Se hit om du är 40+ år!

Numera får vi ju barn senare och senare. Jag fyller 40 den här månaden och har en 4-åring och en 2-åring. I min bekantskapskrets är det rätt vanligt med småbarn i den här åldern när man är run 40.

Det som är skönt är att man är etablerad på arbetsmarknaden och att man har ordnad ekonomi. Ett problem kan vara att bägge föräldrarna ofta är mitt uppe i karriären och det blir ett väldigt pusslande med VAB och liknande.

Jag är en bit över 40 och har en fyraåring och en sexmånaders så föräldraledigheten pågår i familjen just nu. Vad vi däremot har är ju en bättre ekonomisk grundtrygghet eftersom vi båda hunnit komma en bit i våra karriärer. Vi har helt enkelt råd att upprätthålla en någorlunda normal livstil även under föräldraledigheten. Vi är båda dessutom i postitioner där vi kan jobba hemifrån ibland när det behövs vilket självfallet hjälper vid vabbande.

Jag är 45 år gammal. Har fyra barn som är 18, 20, 22 och 23. Det är en enorm skillnad i ekonomin idag mot när de var små. Jag fick barn relativt tidigt och koncentrerat men hade hunnit skaffa mig en högskoleutbildning innan dess.

Nu har jag i och för sig valt lite annorlunda lösningar i perioder med barnen men fram tills min yngste var nästen fem år så var jag hemma på heltid med barnen. Vi levde då helt och hållet på min mans lön som var okay men inte jättehög. Vi levde under existensminimum under flera år. Trots det var det en fantastisk tid!

Jag har de senaste 13 åren "gjort karriär" om man nu kan uttrycka det så. Jag har haft förmånen att få ha arbeten som varit oerhört givande och som gett mig möjlighet att utvecklas och gå vidare i olika former av chefspositioner.

Idag har jag en hög lön, bara ett barn kvar hemma. Visserligen läser mina tre äldsta på universitet och jag stöttar dem ekonomiskt  i viss mån men det är ett frivilligt val från min sida. Ville jag istället lägga pengarna på mig själv skulle jag göra det och barnen skulle acceptera det utan någon som helst protest.

Friheten både när det gäller tid och pengar är mycket trevlig men jag kan inte säga att jag på något sätt levde ett sämre liv när vi levde under existensminimum.

Jag har möjligheten att välja vad jag vill göra med min tid och mina pengar och jag måste säga att jag fortfarande gärna lägger dem på hemmet och mina barn även om det nu sker mer på distans.


Några problem som rör ekonomi och eventuellt den tid man har till sitt förfogande ser jag inte idag. Jag jobbar ganska mycket men tycker ändå att jag hinner och orkar med det jag vill göra.

Tack för svaren, det var intressant!

Jag är lite över 40 och jag vabbar inte längre då mina barn är tonåringar - men oj vad tonåringar kostar!!!
Matkontot är gigantiskt då det ofta är kompisar och flick/pojkvänner som sover över. Ofta äter de motsvarande tre middagar - stort mellis, middag med familjen och sedan rejält kvällsfika...
Sedan är det faktiskt så att presenter är svårt att hitta till tonårinar så både jul- och födelsedagarspresenter drar lätt iväg. Mina barn skulle gärna arbeta men under 18 är det rätt svårt att hitta något där vi bor.  Övningskörning drar strax igång med körlektioner, idrottandet har blivit dyrare. Kläder köper de själva för barnbidraget men det är också mycket dyrare även om de inte väljer märkeskläder.
Små barn - små bekymmer och små kostnader
Stora barn - stora bekymmer och kostnader

Jag fyller 45 och har två barn som är 7 och 10 år så jag slipper inte VAB...   min sambo är 38 år och jobbar borta större delen av veckan så han kan sällan vabba tyvärr. I övrigt har vi god ekonomi och kan unna oss ganska mycket, vi reser mycket t ex. Är man över 40 så har man ju fler semesterdagar, jag har 31 dagar t ex vilket är jättebra om man har barn och slut på fp-dagar!

Inte om man jobbar i privat sektor.

Nej det förstås, jag jobbar kommunalt...

Det beror på. Jag jobbar i privat sektor och har 37 semesterdagar per år. Fem av dessa är iofs ersättning för att jag inte har övertidsersättning.