Hej.
Jag och min har varit tillsammans i 13 år. Vi har tre barn tillsammans, 8, 6 och en liten på 7 månader.
Vi har mkt gemensamt och jag älskar verkligen honom. Men nu har vi glidit ifrån varandra på senaste tiden. Vi har haft vår upp och nedgångar och har gått igenom så mkt tillsammans, både ekonomiskt och känslomässigt, men nu känns det som om vi inte är på samma plan längre.
Han är arbetslös just nu och jobbar lite extra då och då, jag är hemma och föräldra ledig med vår yngste.
Han har varit arbetslös i ca 2 år nu och jag arbetade och försörjde oss innan jag gick på föräldraledighet.
Ser tydligt att han är deprimerad och det förstår jag och jag vill verkligen hjälpa honom men jag vet inte hur. Vi har alltid haft probel med att kommunicera. När jag har ngt problem eller klagomål så vill jag ta det på en gångmed honom, medans han isolerar sig själv och tiger som en mur.
Så när jag känner att det är något jag vill tala om för honom som jag tycker är viktigt så lyssnar haninte. Sitter vid datan och bara hummar med, det gör mig arg, eller så säger han att jag gnäller.
Så jag vet inte hur jag ska nå till honom utan att han det ska låta som gnäll.
Kommunikation är så viktigt i ett förhållande men det är något vi saknar helt. Jag känner att jag får dra det tyngsta lasset hemma med barn och hushåll, och han sitter mest framför datan och deppar och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom och stötta honom när han inte vill tala om ngt för mig.
Jag känner mig nonchalerad och osynlig. Han tar sig många friheter och går ut närsomhelst, jag kan inte det bara så där. Känns som om ansvaret bara ligger på mig. Han kör med att mannen ska försörja familjen och när han inte kan det känner han sig misslyckad.
Men vi då? Är det bara försörjning och inget annat?
Jag är så trött på allting nu och mina dagar går in i varandra, samma sak varje dag. Jag sover dåligt på nätterna pga av lillen vaknar ofta på natten, och ändå är det jag som går upp tidigt varje morgon och gör frukost till barnen och han ligger kvar i sängen.
Vad ska jag ta mig till och vad ska jag göra? Vet inte om jag orkar med längre. Han är så likgiltig gentemot mig.
Han beter sig som vanligt och verkar inte inse våra problem vi har egentligen. Det gör så ont. Vi har även ekonomiska problem som vi får hjälp med att lösa en del av dom nu och det underlättar mkt för oss.
Men det känns som om jag tappat mig själv. Vet inte vad jag tycker om, vad jag vill med livet, mina intressen? Finns inget...
