Du som haft MA, MF och X fantastiska tråd!! DEL 12!

Petite: Ett jättestort grattis!! Kramis till er....

Oj vad länge sen jag var in här..! Kul att det är fler bebisar på G! Stort grattis till Petite!
 Tråkigt att höra att flera har det jobbigt i förhållandet, vi har inte heller varit på topp av olika anledningar bla att jag inte fått jobb och vi ska flytta igen... men vi tror båda att vi reder ut det och det känns som det blir bättre och bättre men det kan vara svårt när man hamnat där nere och båda blir lätt irriterad och man reagerar på saker man annars inte skulle tänkt på... Hoppas att det ordnar sig för er alla på bästa sätt!

Astrid80: Förstår din frustration. Kan det inte vara en ide med familjerådgivning då? Hoppas allt lösr dig! Kram kram

Astrid80 - Jättetråkigt att höra. Förstår att det kan vara kämpigt. Förstår också att gå igenom en sån otroligt tråkig och livsformande händelse som ni gjorde med Hjälten kan vara svår att ta sig igenom. Jag hoppas verkligen att ni tar er ur det tillsammans, men om ni inte gör det så kommer du klara av det också. Att ta in en tredje part är nog inte alls dumt. Det kan hjälpa en att få perspektiv på problemen och att även kanske se det ur nya synvinklar. Hur som helst, stort lycka till.

Har funderat på familjerådgivning men vet inte om jag orkar....Min besvikelse är SÅÅÅ stor så jag vet inte om det hade varit ngn mening att gå dit. Kan han inte själv prioritera rätt så känner jag inte att det är ngn mening... Många gånger som jag har behövt prioritera åt honom och det har han verkat tycka va helt ok framtill nästa gång han blir arg över ngt och då får jag allt i nacken igen VILL man inte va med sin familj ska man inte heller vara det, har kommit till den gränsen att lägger han hellre helgerna med att festa med ungkarlarna(som han nu innan vi fick barn satt och berättade att han va färdig med) så VILL jag inte ha honom hemma heller...... Nä jag har mer att ge och mer att få från ngn som VILL umgås med mig och mina 2 barn! Min besvikelse är så stor att ingen familjerådgivning i världen kan rädda detta känns det som.......................Men med detta menar jag INTE att inte familjerådgivning är bra! Kan tänka mig att det räddar mååånga förhållande men det gäller nog att gå i tid och att båda VILL förändra sig. Tror inte så mkt på att gå om den ena inte VILL leva ett familjeliv och den andra känner sig färdig med att ut och roa sig och VILL slå sig till ro....Det är kanske detta folk kallar att ha "vuxit ifrån varandra"?Trodde inte att jag skulle hamna i denna situationen då jag har ställt mig frågande hur man kan leva tillsammans med en människa och samtidigt växa ifrån varandra? NU förstår jag...

Kram till er alla från en ledsen Astrid......

Astrid - Stor kram tillbaka! Men du fixar det här och hittar så småningom någon som du kan leva ditt familjeliv med. Det är jag övertygad om.

Astrid: Förstår din frustration!! Jag & sambon fick en jättekris när våran lille kom till världen, i Julas var det nära att jag lämnade han. Men vi ville båda rädda vårat förhållande, & tog hjälp av famrådgivningen. Det var det bästa vi har gjort! Nu kan vi kommunicera, sambon förstår mej bättre & har insett att man har ingen semester när man går hemma med en liten på armen. Jag förstår även sambon & har fått insikt i hur han tänker..... Än har vi en del att jobba på, vi hamnar i konflikter & skriker på varann. Men det är mycket bättre! Vi tänker oss för, & kämpar att kunna kommunicera.

Jag köper att du inte känner att famrådgivning är nått för er, det passar inte alla., så enkelt är det, Men ville ändå berätta att man kan få väldigt bra hjälp av dom!

Hoppas att ditt & barnens liv löser dej till det bästa. Det är svårt att ta steget att lämna nån, men tänk på framtiden, mår ni bättre av det, så är det värt det!!!

Många kramar!!!

Hej tjejer!
Här hemma händer det också saker.

Jag och maken ska flytta ifrån varandra. Vi har lämnat in skillsmässopappren och har nu sex månaders betänketid.

