"Nya" kring adoption !!!

Startsidan

Logga in med Facebook

Intresserad - Adoption

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

"Nya" kring adoption !!!

Tis 1 dec 2009 08:40 Läst 6135 gånger Totalt 132 svar

jansson77
Visa endast

Startade en ny tråd, hoppas att Ni hittar hit (om ingen annan redan startat)!!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 7
4. 8
5. 9
6. 10
7. 11
8. 12
9. 13
10. ›
11. »
1. Emeli
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 17:38
  
  #101
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hej!Jag är ny här!Idag har vi ställt oss i Adoptionskö på AC. Så jag antar att vi har en lång väg framför oss. Men jag ser framemot resan och tror absolut att det kommer vara värt det. Vad skönt att FL finns så man kan prata med fler i samma situation. Jag har inte läst igenom denna tråd än, men jag ska göra det. Det ska bli väldigt intressant.Jag har en fråga.Jag är bara 23 och min man är 24. Jag läste på AC att man måste vara 25 i Sverige för att få Adoptera. Och det hinner vi ju garanterat bli innan vi får något barn. Men tror ni att vi måste vänta med utredning och sånt tills vi fyller 25. Vi kanske inte kan få något medgivande förrän vi fyller 25?Vi måste väl iaf få stå på kö under tiden. Vad tror ni?
  Hej!
  Ni kan sannolikt inte får något medgivande innan ni båda har fyllt 25*. I många kommuner vill man heller inte påbörja utredningen innan dess, men det varierar. Det positiva är att ni mycket väl kan stå anmälda som sökande hos Adoptionscentrum medan ni inväntar 25-årsdagen, ni kan också gå den obligatoriska föräldrautbildningen som alla måste gå innan utredningen, ni kan spara pengar och läsa på så mycket som möjligt om adoption. När ni så småningom får medgivande har ni riktigt bra kö-tid, ytterligare två års äktenskapstid, ni är unga och pålästa och därmed passar ni förhoppningsvis in på de flesta länders krav.
  
  * Jag skrev sannolikt eftersom man i vissa fall kan göra undantag från 25-årsregeln. Det måste då finnas tungt vägande skäl.
2. Hjärtat längtar
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 20:04
  
  #102
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hej!Ni kan sannolikt inte får något medgivande innan ni båda har fyllt 25*. I många kommuner vill man heller inte påbörja utredningen innan dess, men det varierar. Det positiva är att ni mycket väl kan stå anmälda som sökande hos Adoptionscentrum medan ni inväntar 25-årsdagen, ni kan också gå den obligatoriska föräldrautbildningen som alla måste gå innan utredningen, ni kan spara pengar och läsa på så mycket som möjligt om adoption. När ni så småningom får medgivande har ni riktigt bra kö-tid, ytterligare två års äktenskapstid, ni är unga och pålästa och därmed passar ni förhoppningsvis in på de flesta länders krav.* Jag skrev sannolikt eftersom man i vissa fall kan göra undantag från 25-årsregeln. Det måste då finnas tungt vägande skäl.
  Tack så mycket för svar!!
  Det är ju bra att vi iaf kan stå i kö och gå föräldra utbildningen under tiden. Hoppas vi kan få börja utredningen, jag ska ringa socialförvaltningen och höra med dem.
  
  Vad tror du det kan vara för tungt vägande skäl som gör att de kan göra ett undantag??
  Efter två års försök att bli föräldrar har vi fått reda på att mannen är steril.
  Vi har vart till sammans i 7 år, gifta i 3½ år. Jag tycker den där 25-årsregeln är så dum! Många länder kräver ju inte ens att man ska vara 25, utan det är sveriges krav på adoptivföräldrarna.
3. Emeli
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 20:50
  
