Hej, vänder mig hit efter många om och men för att få se det ur andras synpunkter som inte är inblandade på samma vis, för att se om min reaktion är rätt eller om jag bör ändra tankegång på något vis.
23 Juli 2010 är min son beräknad att komma till världen. Det här inlägget handlar om bl a min relation till hans pappa.
Vi är inte tillsammans eller någonsin varit det, men någon form av kontakt har det ändå funnits och jag blev gravid.
Vi hade träffats i drygt 1 år när vi fick reda på det, vilket inte hade varit det lättaste året och absolut inte felfritt. Det fanns känslor till och från men blev aldrig något mer, en stor stor anledning till det var hans ex-flickvän. Ända sen jag och pappan började träffas började hon snacka skit och skriva saker om mig på internet, samt även hittade på saker emellan de två som enligt han inte stämde alls. Jag brydde mig inte så mycket om det då men när hon fick reda på att vi skulle ha barn gick det överstyr.
Hon började skriva personligen till mig att jag förstörde hans liv, att HON hade lika mycket rätt att ta del av mitt barn som JAG. Jag sa då direkt till pappan att han måste få ett slut på det (eftersom han enligt själv höll med mig), och att det skulle aldrig fungera så länge hon är delaktig i hans liv. Jag vill klargöra redan nu att det inte handlade om svartsjuka från mitt håll, våra känslor va lagda åt sidan innan det och jag va bara orolig för hur det skulle gå för min lilla pojk.
Men ingenting hände. Hon började skriva lögner och trycka ner mig allt vad hon hade, påstod att pappan inte ville ha barnet och att han även ska ha sagt att det inte är hans barn (vilket jag vet att han vet). Ett tag mådde jag så dåligt så visste inte vart jag skulle ta vägen, kunde inte glädjas över min graviditet alls.
Till slut fick jag nog då hon även började skriva skit om självaste barnet, som verkligen inte hade gjort henne något, ett oskyldigt litet ofött barn.
Hennes gamla bästa vänner hade uppmärksammat hennes idioti och kontaktade mig. Jag fick få höra deras berättelser om hur hon behandlat dem under åren. Spridit ut lögner, och inte så små heller.
T ex, när hon var tillsammans med pappan till mitt barn var hon otrogen mot honom ett antal gånger, varav en av hennes älskare inte ville träffa hennes något mer då han insåg att det inte ledde någonstans eftersom hon aldrig släppte taget om ***** (Mitt barns far). Hon blev totalt vansinnig när den här killen inte ville träffa henne något mer, så hon ljög ihop en lögn om att hon skulle vara gravid med hans barn, så han inte kunde lämna henne.
En annan gång träffade hon en killkompis till min bästa vän, och han märkte ganska så snabbt att hon inte va riktigt "rätt". När han inte ville träffa henne något mer gick hon och anmälde honom för våldtäkt, och gick till **** och grinade så han tog tillbaka henne.
Det här är bara småsaker i jämförelse med allt annat hon utsatt människor för, till och med hennes närmsta.
Självklart litar jag INTE på att ha den här personen i mitt barns liv, men så länge hon finns i hans pappas liv kommer hon få sin vilja igenom och lirka sig in överallt. Han vägrar att göra sig av med henne för att de har en hund tillsammans, han bryr sig inte om att hon gjort oss ovänner eller att hon kan vara skadlig för vårt barn, han inser inte hur hemsk hon egentligen är.
Jag och barnets pappa är nu så ovänner det går att bli, pga att hon spelat ut oss mot varandra med lögner hit och dit vilket hon lyckats med då vi redan har svårt att lita på varann. Alla bråk mellan oss har alltid startat pga henne.
Han har nu fått för sig att jag tänker ta hans barn ifrån honom, och han vill därför ha gemensam vårdnad. Jag har sagt tusen gånger att jag tänker ALDRIG ta hans barn ifrån honom, jag vill att de ska ha en bra relation. MEN jag går inte med på gemensam vårdnad, jag vågar inte. Jag litar inte på honom i alla lägen, och jag är livrädd för att den där människan ska göra min sons liv till ett helvete som hon gjort mot så många andra. En annan rädsla jag har när det gäller gemensam vårdnad är att mina ord inte kommer räknas. Jag vet att delad vårdnad innebär delat ansvar och att vi har lika mycket att säga till om, men jag är så svag för honom så jag vet att det ALLTID kommer bli vad han tycker, vad han säger, alltid hans ord om allt.
Det har nu gått så långt att vi ska göra ett sista försök genom att träffa en rådgivare på familjerätten, men jag vet att det inte kommer leda någonstans. Han sväljer aldrig sin stolthet och lär sig kompromissa. Det ska vara som han vill eller inget alls.
Allting pekar på att det kommer bli vårdnadstvist när sonen är född. Och att han även kommer vinna och få gemensam vårdnad, eftersom det inte råder några tvivel om att han ska kunna sköta papparollen, för det kan han, problemet är ju att vi inte kan komma överens och att jag inte vågar släppa hans ex i närheten av mitt barn!
Det verkar inte finnas någon som kan göra skillnad som tror mig eller förstår min oro inför detta. Jag har så många på min sida som vet hur de är, men av familjerätten får jag bara höra att jag är svartsjuk, och både han & hon är duktiga på att manipulera hit och dit.. Hon är verkligen en psykopat, och farlig med sina ord och vem vet vilka handlingar hon kan ta sig till?
Jag känner mig så maktlös inför mitt eget barns framtid. Det gör så ont att jag inte kan göra det jag känner är bäst för honom. Jag kan knappt njuta av graviditeten så som det är nu, och första gången med första barnet får man aldrig tillbaka.
Snälla, om någon varit i liknande situation eller har något givande råd så skriv gärna. 
