Min man har av och till mått psykiskt dåligt sedan 2009. Han har låg stresstolerans.
När han är på sin dåliga period så är han arg, aggressiv humörproblematik, irriterad,
tar avstånd, drar undan sig....försöker jag närma mig/göra kontakt så reaagerar han
aggressivt, kan nedvärdera mig med ord. På hans dåliga tider har han stort sömnbehov.
När han kommer "upp på fötter" igen så har jag tagit upp hans beteende och undrat
så smått ifall han kan tänka sig besöka en läkare och prata över hans mående..men
han vägrar...han vägrar medge att han mår dåligt. Han har haft en svår barndom och
hyser stort agg för hans pappa. Jag känner att det är som om omgivningen får ta
all ilska när det borde vara hans pappa som skulle höra allt.
Jag tycker med åren att min mans ilska, aggressivitet har blivit värre.
Nu är han inne i en period..och det varat 1 månad..och hur jag än försöker få
honom att gå till läkaren så totalvägrar han. Han kallar mig för dumma namn,
är ilsken.
Vi har ett barn på 5 år. Just i början då min man börja må dåligt och ville även
sluta prata med vår son så sa jag till på skarpen att han inte får straffas för hans
mående. Så nu kan han någorlunda prata med honom men vill inte/orkar inte
han ansvar för honom.
Vad ska jag göra? Denna situation är ohållbar. Hur får jag honom att inse att
han behöver hjälp?
