Ofrivilligt hittad

Självklart, håller med! Men jag förstår inte hur bioföräldrar ska kunna söka upp våra barn innan de är väldigt stora? Har det hänt? I vuxen ålder är väl en sak. Som TS skriver så är det självklart jobbigt när man inte vill, jag har heller inte velat det som vuxen men jag tror att då kan man nog hantera det bättre och jag tror också man kan ta hjälp av te x organisationen som stod för adoptionen? Man får väl inte söka upp biobarn hur som helst heller? Och lätt är det väl inte heller även om det nu med hjälp av facebook och liknande ökar chanserna/riskerna hur man nu ser det. Men vill man inte bli uppsökt där te x så kan man ju dölja information som mailadress och så?

Jag håller fullständigt med. Fast i det här fallet så är det inte Bio.mamman som sökt kontakt utan någon "kusin" och i andra länder betyder inte kusin som vi tänker oss. En kusin kan vara någon i släkten men man kallar det för kusin. Så är det här i Kina i alla fall.
Den här tjejen "kusinen" är dessutom 81a och om jag skulle vara intresserad av en kontakt så skulle jag föredra att prata med någon som "var med på den tiden" det är ju i alla fall 32 år sedan jag kom till Sverige.

Jag tror även att om man går genom adoptivcenter så finns det nog en sorts policy att en Bio.mamma inte kan söka kontakt förrän barnet är myndig. Men jag vet inte, kan vara värt att kolla upp kanske.
Min adoption är genom privata kontakter men det var ändå legitimt med alla papper och utredningar. Och som pappa säger kärleksfullt. Ni är mina kvittobarn, jag har kvitto på att jag är er pappa.

Eftersom jag inte hört något från kusinen på 2 dar så antar jag att hon kanske måste verifiera mitt biologiska namn jag gav henne. För de namnen hon gav mig stämde inte.

Jag har även en bra dialog med min mamma och hon blir faktiskt illa berörd å mina vägnar om det här inte skulle stämma. Det tror jag är A och O i alla familjer att ha en öppen dialog, men speciellt i adoptivfamiljer så både barn och föräldrar inte blir kränkta i ett ev. sökande.

Tråkigt att du tog så illa vid dig , är ju stor skillnad på om det är någon av bioföräldrarna eller någon"kusin" som sas kan betyda lite vad som helst enl. min erfarenhet.
Stämmer inte namnen så förstår jag dig ännu mer.
Styrkekram! Till dig Ts så att du orkar säga tack, men nej tack till denna person.

Tack ALLA för era tankar och visa ord.

Den sk Kusinen hörde av sig igen och komenterade inte att jag vänligt men bestämt sa att det nog blivit en "mix up" och att jag inte var intreserad av mer kontakt.
Hon sa att hon skulle skicka en kopia på brevet som "bio.systern" hade skrivit till Oprah Winfrey.
Jag kommer inte att läsa det och blockera henne på Fejjan. Dags att fokusera på julsemester i Sverige med familj och vänner.

Stor Julkram på er alla!

Hej "shanghaibaby",

jag var med om samma sak som du för några år sedan (före fb:s tid !).
Det var min "pappa" som hade tagit kontakt med adoptionsbyrån från mitt hemland och de "spårade" mig via den svenska adoptionsbyrån.
Nu är det ju så att jag är såå vääldigt gammal (var bland de första adoptivbarnen som kom till Sverige) så mycket information som finns idag fanns inte då.

Hans "berättelse" var också chockerande att höra eftersom jag inte alls var/är intresserad av att söka mina rötter.

Jag har alltid hört att jag är ett hittebarn, kóm till barnhem, fick namn av personalen på barnhemmet, därefter slussades till fosterfamilj för att därefter komma till Sverige (en process på totalt 2 år).

Hans version var att min mamma hade dött, han hade ingen möjlighet att ta hand om mig, jag hade 2 äldre syskon som bodde med honom...

MEN, det som gjorde att hans historia inte höll var att han sa att han hade sett mitt namn i barnhemmets inskrivningslistor och kände igen att jag var hans barn!!! WHAT?? HUR kunde det namnet som han hade givit mig överensstämma med det namnet jag hade fått på barnhemmet?!? No shit!!

Nej du, där drog jag öronen åt mig och bad adoptionscentrum att tacka för vänligt visat intresse, men nej tack! Förmodligen var mannen gammal, hade adopterat bort ett barn och nu "ångrat" sig (vem f-n skulle inte göra det...) men jag är ledsen, jag hade ingen lust att ens kolla om han var min biopappa - OM jag skulle ha gjort det och sedan kommit fram till att han inte var det?!? Hjärtesorg - igen!!!

Lycka till och stå på dig vilket beslut du än tar! *Kram*

PS. Om du vill får du gärna inboxa mig

Men man får ju ändå förstå att biologiska syskon eller andra kanske söker. Eller hur? Man får inte vara så egoistisk att man blockar någon annans lycka. Den som söker kanske behöver hitta sina rötter, och om man kan vara en del av det så är det ju något gott.

Jodå, man får vara precis så egoistisk om man vill. Var och en måste få avgöra vem man vill ha kontakt med och vad man vill ta reda på. Ett barn som adopterats bort har inga skyldigheter gentemot biofamiljen, men många har en stark vilja att hitta sina rötter. Det måste vara upp till var och en att bestämma.

Bra skrivet!

Håller fullkomligt med!

Nähä kan alla möjliga skicka ett mail