Bra eller dåligt med adoption?

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Adopterad/vuxen - Adoption

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Bra eller dåligt med adoption?

Ons 17 feb 2010 19:59 Läst 10916 gånger Totalt 161 svar

UPC
Visa endast

Anser ni att det är "ETT BRA SÄTT" att få ett barn via adoption?

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
6. 4
7. 5
8. 6
9. 7
10. ›
11. »
1. Jennie med ie
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 20:05
  
  #1
  
  UPC skrev 2010-02-17 19:59:53 följande:
  Anser ni att det är "ETT BRA SÄTT" att få ett barn via adoption?
  Ja annars hade jag inte gjort det. Barns avsaknad av föräldrar kombineras med vuxnas längran av att bli det.
  ~ jenniesbloggeri.blogspot.com ~
2. Jennie med ie
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 20:06
  
  #2
  
  Ooops, såg nu att du troligen vände dig till de som ÄR adopterade, av placeringen att döma.
  ~ jenniesbloggeri.blogspot.com ~
3. UPC
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 20:24
  
  #3
  
  Jennie med ie skrev 2010-02-17 20:05:02 följande:
  Ja annars hade jag inte gjort det. Barns avsaknad av föräldrar kombineras med vuxnas längran av att bli det.
  Jag tycker väl sisädär.
  
  Denna process som sker i själva emotionella delen för de som är adopterade!
  Den är inte rolig!
  
  Om det FANNS möjligheter tycker jag att man inte ska föda barn om man inte kan ta hand om det!
  Mor, far och barn är en familj!
  Jag tror kanske inte så många föräldrar tänker på hur barnet som är adopterad tänker och reflekterar när man ser att man ser anorulunda ut än sina föräldrar, och känner sig rotlös!
4. Jennie med ie
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 20:32
  
  #4
  
  UPC skrev 2010-02-17 20:24:05 följande:
  Jag tycker väl sisädär.Denna process som sker i själva emotionella delen för de som är adopterade!Den är inte rolig! Om det FANNS möjligheter tycker jag att man inte ska föda barn om man inte kan ta hand om det!Mor, far och barn är en familj!Jag tror kanske inte så många föräldrar tänker på hur barnet som är adopterad tänker och reflekterar när man ser att man ser anorulunda ut än sina föräldrar, och känner sig rotlös!
  Det var en känga till alla som adopterat det...
  
  Numera är det obligatoriskt med särskild föräldrautbildning för de som ska adoptera och själva utredningen är också väldigt annorlunda mot för låt säga 20 år sedan, så att man skulle kunna gå igenom hela processen och få adoptera ett barn utan att tänka på dess känslor och utan att vara medveten om vilka frågor som kan dyka upp och vad som kan vara jobbigt är inte så troligt.
  
  Visst vore det optimala om alla barn fötts av föräldrar som kan och vill ge dem en bra uppväxt. Nu är det tyvärr inte så, det är däför adoption ö h t finns.
  ~ jenniesbloggeri.blogspot.com ~
5. Sally
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 20:48
  
  #5
  
  UPC skrev 2010-02-17 20:24:05 följande:
  Jag tror kanske inte så många föräldrar tänker på hur barnet som är adopterad tänker och reflekterar när man ser att man ser anorulunda ut än sina föräldrar, och känner sig rotlös!
  Där håller jag inte med dig - det tänker många av oss på mycket ofta. Men min son kunde inte uppfostras av sin biologiska föräldrar, och landet lyckade inte hitta föräldrar i landet åt honom. Det var international adoption eller barnhem hela barndom, och då är det inte en fråga om vilket alternativ är bäst.
  
  Din fråga var laddad - visst är det bra med adoption, med hänsyn till situationen för barnet. Men visst är barnets situation från början för j**ligt.
6. Tap dancing mum
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 21:04
  
  #6
  
  Håller med både vad Jennie med ie och Sally skriver ovan. Situationen var säkert annorlunda för 20-30 år sen, men det finns så mycket mera kunskap nu om adoptioner, man måste gå en utbildning och jag tror att de flesta a-föräldrar vill ta reda på ännu mer på egen hand osv.
  Har själv två barn med afrikanskt ursprung och vi kommer definitivt göra vårt bästa för att de ska känna sig stolta över vem de är och var de kommer i från. Stolta över sitt hemland, och sitt födelseland. Vi kan inte veta till 100% hur det kommer att känna och reflektera (tyvärr), när vi själva inte gått igenom adoptionsprocessen från barnens sida. Men vi är mycket medvetna om att det kan bli perioder, då just frågor angående att inte "passa in enligt normen" dyker upp. Då hoppas vi kunna vara där för våra barn och stötta dem när det behövs.
7. UPC
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 22:03
  
  #7
  
  Jennie med ie skrev 2010-02-17 20:32:05 följande:
  Det var en känga till alla som adopterat det...Numera är det obligatoriskt med särskild föräldrautbildning för de som ska adoptera och själva utredningen är också väldigt annorlunda mot för låt säga 20 år sedan, så att man skulle kunna gå igenom hela processen och få adoptera ett barn utan att tänka på dess känslor och utan att vara medveten om vilka frågor som kan dyka upp och vad som kan vara jobbigt är inte så troligt.Visst vore det optimala om alla barn fötts av föräldrar som kan och vill ge dem en bra uppväxt. Nu är det tyvärr inte så, det är däför adoption ö h t finns.
  Det är inte menat som en känga!
  