  #103
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Tack så mycket för svar!!Det är ju bra att vi iaf kan stå i kö och gå föräldra utbildningen under tiden. Hoppas vi kan få börja utredningen, jag ska ringa socialförvaltningen och höra med dem. Vad tror du det kan vara för tungt vägande skäl som gör att de kan göra ett undantag??Efter två års försök att bli föräldrar har vi fått reda på att mannen är steril.Vi har vart till sammans i 7 år, gifta i 3½ år. Jag tycker den där 25-årsregeln är så dum! Många länder kräver ju inte ens att man ska vara 25, utan det är sveriges krav på adoptivföräldrarna.
  Vad som är tungt vägande skäl bedömer socialförvaltningen i din kommun, men ett sådant kan vara att det redan finns ett barn som behöver adopteras och där just ni skulle kunna bli aktuella, t.ex. ett släktingbarn, ett sommarbarn, ett barn som har varit familjehemsplacerat hos er och som ska adopteras osv. Dessa fall är mycket ovanliga.
  
  I handboken som socialnämnden ska följa står att om två unga makar VET att de inte kommer att kunna få biologiska barn kan de ibland göra ett undantag från 25-årsregeln. Jag förstår att ni känner er otåliga och tycker att ni ska höra er för. Din man är ju redan 24. Han kanske hinner fylla 25 innan ni har gått utbildningen (det kan vara kö till den) och då är det ju bara ett år som fattas för dig. Chansen för ett undantag finns absolut, men som sagt, socialförvaltningen bestämmer. OBS att köerna är långa till de flesta länder så bli inte alltför knäckta om ni inte får sätta igång med utredningen direkt. Ni samlar ju kötid så länge ni betalar sökandeavgiften.
  Var beredd på att vissa länder kan ha 25-årsregel även om det inte står något om den på organisationernas hemsidor. Informationen där är inte komplett. Ett tips: Colombia föredrar unga föräldrar till sina barn. Kina, däremot, kräver lägst 30 år.
  
  Lycka till!
4. JP01
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 21:20
  
  #104
  
  För många, många länder gäller idag att det tar 3-4 år innan man väl får adoptera, från det att man startar processen. Men som de andra har skrivit så köar ni ju även fast ni inte fått börja göra hemutredningen, så det är inte bortkastad tid.
  
  Mitt råd är att lägg energi på rätt saker. Det är jobbigt att vänta, det känns säkert skitirriterande att inte få börja processen bara för att det fattas ett år eller två osv, men så är det. Ni tjänar inget på att irritera er på det som inte går att ändra på. Använd istället tiden väl. Läs om adoption (vår kursledare har peppat oss mycket att läsa olika sorters litteratur innan hemutredningen, det är en fördel under den), sätt er in hur processen i olika länder fungerar, vilka länder som tilltalar er, och vilka länder ni passar in på. Det finns mycket information på adoptionsföreningarna hemsidor. Självklart ska ni ta kontakt med socialkontoret i er kommun för att kolla om ni kan få undantag, men förbered er på ett negativt besked.
  
  Sedan kan man alltid komma in här och bara "bitcha" av sig lite när det är som jobbigast och så kan man ta nya tag efteråt och sträva vidare.
5. Hjärtat längtar
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 22:20
  
  #105
  
  Tack, vad snälla ni är som bryr er!
  Jag ska ringa socialtjänsten i morgon.
  Men ni andra som är 33 och fått höra att ni är unga, vad ska de då säga till mig som är 23??
  
  AC tilltalade oss eftersom det verkade vara kort kötid till några länder (från att ansökan skickar till landet:
  Etiopien, Nigeria, Sydafrika och Sydkorea.
  
  På BFA hittade vi också några länder som passade in på oss men där var det ju flera års kötid. Ska vi ställa oss på kö där också iaf?
  
