Vattnet gick vid 17.00, fyra v före bf, enda och första snöstormen denna säsongen typ. Värkarna startade direkt, och kom med en kvarts mellanrum. Har normalt ca 1 timme till sjukhuset så vi åkte efter en halvtimme då det var ca 5 min mellan värkarna trots att bm i tele bad oss vänta två timmar hemma först. Hade krystvärkar som jag höll emot sista tio min i bilen. När vi kom fram kunde jag knappt gå, men släpade mig till hissen med smabons hjälp. Väl uppe på rätt våning kastade jag mig ur j´hissen och ställde mig på alla fyra. Sambon sprang efter personal. De kom rusande säkert sex pers som drog av mig brallorna utanför hissen medans de lugnade mig med att det ändå inte skulle komma någon..jag skrek: Men jag kom ju den vägen!! Klart det kan komma någon! Inne i rummet fick jag lustgas, som jag sett fram emot så, men den fungerade inte.Jag skriker: Ska man inte bli snurrig av den här skiten?? Tre krystvärkar senare och en kvart ca är hon ute, och jag utbrister: är det en pojke? Nej en flicka sa sambon. Sen säger jag, utan att en enda gång släppa lustgasen: Sprack jag från Ystad till Haparanda? Nej inte det heller=) Till slut fick de bända loss lustgasen ur mina händer, den fungerade kanske ändå?