Det har varit en vansinnigt jobbig tid och vi, liksom vår omgivning, hade näst intill gett upp hoppet när vi lämnade in ansökan om att starta en tredje hemutredning för nån vecka sen.
Tre dagar senare ringde BFA och talade om att vi hade en liten son som väntade på oss en bit från Bratislava! Vi hade väntat oss en fyraåring, men det visade sig att vi bara missat EN enda av kottens födelsedagar, han kommer fylla två här hemma! Kunde aldrig tro att vi skulle få en så liten en! Och så söt sen...!
Vi har fortfarande inte fattat att det faktiskt är så, jag ser bilderna vi fått, kärran vi köpt, kläderna som ligger här och väntar, men det går inte riktigt in ändå... Kan fortfarande komma på mig själv med att undra "om det blir idag hon ringer"...
Jag har också insett vilka goa människor vi faktiskt har runt oss! Vi jobbar på samma företag, och flera arbetskamrater började gråta när de fick veta! Vi har blivit så gratulerade att de som fått biologiska barn inte kommer i närheten... Vi var nog förra veckans happening i samhället där vi jobbar!
Sånt värmer verkligen, och kommer hjälpa oss under resten av väntan fram tills vi nu får åka iväg till kotten om några månader! Vi är så glada, fast vi inte fattat att det är sant...