  Men Det finns många som är adopterad som känner att de inte hör hemma någonstans.
  Sedan detta kan ju komma upp i vuxen ålder.
  Betala för ett barn?
  Det kommer inte grattis!
  Barnet i fråga har ju inget val alls!!
8. UPC
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 22:10
  
  #8
  
  Sally skrev 2010-02-17 20:48:01 följande:
  Där håller jag inte med dig - det tänker många av oss på mycket ofta. Men min son kunde inte uppfostras av sin biologiska föräldrar, och landet lyckade inte hitta föräldrar i landet åt honom. Det var international adoption eller barnhem hela barndom, och då är det inte en fråga om vilket alternativ är bäst. Din fråga var laddad - visst är det bra med adoption, med hänsyn till situationen för barnet. Men visst är barnets situation från början för j**ligt.
  
  Visst adopterade barn har ofta inte så bra miljö, och sedan fattigdom.
  Det nekar jag inte till.
  
  Men det emitionella då?
  Sedan när barnet kommit i puberteten och känner sig att man inte kan identifiera sig med NÅGON?
9. UPC
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 22:15
  
  #9
  
  Tap dancing mum skrev 2010-02-17 21:04:51 följande:
  Håller med både vad Jennie med ie och Sally skriver ovan. Situationen var säkert annorlunda för 20-30 år sen, men det finns så mycket mera kunskap nu om adoptioner, man måste gå en utbildning och jag tror att de flesta a-föräldrar vill ta reda på ännu mer på egen hand osv.Har själv två barn med afrikanskt ursprung och vi kommer definitivt göra vårt bästa för att de ska känna sig stolta över vem de är och var de kommer i från. Stolta över sitt hemland, och sitt födelseland. Vi kan inte veta till 100% hur det kommer att känna och reflektera (tyvärr), när vi själva inte gått igenom adoptionsprocessen från barnens sida. Men vi är mycket medvetna om att det kan bli perioder, då just frågor angående att inte "passa in enligt normen" dyker upp. Då hoppas vi kunna vara där för våra barn och stötta dem när det behövs.
  Men, jag har en kompis som har mått så dåligt över att inte kunnat identifiera sig. Att jag inte ens kan skriva vad som hände.
  Jag tror att man ska kunna komma i underfund med hur man ser ut, hudfärg osv kan vara väldigt svårt.
  Även om man personen i fråga skulle vilja resa tillbaks att kunna idientifera sig kan det finnas många hinder.
  
  Stöttning är bra! Alla reagerar vi olika!
  Frågan är om det bara är perioder som ett barn mår dåligt över det. Det kan nog bli mer....
10. marcopolo
  Visa endast
  
  Ons 17 feb 2010 23:32
  
  #10
  
  Det är jättetrist att så ofta höra och läsa att adoptivbarn mår dåligt pga rotlöshet, utanförskap, identifikationsproblem mm mm. Dom flesta människor har behov av att söka sina rötter, det är väl därför så många släktforskar, men jag tycker att man ska vara försiktig med att förutsätta att problemen skulle bero på adoptionen.Många unga människor har liknande tankar och problem oavsett bakgrund. Så länge som såna här diskussioner pågår så gör man ju adoptivbarn till en exklusiv grupp. Ska vi föra samma diskussion om IVF barn och barn som kommer till genom donation/ insemination? dom vet ju inte heller allt om sin bakgrund/rötter.
  Om alla kunde se barn som ett gemensamt ansvar skulle det spela mindre roll varifrån man kom och var man är född. Alla barn har rätt att vara trygga och bli älskade, det är och blir mina. Dom vet också hur och varför dom kom till oss och dom är stolta över sitt ursprung. Jag har tänkt mycket på att det oftast är vuxna som gör detta med annat ursprung till nåt märkvärdigt, barnen själva gör det aldrig. Gör inte adoption till nåt negativt eller "sista utväg"! Det är väl klart att om man som adoopterad läser om folk som gjort massvis med IVF, inseminationer etc och betalar stora summor för att få ett biobarn lätt kan känna sig en smula udda om nu ens egna föräldrar valt en annan väg.
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
6. 4
7. 5
8. 6
9. 7
10. ›
11. »