Till Ålen och Qermit: tack för era inlägg. Känner så väl igen mig i era känslor. Umgås i kretsar där i princip alla antingen redan har eller så väntar de biologiska barn. På bjudningar blir vi ofta det avvikande paret och efter 2 timmars prat om gravsymptom, förlossning, amning osv så blir man rätt matt. Till viss del är man ju intresserad men det är även tufft med utanförskapet.
Nu börjar vi ju
äntligen komma längre i vår långa väg mot att bli föräldrar. Våra papper bör vara klara att skicka in till AC inom några veckor. Hoppas att det kommer kännas bättre när vi också är föräldrar.
Efter ett tag skulle vi kunna bjuda in massa adoptivfamiljer till fest + EN biofamilj i bekantskapskretsen och sedan skulle vi adoptivfamiljer endast prata papperssamlande, landkrav, Notaris Publicus-bestyrkande, hemutredning, adoptionsanknytning i minst två timmar i sträck

....