Vi planerade att båda skulle ta körkort, han skulle byta jobb, och köpa hus.
 (då han har mjölallergi och jobbar inom restaurang)

Han har inte sökt ett endaste jobb, pluggar inte till körkortet ( jag har tagit mitt) och verkar inte vara intresserad av att köpa hus. Så har vi haft det i snart tre år.
Jag har tjatat och till slut är det inte roligt längre. Jag har tappat känslorna på vägen...

Nu har jag skrivit på papper på ett litet hus i min hemby.
Där ska jag och Edina bo. Maken  kommer ha henne ca 2 dagar/vecka.

Jag vet att det kommer bli tufft med hämtning/lämning jobbet och allt det där.
Men det är nog värt det! Jag fortsätter vår plan fast jag gör det ensam.
Jag har ju min donna!
Jag känner mig lycklig. Jag är stolt över att vi varit gifta i 11 år, stolt över att vi fått den finaste dottern man kan få.
Jag är även nyfiken på framtiden och tar emot allt med öppna armar! Det här kommer att gå bra!

Kramar till Astrid
Petite: Stort grattis!!!!

Habibty - vad tråkigt att höra om er separation, men det låter ju som att du är helt på det klara över hur du vill ha det. Du är nog på rätt väg och jag önskar dig all lycka till.

KiaFamily: Jag vet att familjerådgivning är kanon, känner bara inte att jag orkar mera...Tjata mig till allt allt allt gör att man inte orkar eller vill till slut...Härligt att det har hjälpt er, ni räddade ert förhållande i rätt tid.Kram till er!



Habibty81: Tråkigt att höra att ni ska skilja er men härligt att höra hur energisk och ändå "positiv" du låter. Önskar att jag hade samma styrka.... Känner igen i det du skriver om att man tjatar och tjatar så känslorna till slut försvinner. Blir så ledsen när jag tänker på att separera, han va/är ju mannen i mitt liv! MEN det blev inte som vi hade tänkt oss, alla löften va som försvunna när väl lillkillen hade kommit och jag är besviken.....
Hoppas jag kan vakna upp en dag och känna som du! Stor kram till dig och Edina, ni löser det här galant

Astrid:Jag känner lite: Varför har jag väntat såhär länge?!

Samtidigt är det enklare för mig då jag inte känner de känslorna för honom...
Det hade varit mycket tuffare om jag fortfarande hade varit kär i honom.
Jag älskar honom som person och som Edinas pappa men inte som en make.
Tyvärr.   Fast där har han sig själv att skylle litegranna.

Han är ff tokkär i mig och det känns jobbigt.
Men jag kan inte låta bli att undra varför han inte har kämpat något alls i så fall.

Det kommer att lösa sig för er med. På ett eller annat sätt.
Man märker nog så småningom om man inte vill vara kvar.
Om man får det bättre på varsitt håll.
Det kan leda till att man återförenas. Det vet man aldrig!
KRAM!

Habibty: Du har väl kommit lite längre i denna fas än vad jag har gjort kanske. Jag kommer nog dit jag oxå...Vilken tråd egentligen! Vi har följt varandra genom det stora och svåra i livet som att lyckas få barn och nu är vi ngr stycken som det inte har blivit som man tänkt sig..... Har hunnit gifta mig och få en himla massa mf och nu ska man förmodligen även skilja sig?! Shit va allt går fort....Nåja jag känner att jag har ett lika stort stöd i er vad det gäller den här biten som vad det gällde när vi miste vår Hjälte så detta får väl gå det oxå....
Puss och Kram alla goa tjejer där ute i landet!

Astrid: Håller verkligen med dej! Vad mycke vi "råkar ut för", här i tråden, glädje som sorg. & man får ett underbart stöd hela tiden! Nästan dax att dra ihop en träff i verkligheten, hihi.....

Önskar er alla, som har det trassligt i förhållandet nu, stort lycka till, hur det än blir. I slut'ändan gör man alltid det bästa.....

Även många varma kramar till alla andra!

Eller så kan det vända.
Jag hoppas att du mår bra, vilket beslut du än tar.
Det är inget som ska stressas fram. Ta en dag i taget och var helt säker på att du/ni gör det rätta.

Det var inte såhär jag hade tänkt mig min familj. Det är inte det här jag vill om jag tänker på Edina. Samtidigt måste jag få må bra. Där känner jag att jag tagit helt rätt beslut!

