Obligatoriskt faderskapstest efter förlossning?

Varför inte förhindra ett bedrägeri med en enkel "legitimationskontroll" om man har möjligheten? Man tar prover på både mor och barn i alla fall så det är inget omak mer än att göra ytterligare en analys samt att den utpekade pappan får lämna ett prov också men det tror jag att de flesta fäder är villiga att göra utan vidare.

Varför är det mer okej att ljuga om vem som är far till ett barn än det är att ljuga om sin identitet på banken där man måste belägga den med en godkänd identitetshandling? Mamman behöver ju inte göra någonting i sammanhanget, det är inget jobb för henne. Det enda obekväma för mamman är eventuellt sanningen.

Mvh

Man tar inga prover på mamman i normala fall?

Jag förstår vad du menar och man kan tycka att det är ömmande skäl. Men jag tycker att det är integritetskränkande och kontrollerande att införa något sådant. En del barn blir slagna hemma, det är också ömmande skäl- skäl nog att soc skulle göra oanmälda hembesök hos människor? Det jag menar är alltså - hur långt ska vi gå i samhället för att kontrollera och förebygga problem som har med individers beteende att göra? Det kommer inte att finnas ett argument som är objektivt sant och rätt och som omvänder alla. Jag tycker inte att det är försvarbart. Men gick det att omvända alla idioter som behandlar människor illa (ljuger om viktiga saker, bedrar, kränker barn etc) så skulle det kanske vara jättebra. Jag tror inte att obligatoriska faderskapskontroller är en bra väg för detta.

Om man tar ett test så har man per definition en fråga. VEM ställer frågan? Alltså VEM ska ha svaret? Ska sjukvårdspersonalen? På vilket sätt har personalen med att göra vem som inte är far till ett barn? Ska mannen få svaret? Hur vet man då att han inte ljuger om han säger att det inte är hans? Ska båda föräldrarna få det? I så fall - kan de som inte är intresserade av svaret slippa se det? Vem läser det isåfall? Om ingen läser det - finns det då en vits med att testa överhuvudtaget? Då blir det ju inget hundraprocentigt skydd mot lögner. Kanske är ett av paren som väljer att inte se resultatet består av en godtrogen ärlig man som känner att det inte finns någon risk att han blir lurad fast han blir det? Om det skickas hem per post - kan inte kvinnan smussla undan det då? Och är hon gift med någon som tror på henne så lär han väl inte efterfråga resultatet heller? Eller ska man kallas till ett "samtal" i sjukvårdens regi för att få den rafflande upplösningen avslöjad inför personal? Eller kanske det bäst sker på socialkontoret? Ska man få hjälp med krishantering då, i de relativt få fall där pappan inte är pappa? Och vad säger övriga 95% av de som måste til soc för att få resultatet uppläst? Tycker de att det är väl använd tid och väl använda samhällsresurser? Och kommer de att uppfatta det som att soc/sjukvården/staten kontrollerar om de varit varandra trogna eller ej? Kan det uppfattas som kränkande att kallas in för att få besked om något man vet och tycker är självklart? Är det roligt att betraktas som presumtiv lögnare? Det finns fler frågor än så.

Men den viktigaste - kan vi uppnå att de män som inte är biologiska fäder får reda på det ändå under andra omständigheter som hjälper mer än de stjälper?

Hej igen.
Hej igen. Jag kontaktade en advokatfirma idag, men det enda dom kunde svara på var att jag kunde få tillbaka underhållsbidrag från den tiden vi separerade till idag. Men det är ju inte det jag är ute efter, utan jag vill veta om jag kan få något skrivftligt avtal angående om hur jag kommer få träffa min son....
Men jag ska absolut kolla upp familjensjurist som du nämde, tack för informationen!

Vad menade du med hemförsäkringen? Att man kan få ekonomisk hjälp till en jurist genom den eller?

MVH

Ja det kan man få. Men det är olika med olika försäkringsbolag. Värt att kolla upp iaf. 

Jag önskar dig verkligen lycka till! Jag tycker ditt ex är helt sjukt grym både mot dig och din son! Såg hon till sitt barns bästa hade hon låtit bli att vara så här dum och jag förstår inte familjerätten. Ok om de säger att du inte har någon juridisk rätt... men vad är rätt mot barnet? Det borde de ju ha en åsikt om, dvs att man inte bara rycker undan någons känslomässiga pappa.

Borde vara brottsligt att säga att någon är pappan så att de skriver under faderskapsintyg och sen riva upp allt igen. Men det kan kanske inte bevisas att hon visste att du inte var biologisk pappa när du skrev på? Hemskt i vilket fall som helst!

Vid minsta osäkerhet om faderskapet får man test (på samhällets bekostnad) redan idag (vare sig man är gift eller ogift) ....

Om man inte på minsta vis är osäker på sitt föräldraskap (vare sig man är man eller kvinna) varför skall man då genomgå test, bekostad av skattemedel? Eller bli ifrågasatt av "storebror" som om man inte vore kapabel att själv ha koll på vem man avlar barn med?

