Vänta med medgivandeutredning, eller blir vi för gamla?

Svårt att säga - olika kommuner tycks se olika på åldersskillander mellan föräldrarna. Genrellt finns en åldersgräns på 42 år, men man kan få dispans om den ena föräldern är yngre. Det är olika hur hårda kommunerna är i sin bedömning. Jag skulle säga att det är bråttom. Ni bör kontakta familjerätten i kommunen för ett rådgivande samtal och höra hur de ser på er situation.

Oj, oj, mycket information har jag fått idag, mycket att ta ställning till. Det verkar vara precis som du säger - bråttom! Ska ringa familjerätten på måndag.
Tack för ditt svar!

Det är ingen större fara med åldern. Fyller han 41 i vår har ni till maj 2012 på er (före 43-årsdagen) att ansöka om medgivande. Skulle nog satsa på permanent uppehållstillstånd och ett arbete först istället för att stressa på nu med en ansökan .... och så stå i organisationskö förstås under tiden ... har ni tur kommer ni sedan också att få ett medgivande som gäller i tre år (det är förslag om ny lag på det!) istället för att nu få ett medgivande som gäller i två år och sedan inget mer .... (för att han blivit för gammal)   

Fast permanent uppehållstillstånd behöver man absolut inte ha, det räcker med att man är folkbokförd i Sverige. Min man hade inte permanent uppehållstillstånd när vi fick medgivande och det har aldrig varit något problem varken under utredningen eller när vi skickade papper.

Tack snälla alla för goda råd och information. Det är mycket att ta ställning till och inget att stressa in i, det har ni helt rätt i.  Vi kommer att ställa oss i kö som adoptionssökande och sen ta ett steg i taget helt enkelt. Får höra vad familjerätten säger om åldersfrågan, men du har ju rätt "en glad" - så länge han inte fyllt 43 verkar det ju fortfarande finnas möjlighet. Min man har ett PUT med två-årsprövning som förlängs till ett faktiskt PUT vid årsskiftet. Vår livssituation kommer att stabiliseras avsevärt under det närmsta året, så vi har nog allt att vinnna på att vänta.
Man vill ju bara inte att dörren ska stängas innan man ens knackat på, om ni förstår vad jag menar!

Visst kan man vänta, men adoptionsprocessen tar lång tid och det finns inget som hindrar att man börjar så smått, t ex med de förberedande utbildningen. Då får ni också lite mera kött på benen och kommer kanske fram till om ni vill satsa 100% på adoption eller prova andra vägar först (även om ni i så fall riskerar att det blir för sent att adoptera). Om jag får ge ett råd så skulle det vara att ställa er i kö hos minst en organisation till. Adoptionsvärlden förändras snabbt och även om ni passar in på flera länder hos AC idag så finns det inga garantier för att det ser ut så om ett par år.

Personligen är jag inte mycket för att välja att vänta när det gäller något så viktigt som barn och möjligheten att få bli förälder. Maken och jag flyttade till Sverige i och med att vi bestämde oss för att adoptera. Vi började från scratch med jobb, boende, svenskastudier för maken... Vi anmälde oss till familjerätten efter några månader, då maken läste svenska på heltid. Gick sedan föräldrautbildningen och påbörjade hemutredningen knappt ett år senare. När vi började utredningen hade maken precis fått en timanställning och läste fortfarande svenska på heltid, men under tiden för utredningen fick han fast jobb så när den var klar hade alla bitar fallit på plats.

Vår utredning blev klar i juni 2008, samma månad som Kina startade sin 48-timmarslista för SN-barn. Vi blev intresserade och fick klartecken från vår organisation BV att vi kunde skicka papper så snart maken hade fyllt 30. Vi skickade ansökan i början av september och fick förfrågan om sonen 6 dagar senare. Om vi hade väntat på att vår situation skulle vara stabil och "färdig" hade vi inte fått vår son! Om man har ett färdigt medgivande finns möjligheten att ansöka om barn som organisationerna söker föräldrar till, eller att bli pilotfamilj i något nytt land. Visst, det är jätteviktigt att mannen i familjen har jobb, men inget hindrar er från att anmäla er till familjerätten och gå utbildningen redan nu.

Lycka till!

Jag kan inte se någon anledning till att vänta med att göra utredningen. Visst, er situation är inte helt stabil just nu och det är inte troligt att något givarland accepterar er innan mannen är klar med utbildningen, men räkna med att det tar ca ett halvår innan ni har ert medgivande och då är er situation annorlunda. Utan medgivande = ingen chans att adoptera. Med medgivande = chans att adoptera tex genom "barn söker föräldrar" eller liknande. Om ni får ett tvåårigt medgivande nu lär ni kunna förnya det innan mannen fyller 43.

Skulle era utredade mena att er situation bör hinna bli mer stabil innan ni får medgivande - ja då tar ni en paus i utredningen och forstätter något halvår senare!

Om ni inte har gått föräldrautbildningen ännu, så börja med det. Många kommuner har det som krav för att man skall få påbörja medgivandeutredningen, andra tycker att man kan gå kursen och göra utredningen parallellt. Och bli sökandemedlemar i flera organisationer nu! Det är det allra viktigaste för er just nu!

Tyvärr verkar det som att TS inte längre läser tråden... Jag kände igen mig i mycket och ville därför svara. Jag tänker som du, att TS inte har något att förlora på att starta upp processen, men det verkar som att TS tog fasta på rådet att vänta...

Jo då, jag läser fortfarande i tråden. Men det är mycket att ta ställning till!
Vi har ställt oss i en organisationskö, överväger en till och jag har varit i kontakt med kommunen. Vi börjar med ett informationssamtal i maj och sen får vi se om vi väljer att gå vidare med föräldrautbildningen, eller om vi väntar ett tag. Så länge vi ansöker om medgivande innan min man fyller 43 är det okej, vi kan hålla på med utredningen efter att han fyllt.
Det är klart att det är en lång process och att vi absolut inte kan vänta för länge. Samtidigt känner vi att vi måste få mogna in i detta, inte bara kasta oss in på grund av kampen mot klockan. Vi gör det bästa och mesta vi kan just nu, tror jag. Känns skönt att ha fått både goda råd och konkreta fakta dock. Jag är mycket mer informerad nu än vad jag var för bara två veckor sedan.

Jag är ledsen om någon känt att jag inte varit aktiv i tråden, men alla svar har hjälpt. Det är bara väldigt mycket att tänka på och jag antar att FL kom lite i andra hand...Jag har läst hela tiden!

Det låter väldigt klokt! Det är viktigt att både hjärta och tanke är med till 100%. Kram!

Tack för ert stöd! Det är tur att det finns så mycket kloka människor därute, med så många goda råd. Det blir nog inte sista gången jag dyker upp i trådar här inne.