Nu har vi inte adopterat ännu, men scenariot du beskriver är snarlikt vårat.
Vi hade inga planer på att adoptera innan vi träffade vår tilltänkta son, men lärde känna honom när vi besökte ett barnhem i min mans hemland.
Vi har kollat upp att han är tillgänglig för adoption och det är han. Vi har även pratat med MIA som är väldigt bra att ha att göra med och det verkar inte finnas några hinder från deras sida heller.
Vi måste emellertid genomgå processen för adoption i båda länderna och måste bli godkända i Sverige först. Men det tycker vi är helt ok. När allt är färdigt här byter vi land i ett halvår eller så. Landet i fråga har inget adoptionssamarbete med Sverige.
Nu ska jag väl inte ropa hej, men som det ser ut kommer vi adoptera på detta sätt.
