Ja, det är verkligen sårande, jag trodde jag skulle mörda henne! Jag svarade att ja honom sätter vi ju på första bästa plan tillbaka till Vietnam.....
Jag gick in och grät och sedan svor jag på att inte visa mig ute bland folk förrän bebisen var född (var bara i 4:e månaden då). Efter att lillasyster kommit har vi inte fått höra något från någon, jo, jag var härom dagen tillbaka på mitt förra jobb och då sade en av psykologerna där: Jamen jaha, har du med dig det egna riktiga barnet idag, vad roligt, vad söt hon är! Ja, sade jag, låtsasbarnet lämnade jag kvar hemma.....