Hej alla i vår väldigt tysta tråd!!
Hoppas att alla mår okej och att det nya året börjat någerlunda.
Jag mår allt annat än okej, min värk sänker mig i en allt djupare grav
Jag spenderar morgonen med att "räta" ut stelheten och värken från natten, hela dagen går åt till återhämtning och på kvällen så börjar det om igen.
Vill ibland bara gå och dö.
Eller amputera.
Har gått på medicinen i lite mer än en månad nu och har ff inte märkt något...eller jo, skovet jag har är värre än någonsin förvisso.
Sen vet jag inte om det är p.g.a kylan, min senaste förlossning (vet ju om att det kan trgga värken till att öka) eller medicinen.
Men vad jag läst så ska inte medicinen förvärra innan den förbättrar.
Är så otroligt ledsen och uppgiven och bitter och sur hela tiden. Mannen får ta en del "stryk" utav detta...orkar inte ha umgänge med honom, orkar knappt vara kärleksfull...då får jag anstränga mig enormt...för jag är rätt så nere i mina kläder nu.
I mars ska jag tillbaka till Reumatologen, då måste jag nog desperta be om hjälp, för så här kan vi inte ha det....
Ska börja arbeta i april (förvisso bara två månader) och har längtat innan, men nu fasar jag istället....
Hur har ni det med er värk egentligen?
Ville bara mest skriva av mig i min förtvivlan.
Varma kramar//En bruten Sandra
