Vi flyttar tillbaka till Stockholm då vi senaste två månaderna har båda känt att vi har varit nöjda med hans pendlande tills nu. Nu saknar vi och behöver familjeliv. Håkan saknar oss, speciellt Julia, och jag saknar honom pluss att det är faktist jobbigt att vara så mycket ensam med henne. Det är helt enkelt dags att bli en hel familj på HELTID och jag går på moln.

Skönt att verkligen få bo under samma tak igen, på veckorna också!
NU har Julia börjat krypa, dessutom började hon vinka. Igår klappade hon händer och har börjat peka mot lampan när man frågar vart lampan är. I samma veva (i två dagar nu) har jag haft en gladare bebis.
Önskar dock nattätandet går bort snart, har totalt glömt bort det det känns att ha en bebis som sover hela nätter. Hon har inte gjort det sen hon var 7 månader, och nu är hon 10 månader. Hon äter så dåligt med frukost och lunch och och eftersom det påverkar maten på dagen så måste vi helt enkelt försöka få henne att sluta äta på natten. Vet inte när jag har ork till det..