Efter att ha läst tråden kan jag bara säga att jag aldrig skulle våga fråga om ett faderskapstest, även om jag kände min kvinna väl. Jag tycker flera av kvinnorna i tråden uttrycker saken tydligt nog. Ett faderskapstest blir i så fall genomfört utan att hon någonsin får veta. Aldrig någonsin att jag skulle våga utsätta mig för den risken att fråga hur mycket jag än litar på henne eller tror mig känna henne, tänk om jag hade fel och så står jag där och blir vv-förälder?

Rent objektivt så ser jag inte många argument mot faderskapstest som håller. Rättvisa är ett sånt argument som inte håller, den enda rättvisan är ju den mot barnet och mot den riktiga fadern. Modern har inget med saken att göra, rent objektivt sett och hennes vilja eller rättvisa är alltså helt betydelselös i det här fallet.

Kontroll av kvinnans sexualitet/otrohet är ett annat argument som är helt oväsentligt. Det är inte det (kvinnans sexualitet/otrohet) som skall kontrolleras utan vem som är barnets far.

Barnets och "familjens" väl och ve har inte heller med saken att göra hur gärna många som postar här än vill så har det inget med det hela att göra alls.

Integritet tycker jag inte har med saken och göra. Lagstiftningen i Sverige är stenhård på den här punkten om faderskap vilket inte minst signaturen Besviken Pappa i inlägg #117 smärtsamt fått erfara.

Arv och faderskap bygger helt på naturlig befruktning eller legal adoption/insemination/äggdonation. Så är vår lagstiftning. Läs i "Föräldrabalk" som lagen heter. Finns länkat från riksdagen.se eller på andra sidor, googla.


Det är exakt de typer av fall där modern väljer att "mörka" vem som kan vara fadern som jag tycker åstadkommer så mycket skada. En (äkta) man som är villig att ta på sig faderskapet kan ändå få det undanröjt senare och då är skadan redan skedd.

Hur vanligt är det med fel uppgiven fader? Sanningen är att ingen riktigt vet eller har vågat ta reda på det, men "problemet" är i vart fall betydligt vanligare än enstaka procent, dvs det är betydligt vanligare än vad de flesta tror. Du har säkert gått i samma klass som en eller två.


Till sist måste jag säga att jag är överraskad över att så många negativa röster har hörts i frågan, och det oftast utan objektiva argument som håller för granskning.

Jag tycker fler borde försöka dämpa sina egna känslor och tänka på vad som faktiskt är rätt för barnet och bio-fadern.


Ekonomi: Jag undantog det redan i trådstarten, men det är helt säkert att priser på DNA-tester kommer fortsätta att sjunka och kanske redan inom 10-15 år finnas mer lättillgängligt och billigt för hemmabruk. Det är inte otänkbart med DNA-tester för några timlöner inom 10 år.

Problemet med barn och fäder som själva upptäcker att de inte är biologiskt släkt kommer att bli väldigt mycket mer vanligt med tiden i takt med att tester blir så pass billiga att barnets veckopeng räcker för att köpa ett.

Inom 5 år kommer vi börja se det här i arvstvister.

Vilken intressant diskussion!
Jag röstade _för_ obligatorisk faderskapskontroll. Det är ju nämligen ett ämne som man själv inte gärna  vill ta upp i ett förhållande - vem vill indirekt säga till sin tjej att man tror hon kan ha varit otrogen? Såvida man inte är övertygad om att hon varit det känner nog många pappor att det inte är värt att ta upp ämnet eftersom man inte vill riskera att mamman till barnet blir så sårad att hon gör slut. Om testet är obligatoriskt slipper man som pappa sätta sig i den situationen.

Nu har jag själv den turen att jag fått en genetisk lustighet - en pigmentfläck på korsryggen - som ärvts av mina barn, så jag är 100% säker på att de är mina. Skulle jag få ett barn utan den fläcken vill jag nog ha papper på att jag är fadern

En onödig kostnad. Litar man inte på sin partner så får man bekosta det själv tycker jag.

Vilket larv.
Man vågar inte ta upp det själv i förhållandet alltså ska farbror staten göra det åt dig.
Samma med HIV-tester, ska det också vara obligatoriskt? För hur många vågar ta upp DET i ett förhållande?

Antingen har man stake nog och begär det själv eller så får man låta bli svårare än så är det inte.

Ett annat ypperligt argument omkring allmän screening är prostatatacancer, det finns enkla tester men ändå görs det inte pga att det kostar. Så istället för att rädda livet på ett antal gubbs så ska man betala för killars feghet?
Jomen tjena...

Det borde införas regelbundna undersökningar för att upptäcka prostatacancer, på samma sätt som kvinnor genomgår mammografi.

Har inte läst hela tråden.

I dagens läge kan en man ta på sig faderskapet för ett barn som inte är hans.
Kanske det i många fall är bättre att ha en pappa som VILL vara pappa (även om han vet att han inte är den biologiska) än att ha en pappa som inte vill (eller kan) vara närvarande?

Jag tror det kan bli alltför många svåra beslut som måste tas om man ska ha obligatoriskt faderskapstest. Dessutom blir det dyrt.