Hej,
Humör.. Det är kanske inte så mycket man kan styra över, men min lilla son har ett fruktansvärt humör. Han är snart 2 år och är ofta arg och grinig. Självklart är han glad och världens bästa emellanåt. Men de andra tillfällena tar över.
Detta har pågått nästan hela hans liv. När han var 1 vecka fick han kollik, skrek varje kväll mellan 2000-2400 som en klocka. Detta gick över vid 3 månaders ålder tack och lov. Men han har alltid varit "kinkig" efter det även som bebis.
Nu är han som sagt snart 2 år. Han är arg ofta, kastar saker (även när han leker) och slåss emellanåt. Att man säger åt honom att ex inte kasta är nästan helt meningslöst, han nästan skrattar åt mig. Bara när jag blir "jätte arg" slutar han, jag måste nästan skrika och flytta honom ur rummet för att få en respons. Att bara försöka få honom att göra något annat eller flytta honom funkar inte.
Han är väldigt mammig, är jag hemma skall han bara vara med mig, helst skall jag bära honom hela tiden, vilket är slitit har fått diskbråck nu så jag försöker att inte bära så mycket, men då står han å sliter i mina byxer och gråter och skriker tills han får komma upp.
Han skolades in i januari på dagis, tänkte det kanske skulle bli bättre då men samma griniga kille. Han är ledsen när jag lämnar och glad när jag kommer, men efter 30 sekunder på dagis när vi ska hem börjas gnället. Dagispersonalen blir förvånade för han är så glad och go under dagarna, inget problem alls.
Även om han är med ex. mormor och farmor är han glad och possitiv. Inget gnäll alls, men så fort jag kommer börjas det.
Han vaknar oftast på natten, trött som man är försöker man få honom att somna om men det brukar inte gå. Tar då med honom in till våran säng, men innan jag får honom att vilja ligga där blir det oftast bråk, han vill att jag skall gå upp med honom. Tycker att vi skall ligga i soffan. Detta har jag inte gjort under det senaste året, men gjorde ofta när han var mindre för att han inte skulle väcka pappa och hans storebror.
Vad ska jag göra, jag är själv ofta grinig och sur numera, är eg. en ganska glad person, men han får mig arg. Blir då med automatik att jag även gnäller mer på min stackars stora son, som är en ängel jämfört med den lille..
Börjar undra om det är något fel på honom ibland, han är väldigt duktig på att prata, är som alla andra 2 åringar i övrigt.. Men han kan ju inte heller må bra av att vara så sur och arg hela tiden. Eller är det bara hans personlighet?!
Tacksam för alla tips som man kan få.
