Hemutredning hösten 2009 #3

För mig blev nog känslan "det lilla" eftersom det kom så snart inpå vårt medgivande och jag har inte riktigt fattat ännu att det verkligen är på väg att hända, och det snart.  Min hjärna går fortfarande runt och tänker "Colombia, så varmt och mysigt, och så kan man vara någon vecka vid karibiska kusten och där finns det ju fina stränder". Den har inte börjat tänka något om målet med resan ännu, att vi faktiskt ska få bli en familj med en liten knodd, bara att vi ska ut och resa inom något år.   Och så tänker jag bara på en massa praktiska saker, som när jag ska berätta på jobbet, hur vi gör med föräldraledigheten, har jag tillräckligt stora och många resväskor, etc. Känslorna brukar komma när jag har koll på det praktiska!

Simba: Våra utredare ville ha orginalen till alla dokument som låg som grund till utredningen. Och eftersom vi glömde ta kopior innan vi skickade in så bad vi att få tillbaka dem när vi fick vårt medgivande, men det fick vi inte utan bara kopior, med motiveringen att orginalen skulle sparas i deras arkiv ihop med utredningen och medgivandet.  Men i det stora hela så spelar det ingen roll, för när man ska skicka papper till ett land så behövs ett nytt läkarintyg och nya uppdaterade referensbrev så där behöver man ändå inte orginalen tillbaka.  Så till den stora nyheten: igår fick jag ett telefonsamtal från AC med förfrågan om vi ville börja samla papper till Colombia! Och det sa jag att vi ville jättemycket, så nu är vi vidare i nästa steg! Känns fortfarande helt ofattbart och overkligt, men det kanske blir mer verkligt under helgen när vi ska läsa igenom de papper vi fått. Inget speciellt firande nu, utan vi väntar tills vi har fått ihop vår hög av papper. Tydligen ska vi förbereda det mesta nu och skicka ner till AC's kontaktperson i Colombia, och sen blir de liggande där ett tag tills något barnhem vill ha fler ansökningar, så än vet vi inte vilket barhem det blir.  Tänk så glad man kan bli för det lilla! Hoppas det går bra för er andra och att ni snart är där jag är!

Får jag fråga om någon av er bor i Stockholm? Jag undrar nämligen hur lång kön är till att få starta en utredning och hur lång tid man får räkna innan man har medgivandet i handen? Vi har precis flyttat hit och adoption finns fortfarande i mina tankar fast vi håller på med IVF just nu. Så jag är lite nyfiken på vad vi ska räkna med för tider här.

Får jag fråga om någon av er bor i Stockholm? Jag undrar nämligen hur lång kön är till att få starta en utredning och hur lång tid man får räkna innan man har medgivandet i handen? Vi har precis flyttat hit och adoption finns fortfarande i mina tankar fast vi håller på med IVF just nu. Så jag är lite nyfiken på vad vi ska räkna med för tider här.

Får jag fråga om någon av er bor i Stockholm? Jag undrar nämligen hur lång kön är till att få starta en utredning och hur lång tid man får räkna innan man har medgivandet i handen? Vi har precis flyttat hit och adoption finns fortfarande i mina tankar fast vi håller på med IVF just nu. Så jag är lite nyfiken på vad vi ska räkna med för tider här.

Tack för svaren Mama Lily, Simba, en glad och Linnis! Det verkar ju som om det inte är alls lång väntetid på att få starta, vad skönt! Vi har varit sökandemedlemmar i över 2 år till hösten hos BFA och AC så vi tänkte dra igång medgivandeutredningen då ifall IVF inte har fungerat. Men jag ska dubbelkolla med stadsdelen om hur det är just här där vi bor.

Tänk bara på att du måste gå adoptionutbildning, den måste vara klar innan man får sitt medgivande och jag tror att den många gånger måste vara klar innan man ens får starta sin hemutredning. Men det kan du ju fråga din kommun om när du ringer. Grattis till att redan har hyfsat med kötid.Lycka till med IVFet!