Vilket land skall vi välja?

Det är svårt att komma med något råd. Det är ju rätt mycket känslor som spelar in och de skiljer sig förstås från person till person. Själv skulle jag nog ha valt Indien i ert läge. Inte av några direkt rationella skäl, utan för att det är ett land jag alltid varit intresserad av. Jag gillar maten, musiken, färgerna, gudasagorna. Jag tycker nästan alltid att indier är vackra, kanske mest för att jag har en så allmänt positiv inställning till landet (nu låter det som om jag tillbringat månader och år i Indien, men jag har faktiskt aldrig varit där). Colombia är säkert också ett land man kan älska, men just jag har aldrig tänkt så mycket på det landet att jag tycker något särskilt om det.

Det jag dock vet är att adoptioner från Colomibia brukar gå "på räls". Det mesta följer ett givet mönster och man vet vad man kan förvänta sig i fråga om väntetider etc. I Indien kan det bli lite hur som helst. En del får barnbesked nästan med vändande post, andra väntar ett år eller mer. Somliga får åka och hämta barnet tre-fyra månader efter BB (även det en lång tid i och för sig), andra får vänta väldigt länge, ibland upp till ett år.

Tänker ni er de privata barnhemmen i Colombia är väl väntetiden rätt kort (fast det kanske är desto längre kö för att få skicka ansökan?), medan de statliga har en väntetid på flera år. På de privata barnhemmen finns väl mest riktigt små barn, medan de privata oftast har äldre barn. I Indien finns det de som får barnbesked på så små barn att de hinner komma hem innan ettårsdagen, men det är nog inget man ska räkna med. De flesta barn jag känner som kommit från Indien på senare år har nog varit i tvårsåldern eller äldre.

Jag förstår tanken på att vilja ha ett litet barn, särskilt om det är första barnet, men en tvååring är inte stor den heller! Mina barn är sju och nästan fyra. Sjuåringen börjar bli stor, men fyraåringen är ännu så länge ett rätt litet barn. Med erfarenhet av våra barn har vi sagt att om vi adopterar igen så kan vi tänka oss ett barn som fyllt tre i alla fall. Över fyra känns som om det börjar bli nära inpå skolstarten så det är inte vad vi helst skulle vilja, men en treåring skulle kännas helt rätt.

Tack så mycket för ditt svar! :)

I hjärtat känns Indien bäst och chansen till ett så litet barn som möjligt störst även om det inte är spädbarn vi pratat om.
Men man är alltid rädd att allt skall dra ut på tiden och i slutändan så blir vi för gamla:(
Vi står i kö hos FFIA och där kan man skcika handlingarna till Colombia på stört och sen köa där i ca.3år.Men barnen kommer från fosterhem och är snarare 3-4 år med våran ålder inräknad och detta känns lite för stort i dagsläget men det kan ju komma ändras.

KRAM

Om det känns viktigt för er med ett så litet barn som möjligt är nog Indien det bästa valet i ert fall. Om det hade varit AC ni köade hos skulle jag tveklöst ha sagt Colombia. Vi har adopterat tre barn från Colombia genom AC och de var samtliga under ett år när vi fick dem i våra armar. Att jag ändå förespråkar Indien i ert fall beror på att FFIA i Colombia bara har kontakt med det staliga ICBF, och numera det är sällan barnen därifrån barn är små, dvs under två år. AC samarbetar förutom med ICBF med sju privata barnhem och de flesta som kommer från dessa är små, mycket små. 

Colombia är fantastiskt! Colombia är ett stabilt adoptionsland, men väl upparbetade rutiner vilket gör processen förutsägbar och förhållandevis kort. Tyvärr tror jag ändå inte att det är det bästa alternativet för er. Väntetiden innan man blir tilldelad ett barn genom ICBF är flera år lång, och ICBF brukar vilja placera de yngsta barnen hos de yngsta föräldrarna. Men efter barnbesked brukar det gå fort.

Indien är säkert också fantastiskt. Det är också ett stabilt adoptionsland med tydlig lagstiftning kring adoptioner, men processen är inte lika förutsägbar. Det kan ta mycket lång tid innan man får hämta sitt barn. Känn efter om ni tror att ni klarar det.

Mycket i Indien handlar om vilken barnhem man adopterar ifrån och vilken domstol man hamnar i. Trots att både BFA och FFIA har sina kontakter i samma stad (Kolkata) så kan både väntan på barnbesked och handläggningstiden efteråt skilja sig mycket åt. Tyvärr.
Nu håller indiska adoptionsmyndigheten på att göras om och alla adoptioner är tänkta att handläggas centralt ( som i Kina). Dvs alla barn tillgängliga för adoption i hela Indien ska anmälas till CARA som sedan har kontakt med de utländska organisationerna. Omgörningen är inte riktigt sjösatt ännu, men förhoppningen är att barnen ska komma till nya föräldrar snabbare. Kanske blir det så, men med tanke på hur det funkar i Kina finns väl risken att handläggningstiden snarare ökar.

I alla fall slår jag ett slag för Indien (lite partisk kanske?) Ett fantastiskt land, fantastiska människor, säker byråkrati och en demokrati.
Men bered er på oviss väntan och en massa nagelbitning ändå. För säkerhets skull.

Så litet barn som möjligt är svårt i Indien, både med tanke på att inhemska adoptanter går först och att den juridiska processen tar tid, både efter att man fått barnbesked på sitt barn men även processen innan man kan börja söka föräldrar till barnet. Dock kan det vara lättare att få ett mindre barn om man kan tänka sig ett barn med speciella behov. Från Colombia kommer det riktigt små barn men som ni vet mest via de privata barnhemmen. Men med tanke på att ni har kötid hos FFIA och inte AC så håller jag med Indras dotter att Indien är nog bäst för er. Hoppas bara att ni har lång kötid! Vi har just fått besked av FFIA att kötiden för Indien är ca 3 år (Kolkata)och därefter får man räkna med 1 1/2 - 2 år, så snabbt går det inte tyvärr. Lycka till!

 

 

Tack för alla svar, ni är underbara!

Vi har stått i kö i FFIA i ett år.
Vi står i kö till Indien och tror att så får det bli men man vacklar hela tiden.
Till colombia kan vi samla och skicka alla papper nu men som ni vet så är barnan äldre på de statliga barnhemmen, fosterhemmen så på FFIA sa de att man får räkna med en 3 åringen och i vissa fall en 4 åring beroende på tillgången på barn när just vi kommer fram i kön.
Detta har vi inte riktigt räknat med och det får växa fram isåfall.......känns inte som det är ett beslut som man bara kan ta sådär med en gång.

Med ett så litet barn som möjligt så anser vi precis som det står......mellan 0-2 känns som en bra ålder anser vi.Men men vi vill ju bli föräldrar och då pelar ju åldern ingen roll egentligen men det skall kännas rätt också.