  Hur är det där med kötider, stämmer det som står på hemsidorna?
6. Emeli
  Visa endast
  
  Mån 15 feb 2010 22:55
  
  #106
  
  Kötider ändras hela tiden. Ibland går det snabbare än förväntat, andra gånger tar det längre tid. Jag har upplevt både - och. Första gången vi skulle adoptera skickade vi ner vår ansökan i månadsskiftet augusti-september, fick bekräfat att den var mottagen och godkänd i början av oktober. AC sa då till oss att vi skulle ställa in oss på att inte höra något på ett halvår. I början av november ringde de och berättade att vi hade blivit utsedda som föräldrar till en liten pojke på fem månader. ${#lang_emotions_heart}$ ${#lang_emotions_baby}$
  
  Andra gången var vi inställda på att vi skulle få barnbesked väldigt snabbt eftersom de som hade skickat sina ansökningshandlingar före oss hade fått det. Ingenting hände ... det gick trögare och trögare ... det gick ett år och vi misströstade. Efter nästan ett och ett halvt års väntan fck vi åka och hämta en liten prinsessa, då endast tio veckor gammal. ${#lang_emotions_smile}$ ${#lang_emotions_kiss}$ .
  
  De kötider som står på hemsidan visar hur lång tid det har tagit för dem som kommer hem med sina barn NU. Allt kan ändras mycket snabbt. De tiderna räknas från det man har skickat ner sin ansökan till landet tills man är hemma igen. OBS 1: det är olika lång vistelsetid i barnens ursprungsländer. I Kenya kan man få ställa in sig på att stanna upp till ett år! OBS 2: Det är mycket långa köer INNAN man får göra iordning sin ansökan till de flesta länder. Om ni loggar in på medlemssidorna och sedan går in på landsidorna kan ni se den aktuella väntelistan. De sökande som står på den har alla färdiga medgivanden. Deras medlemsnummer börjar alltid med årtalet de ställde sig som sökande. Etiopien är ett land som många har ställt sig i kö till. Sydkorea likaså.
  
  Ett gott råd är att ni inte ställer in er på ett specifikt land för tidigt. Det är inte ovanligt att länder stängs, tillfällligt eller under längre tid, och nya kommer till. Kraven i de olika länderna kan också ändras när som helst. Flexibilitet och öppenhet är goda egenskaper när man ska adoptera. Jag har full förståelse för att ni längtar efter barn. Låt tiden arbeta för er och trösta er med att ni är så unga att ni inte behöver riskera att falla för åldersstrecket. För dem som är 40+ är situationen annorlunda.
7. JP01
  Visa endast
  
  Tis 16 feb 2010 11:09
  
  #107
  
  Indras dotter har helt rätt i att man inte ska ställa in sig förmycket på ett land utan försöka vara flexibel. Jag skrev visserligen att man kan använda väntetiden till att läsa in sig på länder, se vilka man passar för och vilka man är intresserade av, men behåll ett öppet sinne.
  
  Det här med könummer och att man liksom köar utan att eg stå i ett landskö kan man väl beskriva ungefär så här:
  
  Par A går med i AC december 2006 och betalar för att vara söknade och får sitt könummer. Men de vill först försöka med IVF och gör inget aktivt med sin adoptionsprocess, utan fortsätter bara att betala sökandemedlemsakapet under 2007 och 2008. Under 2008 går de den obligatoriska föräldrarutbildningen och kontaktar sin kommun och får hemutredningen gjort och sitt medgivande. I början på 2009 tar de kontakt med AC och säger att de nu är klara för att påbörja processen, och tillsut faller valet på att adoptera från land X.
  
  Par B går föräldrarutbildningen 2007 och i gör sin hemutrening och får medgivande i maj 2008. Först då går de också med i AC. De kontaktar med en gång AC och bestämmer sig också för att adoptera från landet x. Det är redan 20 andra par som står i landets Xs kö och prognosen är att det kommer ta ca 1,5 år innan Par B får skicka iväg sina handlingar.
  
  Nu står alltså Par B redan i kön och har gjort det ett tag när Par A i början på 2009 bestämmer sig för landet X. Och eftersom de har varit med i AC som sökande sedan december 2006 så har de ett bättre könummer än Par B och får skicka iväg sin ansökan före dem.
  
