Hej alla kloka här på Adpotions-forumet!
I förrgår fick jag ett besked som jag inte väntat mig och inte har hunnit hämta mig ifrån ännu: en fertilitetsutredning visar att jag är i princip infertil, mina äggstockar har slutat(?) släppa ägg och det alternativ som läkaren gav mig var äggdonation.
På något sätt har jag alltid känt på mig att det är problem med min fertilitet (jag har ju t ex haft svårt att bli gravid! ;) ) så jag och sambon står sedan drygt ett år listade i kö hos AC och BFA.
Säkert har många av er härinne upplevt något liknande, även om man alltid känner sig väldigt ensam när något sådant här händer. Det känns som om min framtid på ett sätt har ryckts undan.
Finns det någon som kan berätta hur ni själva har gått vidare till adoption och som kan ge lite pepp kring det?
Jag var lite härinne för ett år sedan också, men av olika skäl har jag varit härifrån sedan dess.
Nu läser man att det blir svårare och svårare att få adoptera, det finns inte längre lika många barn för adoption och det finns många som vill bli föräldrar runtom i världen. Är adoption ändå något som man vågar satsa på att planera för, tycker ni?
För info: Jag har precis fyllt 38 och min sambo är lika gammal. Har inte gjort adpotionsutredningen ännu.
Hjälp, kan någon peppa mig lite, just nu känns det mesta nattsvart.