Habibty81: Just nu hade jag mått betydligt bättre att va ensamstående. Är så fruktansvärt trött på att ALLTID komma sist i planeringen och det gör att man känner sig ganska så värdelös och ointressant. Att ha en man som BARA väljer och gör saker utefter sitt egna intresse och det som gynnar honom mest gör att man känner sig så liten och dålig som människa att ensamheten känns som en befrielse! Men att ta steget att be honom flytta ut är stort...Ska ta en dag i taget i sommar och se vad som händer,vi har en del inbokat som jag inte vill att mina barn ska behöva ändra på....Har "flaggat" om att jag inte kommer acceptera att han drar iväg med sitt nu när semester/pappaledigheten närmar sig! Vi har väntat och väntat på att han ska få mera tid och den ska han lägga på OSS för det görs inte övriga året då det är mkt med träningar och jobb. Kommer han att prioritera fel nu så får han lämna huset annars hoppas jag på en nytändning från hans sida. Nä nu tänker jag hålla fast vid detta!

Kram alla

Hej kära vänner!
Jag har heller inte varit här på år och dar! Hinner inte läsa ikapp men förstår att det är upp och ner hit och dit. Det är ju det som är så bra med den hä tråden. Inte att det är upp och ner och hit och dit utan att man alltid får stöd vilket som. Äh, ni fattar.
kramar får ni av mig iaf!!

Fröken D, right back at ya! Vi hoppas också på ett plus i sommar!! hihi. Kanske kommer det till veckan? Eller lite senare. Vilket som funkar för mej! :)
Vi har köpt hus och kommer flytta om ett par veckor. Först till sommarstugan. Sen i september in i huset, vi totalrenoverar. (hur gick det till? Jag skulle ju ha ett färdigt hus att flytta in i) Men vi promenixar gärna! Åker ni till dina föräldrar ngt? Vi har ju landet inte så långt därifrån, kanske vi kan ta en fika där?

Petite, GRATTIS!!

hmmm, nu ska jag in o kolla äl-datum! :)

Glad midsommar allihopa!

habibty, kör hårt tjejen! Klart du och donnan kommer få det bra!

Miss Mii: Kul att "se" dej!!!! GRATTIS till husköpet!!! Får man fråga vart ni ska flytta?? Vi letar & letar, men hittar inget som vi gillar..... renoveringsobjekt är bara no no för oss. Då kan vi lika gärna flytta isär direkt HAHAHA!!!!
Spännande med syskon-försök:0).... Vi ska oxå ge oss in i bebisverkstan igen, men runt Nov hade vi tänkt. Känns lagom att få en liten till, då Emil närmar sej 2 år.......
LYCKA TILL!!

Emil växer & frodas, 8 månader 27/6... äter som en häst, var inte svårt att få han att gilla mat inte :0). Han är lite sen i det mesta, så han sitter tex inte själv än. Men på Bvc säger dom att skillnaden är så himla liten, från normalfödd bebbe, så dom vet inte om det beror på att han är för tidigt född, eller om han bara är lita bekväm & lat.. hihi. Jag tror på det sista, om man ser på hans föräldrar... hehe.

Kram alla

kia, *vink vink* tack detsamma! Det blir faktiskt Skepplanda. 4 mil norr om stan. Det blir en bit att pendla men blir bra när motorvägen är klar.
Renovering hade inte alls varit aktuellt om inte min mamma och hennes sambo lovat att hjälpa oss med ALLT. De bor 2 kvarter bort från huset. Perfekt! Så vi har jobbat som galningar i 1½ månad nu, börjar bli lite sliten. Men i helgen blir nog taket klart iaf! Men vi är ju 3 som jobbar hela tiden och 1 som har Z. Så det tar ju på det. Jag förstår "Arga Snickaren" programmet att det inte funkar om man bara är 2 vuxna som ska göra allt och så ett par barn på det. Vi ska dessutom inte flytta in innan det är helt färdigt. Så det ska nog gå!

Roligt att höra att ni har det bra! Tidig, eller sen. Det spelar ju ingen roll i det stora hela eller hur? Det kommer när det kommer. Jag kunde inte klockan förens jag gick i 5an, men kunde läsa och skriva när jag var strax över 4! hihi! Och det spelar ju noll roll sen.
Bra att ni har en vettig bvc som inte hetsar upp vare sig sig själv eller er!

Glad midsommar allihopa!