medgivande ålder o barnens ålder...

(Det hade kanske inget med ämnet att göra, men ja..)

Jag förstår inte riktigt denna fråga som dyker upp med jämna mellanrum, jag menar har man valt ett medgivande som säger 0-24 mån så räknar man väl med att barnet är 0-24 mån vid barnbeskedet? Väljer man 0-5 år, så räknar man väl med att få ett barn mellan 0-5år?

1.a barnet hade vi medgivande 0-12 mån eller syskonpar 0-36 mån fick ett barn på 8 mån från SA.

2.a barnet medgivande 0-24 mån fick en liten pojke från Kenya på 4,5 mån.

1:a barnet hade vi medgivande 0-12 mån, vår son var 4,5 mån när vi fick honom i famnen.
2:a barnet hade vi medgivande hade vi först 0-24 mån, men i samband med att vi flyttade och uppdaterade vår hemutredning, så ändrade vi till ålderslöst medgivande. Vår dotter var 13 månader när vi fick henne i vår famn.

Angående kön så får vi OFTA frågan om vi fått välja kön på barnen eftersom vi har en av varje, så tråkigt, för vi väljer ju lika lite som de som får biologiska barn.
Visst är det roligt att ha både en son och en dotter, men jag hade varit lika glad oavsätt. Var så inställd på att vi skulle få en pojke även andra gången, eftersom det kommer flera pojkar än flickor från vårt land, så det tog en stund innan jag förstod att det faktiskt var en flicka som väntade på oss långt där borta, när barnbeskedet kom.

Jag VET att du inte pratar om någon möbel utan ett barn men det känns som att det är sååå viktigt (har kanske tolkat dig fel men både här och i andra forum har du uttryckt en stark önskan om en flicka till, att det är i en viss ålder, du vill inte ha småbarn eftersom de är så jobbiga och tråkiga men inte för gammalt barn heller utan det ska liksom vara 1 år annars är det inte bra men jag kan ha misstolkat dig helt och hållet, ber om ursäkt i så fall, jag har bara känt att du har uttryckt dig på vissa sätt där jag känt att det saknats lite ödmjukhet till det barn ni väl får. Och jag hoppas och tror att får ni en pojke (det är ju vanligast i Korea) som är över ett år också så blir ni glada över honom också, fast han har snopp och något äldre än den dotter du önskar få.

Precis det är lite det jag menar också, man måste vara beredd på att få barn som är 5 år om man har ett medgivande upp till 5 år och det måste ju vara lika välkommet som en 1-åring, annars ska man inte ha det spannet i medgivandet! Och visst är det inte fel att drömma om ett visst kön, det gör kanske de flesta, det är nog jag som är konstig som inte hade sådana drömmar däremot kändes det som att jag skulle bli en pojkmamma -båda gångerna när vi väntade barn men det är ju jag) men det beror på hur man uttrycker det också.

Ts, det är ju bra att det bara är drömmar och inte starka önskemål som går över i besvikelse om ni får en äldre pojke. Kanon!!

Jag hade medgivande 0-18 månader och min flicka var 3 månader vid BB och 9-10 vid "hämtning". Det beror kanske också på land om barnen ligger närmre den övre gränsen på medgivandet?

TS: Jag har vänner som både adopterat och fått biologiska barn. Ser ingen skillnad på att önska sig kön när det gäller adoption/biologiskt barn, har sett önskan lika starkt i de båda tillvägagångssätten. Betyder inte att barnet som väl kommer blir mindre önskat.. Man känner som man känner, politiskt korrekt eller ej! 

Men vad jag tror mammamys menar är att vi som adopterar får akta oss lite för att förmedla önskningar om specifikt typ av barn just i sociala medier, för vi måste alla liksom försöka motverka fördomar som kan finnas om att adopterade barn är små beställda köpebarn osv. Minns när en filmrecensent skrev om "babyshopping a la Madonna" i en recennsion om filmen Bruno av Sascha Baren Kohen.. Det kändes så helfel att det var ett begrepp i hans text (förmodligen inte vedertaget, men ändå), och det är sådant jag tänker mig att det är bra om vi försöker motverka istället för att ge näring åt..

Å andra sidan, detta är ett forum och vi har en demokrati och man får skriva som man vill! Dessutom kanske jag helt misstolkat Mammamys i sin ståndpunkt.. Jag kanske har missförstått er båda två..  jag ska nog gå och lägga mig nu och hoppas att jag inte rört till ngt .

Precis!! Huvudet på spiken- tack!
Hmm, det är rätt stor skillnad på ett barn som inte är född ett år o på en 5 åring. Då är det väl rätt "normalt" att fråga på var barnen "brukar" ligga på vid BB i just det medgivandet? Ok att man är beredd att ta både en 0-åring o en 5-åring men vad BRUKAR det ligga på?

