Min dotter är 5½år och fantiserar jättemycket om sina kinaföräldrar. Hon har sagt flera gånger att vi inte är hennes riktiga föräldrar och att hon skulle vilja flytta till sin kinamamma och kinapappa. Det är inte i arga situationer som hon säger så utan när hon är lite ledsen och fundersam. Jag brukar kontra med att "du är iallafall min riktiga dotter för jag älskar dig".
Hon fantiserar om sin kinamamma och kinapappa och hur det såg ut i deras hus, vad dom gjorde mm. Häromdagen stod hon och diskade i köket och plötsligt säger hon "det här lärde min kinamamma mig att göra, vi brukade diska" "nu kan jag diska både på svenska och kinesiska". Hmmm, ja hon var 1år då hon kom till oss.......
Ibland är det lite svårt att veta hur jag ska bemöta alla funderingar, men vi har alltid varit mycket öppna och pratat mycket om Kina.