Adopterade barn och allergi

Stackars lilla kissen. Någon kom å tog hans mamma...

Jo det är ju oxå en aspekt. Men rädsla kan man ju träna på för att övervinna, där är det knepigare med allergi... :-/

Ljuv musik för mina djurälskande öron...

japp, så var det

Det är min lillkille allergisk mot - bland annat. Han är både pollenallergiker, pälsdjursallergiker och har förkylningsastma. Dock är pollen det absolut värsta och det finns ju bra medicin att använda om det blir för mycket pälsdjur när man är på besök hos någon - men det är väl annorlunda när man har djur själv antar jag.

Det mammamys skriver om känslig hud känner jag igen från min dotter och flera av hennes vänner. Jag smörjer henne morgon och kväll med extrafet kräm i ansiktet och med miniderm på hela kroppen efter bad och dusch. Hon har däremot inga andra allergiska besvär så det är ju väldigt olika, som vanligt, från individ till individ.

Intressant! Det visste inte jag i alla fall. Har hört att risken för allergier ökar om man har alltför rent hemma, men visste inte hur det hängde ihop.

Vi har 2 små pudlar och jag kan då säga att det var en jobbig tid innan de accepterade varandra. Vår son var livrädd och bara skrek när han såg hundarna och vi försökte vänja honom vid hundarna lite grann i sänder. Vi har sån tur att mina föräldrar bor i samma by och kunde ta hand om dem några dagar extra. Tillslut så vande han sig och då gick det bättre men ena hunden har legat under sängen i kring 1 månad och var livrädd för vår kille. Den andra visade direkt att mig rör du inte i för hårt så det är bästa att morra lite i förväg.

Nu går det jätte bra. Vi står i kö för ett syskon och vi ska använda oss av 48-timmarslistan och hoppas på barn besked när listen nu uppdateras. Men vi har funderat på med stor sorg i våra hjärtan på att omplacerad dem eftersom tiden inte riktigt räcker till och det behöver få en matte och husse som har mera tid.  Tanken slår mig ibland att är det rätt att omplacera 2 stycken 9 åriga hundar som jag själv har tagit som omplaceringar.

Vi har två katter och vår son som vi varit hemma med nu i ett halvår har inte visat några allergiska besvär. Däremot är han laktoskänslig och vi har haft fullt sjå att hitta bra krämer då han reagerat med ordentligt torr hy. Det har gått bra med katterna, klart de har fått vänja sig men vi har rätt snälla katter. Honkatten har förstått att man kan springa undan snabbt. Hankatten har sin gömställen och de avslöjar vi inte för sonen. Någonstans måste man ju även freda djurens rätt till sitt hem. Vi har kämpat mycket med att sonen ska "klappa fint" och det gör han nu. Det har vid något tillfälle hänt att hankatten puttat till sonen med tassen men dock utan klorna ute. Detta efter att sonen var rejält hårdhänt mot katten. Sonen blev lite rädd vid detta tillfälle och blev sen lite ledsen men han är inte rädd för våra katter pga det.

Härligt! Men jag tror oxå att katterna känner att detta är en i flocken och tar till sig barnen med tiden.

Vi skaffade en vovve några månader efter att vi kom hem med Astrid, hon har inga allergier som vi har upptäckt, inte lillebor Vilgot heller, hoppas på att det ska gå bra med vår vovve som väntar på oss hemma i Sverige.

Det där med husdjur har jag också funderat över. Det är ju så sant att de är ett bebis-substitut i all denna evighet av väntan, och det hade krossat mitt hjärta att få lämna bort min vovve...

Jag var lika orolig innan vi åkte. Dessutom var jag riktigt rädd första veckan hemma då vår son fick stora exempel i ansiktet (vi har två katter). Men vi lärde oss snabbt att det var vi som badade honom för mycket

Däremot frågade jag en rysk vän innan hur vi skulle göra (om det gick att testa honom innan vi hämtade honom så vi kunde hitta en lösning innan det var för sent). Hon skrattade högt och sa med sin ryska brytning "ryska barn är inte allergiska... Det är bara svenska barn som blir..." Lite rätt har hon ju. Fler allergier i västvärldens välstädade, bortklemade värld och allt har gått bra här hemma.

Vi har inte märkt att Vilgot har några allergier heller efter lite mer än 1 mån hemma med vår vovve & annat

Puffar lite för denna tråden, intresserad av att höra fler erfarenheter. Är adopterade mer sällan allergiska mot pälsdjur?

Inte pälsdjur..... Vår son är grymt allergisk mot lite mindre djur.... bin och getingar!

Vi frågade på barnhemmet om de kände till om vår son var allergisk mot något. (Vi var tvungna att resa dit två ggr så det var det första vi frågade ifall vi skulle behöva hitta andra hem åt våra katter innan vi hämtade hem sonen). Både barnhemspersonalen och volontären vi hade kontakt med såg frågande ut och skrattade mer eller mindre åt oss. Allergisk? Mot djur? Varför då? Volontären (som hade en bra karriär men ställde upp på barnhemmet på sin fritid) sa bestämt att allergier det var något som vi i Europa höll på med... Ryska barn blev inte allergiska På sätt och vis hade hon nog rätt i det. Allergierna har ökat i Europa sista åren... de har verkligen ökat sedan jag själv var barn på 70-talet.

Så det finns nog en del adopterade barn som är allergiska, men jag tror faktiskt det är mer ovanligt än bland de födda i Sverige.

Vi fick lite skrämselhicka när vi kom hem med vår son för han fick eksem i ansiktet rätt snart... men vi tog skamset emot råd från flerbarnsfamiljer i vänskapskretsen och lärde oss att man inte behöver ta långa lekfulla bad varje dag.... då blir de självfallet torra i huden... Man lär sig

Hej!

Vår tjej som är adopterad från Sydafrika har katt allergi. Vi märkte det efter ca 1 år hemma, vi har/hade som tur var ingen katt. Har ingen aning om, om hon hade varit allergisk även om hon hade ammats och bott kvar i SA, kanske kanske inte.... 

Hoppas ni med 4-fota vänner får barn som klarar av att njuta av dem utan allergi! 

Vad skönt att det inte bara är jag som tänker lika Givetvis måste barnen komma först, men det är min största fasa, att de ska vara allergiska mot våra hundar....Vågar knappt tänka tanken!