Stenhög på lustgas och med barnets hjärtljud i högtalaren i bakgrunden blundar jag mig genom värken och ser en röd dalahäst som galopperar förbi. Frågar min man om han oxå ser den. Det gjorde han inte.
Narkosläkaren kommer in och är sjukt snygg, men jag kan behärska mig trots lustgasen, och säger inte till honom att han är skitsnygg. Fick bita mig hårt i läppen. Säger bara att han ser väldigt pålitlig ut så han får gärna ge mig epidural.
Snart kommer en annan narkosläkare in och det är den riktiga (den första var visst under utbildning) Den riktiga läkaren presenterar sig och jag stirrar på honom och allt jag kan säga är -OOOOJ, vilka fina tänder du har.
Jag tror att det är den pålitliga som ska sätta epiduralen och det tar lite tid. Jag inser först då att han inte är fullutbildad. Jag kläcker ur mig - Jag tror den pålitliga är en praktikant.
Hela den långa tiden som narkosläkarna är inne hos mig pratar jag oavbrutet, skämtar och småflirtar med den pålitliga och han med tänderna. Min man säger bara - Man får ju skämmas för dig.
När krystvärkarna kommer så säger jag till bm att jag varit hård i magen och inte bajsat på 2 dagar och jag har inte fått lavemang så vi får se hur det här går. Hon lägger en gigantisk binda under rumpan på mig och säger att jag kan prova att krysta, sen går hon ut. Jag är ensam med min man och försöker krysta lite. frågar min man om det kmmit bajs. -Hur ska jag veta det säger han. -Men titta efter då morrar jag. Min man som är extremt pryd och inte ens klarar att jag kissar med öppen dörr tvingas titta på mitt bajs. (undrar om han nånsin kommer att komma över det, ha ha)
