Hej! Jag är gift sedan 6 år sedan med en man jag älskar. Vi har inga gemensamma barn, utan barn sedan tidigare vara ett fortfarande bor hemma.
När vi träffades och blev ett par så kom vi överens om att alltid vara ärliga mot varandra och så har det varit hela tiden. Detta mycket på grund av händelser i mitt tidigare liv där jag var gift med en notorisk lögnare.
Förra helgen fick jag veta att han ljugit för mig. Jag förstår varför han ljugit och nu efteråt så känns själva grejen han ljög om ganska okej.
Vad som inte känns bra är ju känslan av svek. Jag går med en klump i magen och är orolig, blir nojig när han skickar sms, skriver på datorn osv.
Jag har inte varit svartsjuk tidigare, men i detta förhållande - där det inte finns anledning att vara svartsjuk - är jag det. Han gillar inte det och tycker det är avtändande (intresset för mig dalar) så jag får ju skärpa till mig och tänka på annat när en sådan situation uppstår.
Att jag blivit sårad, ledsen och känner mig sviken av hans lögn förstår han inte. han menar på att eftersom han hade en bra anledning att ljuga (håller med om detta) så är ingen skada skedd.
Jag har en depression i grunden som nu på höstkanten brukar bli jobbig och hamnade mer eller mindre i chock när lögnen uppdagades. Jag vill prata om det som hänt, coh det har vi gjort, men han vill helst inte och är kall och oförstående.
För mig känns detta riktigt allvarligt och jag vill ju komma ut ur detta "tillstånd"så fort som möjligt. Vilket hade gått fortare om han kunde förstå min sida av saken. Jag har försökt att förklara att det är en process som man går igenom, men...
Tills saken hör att han var med i en olycka för många år sedan (innan vi träffades) där han fick en blödning i hjärnan, ganska centralt där känslolivet sitter.
Det känns som att det kan vara hjärnskadan som gör att han inte förstår. Jag har frågat honom om olika scenarior under åren, där den påhittade situationen skulle ha gjort honom sviken, ledsen osv. men han kan inte föreställa sig någonting som han aldrig varit med om säger han. Hans reaktion på ett svek är bara: jaha
Själv har jag lätt att sätta mig in i andras situationer för att kunna se saker ur flera perspektiv.
Hur ska jag få honom att förstå? Detta problem är jobbigt för mig och jag behöver någon bra metod till detta.
Han är inte främmande för parterapi men jag tycker det är svårt att hitta någon.
Finns det något förbund där ni är med som har en hemsida där man kan leta efter terapeuter i ens närhet?
Tack!
