Hejsan!
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men för 4år sedan miste jag min mamma, vilket nog blev en livskris för mig, jag stog min mamma väldigt nära och tog det väldigt hårt och kände mig även sviken från vänner. Två år senare fick jag min första son. Även om det var två år såg kände jag även då att jag fortfarande var förrvirrad och inte mig själv, är de konstig?
Men jag var självklart glad över min son. När man sedan får barn är de nog ganska själklart att man kan glömma sig själv. Men nu fyra år senare väntar jag mitt andra barn och känner mig lite rädd. Det känns som jag bara hängt med livet utan att riktigt göra de jag vill. Man tar hand om barnet och huset och flera år senare frågar man sig själv vad är jag? Just nu känner jag mig inte nära min man alls heller, jag vet inte om det beror på att jag måste hitta mig själv eller om vi helt enkelt inte har något gemensamt. Det känns som jag varit i en lång livskris utan att möjligtvis varit deprimerad men kanske inte heller väldigt lycklig.
Det hela kanske låter snurrigt för jag känner mig extremt snurrig jag med nu.. men du kanske har något tips
MVH Anjela
