Hej!
Vad roligt att du är mamma och att du tog dig tid att skriva till mig. Jag räknar inte med att du ska förstå eller på något vis kunna greppa hur det är att vara aduptetrad eller att förstå vad jag menar med att jag hade haft en bättre gemenskap. Jag är inte så deppig att jag inte har koll på vad jag skriver. Jag är utbuldad sjuksköterska och jobbar på BUP.
Jag har mött många föräldrar som bara är tacksamma över att vi hjälper dem med deras barn. Men det finns inte en enda som faktiskt kan ha empati för sitt barn, då de inte själva kan känna hur det känns att vara en främling.
Faktum är att ett barn som alltid bott på gata känner inte till något annat. När barnet sedan rycks från den enda trygghet hon har och tvingas bo på ett barnhem, som dessutom ger barnen stryk händer det mycket med psyket på det lilla barnet. Tvingas barnet sedan att följa med vita människor utan att veta varför, försvinner förtrorndet för vuxna. Helt plötsligt slits barnet från det också och tvingas följa med en ny familj hem. Där antas hon bo och trivas. Jag har sedan jag kom till sverige pratat med min sk familj, men fått som svar att det blir nog bra. I vuxen ålder har jag även försökt, men då får jag som svar att barn hittar ju på så mycket.
Du frågade om jag inte kunde prata med någon i min familj. Hade jag haft en familj, antingen en egen eller en mor och far som brydde sig så hade jag självklart gjort det. Men jag blev både glad och förundrad över att hitta detta forum, eftersom att man på "min" tid aldrig hade någon att prata med.
Jag önskar dig lycka till med ina barn, och hoppas att allt ska gå bra. Lova dig själv en sak bara. Visa inte den ena mer kärlek än den andra. Behöver någon av dem proffetionell hjälp så är det inget fel, utan det är då du som mamma som måste ta ansvaret och ge dem den hjälpen.
Min syster kom som bebis och har blivit så hjärntvättad att hon inte ens inser att hon e från Indien. I hennes värld och min mors så är hon född av vår mor.
Det sjukaste av allt är nog när någon undrar vart hon är född. Då svarar vår mor med att " vadå? Hon e vit som alla andra!" Hon e ju svensk!.