  Så även om ni inte får sätta igång nu så tjänar ni in tiden och "går före i kön" när det sedan är klart för er. Fast jag tycker inte att man ska se det som gå före, för det är så himla olika vilkor i landet för hur lång tid hemutrening tar, om man får göra det parallelt med kursen, om det är kö till hemutredningen eller inte osv att det skulle inte bli rättvist om det bara var en rak enkel kö.
  
  Det här med att stå i kö till flera länder samtidigt, man kan bara inom en organisation stå i kö till ett land (när man liksom har aktivt bestämt sig). Däremot kan man vara medlem i flera organisationer och stå i kö till fler länder på så sätt. Det är det säkert flera i tården som är. Vi funderar på att gå med i BFA för att ev köa för Tawain också (vi är inne på något afrikanskt land som första val på grund av vissa band inom släkten med den kontinenten) just för att hålla flera alternativ öppna.
  
  Det är mycket tankar som snurrar och mycket att sätta sig in i såhär i början. Jag var först väldigt avogt inställd till föräldrarkuresen, men måst en nu när jag gått den säga att jag faktiskt tycker att den har gett massor. Vår kursledare var bra (om än ganska generalliserande på att dåligt sätt) på att sätta fokus på att det är ett annorlunda sätt att bli förälder och vi har fått ventlilerat mycket tankar och funderingar kring processen. Vi fick träffa både vuxna adopterade (alltså adopterade som barn, nu vuxna) och ett par som nyligen adopterat. Vi hade ett tillfälle som handlade om hemutreningen och hur den går till. Så försök att få gå kursen så fort som möjligt för där kan ni få ett bra stöd.
8. Hjärtat längtar
  Visa endast
  
  Tis 16 feb 2010 11:29
  
  #108
  
  Tack för utförliga svar! Jag ringde socialförvaltningen idag, men familjerättssekreteraren som jag skulle prata med var upptagen. Hon skulle ringa upp mig sen. Hoppas vi får börja föräldrautbildningen snart!
  Hur många tillfällen är det? Hur långa är träffarna?
  
  Ni andra här inne, satsar ni helt och fullt på adoption nu eller gör ni behandlingar som IVF samtidigt?
  Min man är steril men vi funderar lite på donatorinsemination, men jag vet inte om jag vill det och om jag tycker det känns rätt...
9. JP01
  Visa endast
  
  Tis 16 feb 2010 12:54
  
  #109
  
  Kursen är ca 30 timmar och det är olika hur den läggs upp. Vi hade 10 tillfällen under två veckor. Men grannkommunen har 7 veckor, en träff i veckan. Och en del ger kursen på internat så man är iväg under en helg. Det beror sig på den som ger kursen. Krusen ges alltså inte av kommunen, utan de brukar ha någon/några som de hänvisar till som de har godkänt. Kostar lite olika också, men omkring 2-3000 per person brukar det ligga på.
10. ProvisT
  Visa endast
  
  Tis 16 feb 2010 15:42
  
  #110
  
  Hej tjejer
  
  Välkommen hit GreenGal. Hoppas att du kan iaf komma igång så smått. Ja du kommer garanterat att bli bemött som att du är såååå ung osv. Jag är ju 33 och får hela tiden höra om hur ung jag är. Trevligt, men också irriterande ibland.
  
  Idag hade vi vårt sista möte med Familjerätten. Det gick mycket bra och vi läste typ bara igenom det hon hade skrivit. Så nu skickar hon in pappren imorgon och så ska vi upp i rätten den 23e mars. Ohh så spännande. Det händer ju något iaf. Sedan ska jag ringa våra två organisationer som vi är med i och anmäla oss till länder. Tror det blir Sydkorea och Taiwan, men får se vad det blir efter vi har pratat med dem.
  
  Kram
1. «
2. ‹
3. 7
4. 8
5. 9
6. 10
7. 11
8. 12
9. 13
10. ›
11. »