Nu har min son stulit från mitt ex igen. Han har förfalskat namnteckningen på kreditkortet. Det var 500 spänn den här gången. Han är 15 år och spelmissbrukare. Det är dataspelet Word of warcraft som han inte kan hantera. Han är förbjuden att vara medlem och betala den månatliga avgiften, Därför stjäl till den. Jag tre andra barn, ett helsyskon och två halvsyskon till ovanst yngste son. De är skötsamma och duktiga i skolan allesammans. Jag har fått tillfälle att uppfostra dom mera än med den yngste. Dessa tre äldsta har fått erfara att det finns gränser för vad man får göra. Vi skilde oss när 15-åringen var 5 år. Vi hade ofta väldiga konflikter om hans uppfostran. Mitt ex tyckte jag var för sträng. Nu tror jag att alla får lida för hennes inkonsekventa uppfostran. Hon är väldigt öm, kärleksfull och kravlös under perioder. Sedan kan hon vara elakt och föraktfull mot barnen. Det gör att dom inte vet vad som ska göra.
Hur ska man markera att det är totalt oacceptabelt att stjäla? Det har han ju fått lära sig i alla fall. Men när det gäller spelmissbruket är det som om alla moraliska regler försvinner. Någon påföljd eller "straff" måste han väl få.
Vi har redan bestämt att konfiskera datorn
Till saken hör att han har "missbruksgener" i släkten. Min morfar och mamma vara alkisar. Och jag har alltid periodvis inte kunnat sluta när det är dags. Det kan gälla sex (jaga nya kvinnor hela tiden). Mat: kunde äta tre pizzor på en kväll och alkohol. Kan bara sitta med ett vinglass och hälla i mig. Jag känner inte när det är dags att sluta. Men mitt missbruk är under kontroll ändå, ioma jag har, paradoxalt nog, en väldigt stark karaktär. Sexmissbruket var ungefär 20 år sen med ett mindre återfall för några år sedan. Och jag är inte överviktig på något sätt. Stupfull blir (hoppas det inte händer någon mer gång!) jag kanske vart annat/tredje år. Men det finns anlag.
Hälsningar Göran