Tycker om raka svar som ni andra har gett. Tack

Ja, jag har faktiskt ställt in mig på en pojke då jag vet att där kommer flest pokjar från Korea.
Mmm,lite missförstånd. Nackdel med att inte träffas o "prata ut". Jag kommer en gång för alla bli glad för båda könen men klart man har en önskan vilket jag anser som normalt. Och jag LOVAR- vi kommer inte bli besvikna-oavsett ålder eller kön!
Precis ja-alla kan önska men blir glada över att man får ett BARN!

Fördommar o tankar om adoption- kommer man någonsin ifrån dem?
För 5 år sedan- innan vår dotter kom till oss kallade min mamma alla adoptivbarn för "köpta barn". Något hon aldrig skulle få för sig idag. Man ändrar sig i samband med erfarenheter men vad har massmedia för erfaranheter??  De skriver klart bara sådans som säljer hur sant eller osant det är.

Du har tolkat mig rätt bra, som vanligt morgonsolan Men jag lämnar diskussionen, ts och jag kan ev reda ut detta enskilt då det handlar mycket om vad som sagts från ts sida i ett annat forum men det är mellan oss två i så fall

Vad det handlar om är att jag tycker till skillnad från många andra att visst ska man kunna tycka det "vore roligt" om det blev ett visst kön, tror jag de flesta tycker men det är stor skillnad på att överallt och ofta uttrycka en sådan stark önskan om ett visst kön, oavsett om man får ett biologiskt barn men framförallt vid adoption. Vid adoption har barnet blivit övergivet och var kanske inte ens önskat från början, och med allt vad barnet varit med om i livet så kommer de till en familj där man helst önskade ett annat kön osv. Har man då pratat vitt och brett om att man hellre vill ha te x en flicka och barnet får veta det så kan det bli jobbigt, löjligt resonemang anser nog många men jag känner det så och tycker väldigt illa om detta sätt att uttrycka sig på, tycker det saknar ödmjukhet inför det kommande barnet, särskilt om man också valt ett land där oddsen verkligen säger att det blir en pojke. För mig rimmar det väldigt illa och jag blir illa berörd men det är jag Resten tar jag med ts själv privat om det behövs.

Fast det beror ju på en massa olika faktorer om man får ett barn som är väldigt litet eller ett större barn. Ex. landet, matchning, vilka barn som behöver familj just för stunden m.m. Jag tror aldrig att man kan gå efter vad andra har fått för att få en uppfattning om vad man själv kommer få, däremot är det ju jätteviktigt att man tänker efter ordentligt innan vilken ålder man kan tänka sig.
Som sagt, har man ett medgivande upp till ex. 3 år, så ska man räkna med att få ett barn som lika gärna kan vara 6 mån som 3 år, men det är klart att det är oftast svårare att hitta föräldrar till barn som är lite äldre och därför ska man nog räkna med att barnet är närmare 3 än 1 år iaf.

De flesta barn som behöver föräldrar är äldre så jag tycker att man alltid ska räkna med att få ett barn i det övre spannet av sitt medgivande. Är man inte bekväm med att få en tvååring ska man inte ha 0-24 månader helt enkelt och inte välja ett land som kräver ett sådant medgivande.
Oavsett vilka åldrar föregående adoptanter fått så kan ju ingen veta vilka barn som kommer att överges/bli tillgängliga för adoption när just er familj ska matchas.

Samma sak med kön, barn kommer i två varianter, pojkar och flickor. Vill man inte ha det ena könet kanske man inte ska skaffa barn alls.

Håller med.

Jag håller med dig helt och hållet. Just när det gäller de adopterade barnen är detta extra känsligt. Våra adopterade barn måste till 100% få känna att de är älskade, önskade och efterlängtade. Det får inte finnas minsta lilla tvivel. Detta bör man tänka på när man väntar ett adoptivbarn. Det är INTE bra om det kommer fram till barnet att mamma och pappa hade hoppats på ett barn av det andra könet eller i en annan ålder osv. Det är livsviktigt att de får känna att de är perfekta, att de är allt som mamma och pappa har drömt om, inte bara att de duger i brist på bättre ... Jag är hemskt ledsen, men ts inlägg ger mig inte några bra vibbar. Jag tänker på "Jag VET att det kommer flest pojkar från Korea o självklart blir jag jätteglad för en sådan också men som sagt- man har ju sina drömmar" och "Ska vi inte få göra detta [önska kön] bara för att vi adopterar utan vi får vara enbart glada att vi får något BARN??? Nä, nu blir jag faktiskt lite besviken". Sådana uttalande ger iaf mig ett omoget och egoistiskt intryck.

Många adopterade har livet ut dålig självkänsla och har därför EXTRA stora behov av att känna sig älskade. Det är tråkigt att man behöver påpeka det, men adoption handlar i första hand om att ge föräldralösa barn ett gott hem och nya föräldrar - inte ge barnlösa vuxna ett barn. Barn som en gång har blivit övergivna har svikits av livet på värsta tänkbara sätt. De behöver extra kloka, medkännande, kapabla adoptivföräldrar som förstår att det kanske är bäst att hålla tyst om sina innersta önskningar ibland.