Har ingen tillit till barnmorskor

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Förlossningsrädsla - Gravid

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Har ingen tillit till barnmorskor

Ons 10 mar 2010 22:47 Läst 8772 gånger Totalt 112 svar

Lilja86
Visa endast

Hur ska man kunna slappna av och inte oroa sig inför sin förlossning när man bara blivit illa behandlad av barnmorskor?

Först:
Hon på MVC missade sätesläge som inte upptäcktes förran jag var på förlossningen och öppen 5 cm. Tack vare henne har jag ett fult ärr på magen.

När värkarna drog igång och jag ringde förlossningen (efter 3 timmars regelbundna värkar) fick jag prata med en mest otrevliga kvinna. Hes rökarröst. "Om du kan prata med mig så har du väl inte ont" Varpå jag svarade att jag ringde efter en värk och att jag hade ca 5 min mellan värkarna. Jag ville åka in då jag kände att när det blir värre så kommer jag vilja ha smärtlindring. "det kommer du inte få så stanna hemma". en halvtimme efter det samtalet gick vattnet men då fick sambon ringa till förlossningen och medela att vi var på väg. Då lyssnade dem minsann!
man ska tydligen vägra prata med dem och överlåta det till en mansperson.

Inne på förlossningen: Ingen kände hur öppen jag var och ingen smärtlindring. det verkade som att kärringen på telefon hade rätt. Spelade ingen roll att jag grät och bad om smärtlindring hela tiden. "Du kan inte få något eftersom det här är intagningsrummet". Sen när dem väl kände efter hur öpen jag var så upptäckte dem sätesläge. 5 cm hade det hunnit öppna sig också, inte konstigt att det gjorde ont...

Ja och nu sitter jag här gravid med andra barnet beräknad till Juli i år. HATAR att vara i den här situationen... Jag vill ha barnet men jag vill inte behöva föda det. Jag vill inte behöva ha någonting med barnmorskor att göra. Jag vet inte vad jag gör för fel som får dem att dumförklara mig hela tiden. Barnmorskan på MVC tror t.ex. inte att jag kan känna skillnad på min egen livmodertapp och slidväggen. Orkar inte hålla på och argumentera och domdera för att dem ska lyssna. Önskar att jag kunde föda hemma så att jag slapp ha något med några barnmorskor att göra. men jag vet att det inte är särskilt klokt speciellt inte med tanke på det tidigare kejsarsnittet. Vad ska man göra egentligen?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-12 22:16
Vet inte om någon läser i denna tråd längre. Jag har fött mitt barn nu och jag har en HELT annan uppfattning om barnmorskor. De som hjälpte till vid min förlossning var underbara. Hade skrivit i förlossningsbrevet att jag var orolig för att spricka mycket och få mycket ont.

INGEN av alla de negativa förväntningarna jag hade infriades! Jag hade en superbra förlossning. Fick lustgas och lokalbedövning vid utdrivningsskedet och klarade mig på det. Var inställd på att jag skulle behöva epidural. Det kändes som att de lyssnade på mig och barnmorskan som förlöste mig gav ett superbra perinalskydd så jag fick bara en liten bristning vid ena blygdläppen som de satte ett stygn i bara för att jag inte skulle blöda för mycket. Kan knappt själv fatta att det gick så bra. Är så tacksam för all den hjälp jag fick så jag skäms nästan lite för de jag skrev här tidigare men det var iof den uppfattning jag hade då.

Så alla ni oroliga där ute. Det finns underbara barnmorskor och undersköterskor som jobbar på förlossningsavdelningarna! Jag tror att det kan underlätta komunikationen med vårdpersonalen om man skriver i ett förlossningsbrev vad man är orolig för eftersom man kanske inte kan tala om det när man väl är på förlossningen.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 5
4. 6
5. 7
6. 8
7. 9
8. 10
9. 11
10. ›
11. »
1. Lonicera
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 09:45
  
  #81
  
  Man har mer "pondus" som omföderska. Sedan är det också så att förlossningar inte går i repris, utan nästa förlossning kommer att bli en helt annan upplevelse. Ny förlossning - ny upplevelse.
  Quidquid latine dictum sit, altum videtur.
2. Kristina30p
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 12:32
  
  #82
  
  Nu har jag skrivit om detta i min tråd angående oss som är inne och försöker få kejsarsnitt, men det är precis det här det handlar om. BM totala oförståelse och hur mycket de kan skrämma en. De har på tok för mycket makt över en i det kanske känsligaste och mest viktiga händelsen i ens liv.
  Vill bara först säga att det är intressant att följa den här tråden, skulle vilja att än fler berättade om sina upplevelser.
  
  Har kort berättat i denna tråd om mina förlossningar och problem med BM. Tyvärr måste jag föda i Sundsvall igen, man bor ju där man bor.
  
  Det som hände för några dagar sedan belyser BM bra tycker jag. (Min bakgrund är två hemska vaginala förlossningar med skador och nekad smärtlindring).
  
  Helt plötsligt ringde det en barnmorska, hon hade hört att jag ville ha snitt och ville boka in samtalstid med mig. Det idiotiska var att hon stoltserade redan i början med att det var hon som förlöste mig senaste mardrömsgången. Jag blev chockad redan innan jag la på och sa tydligt att jag inte ville träffa henne. Hon ville veta anledningen till varför jag skulle ha snitt, och fastän jag tog upp alla punkter jag har förstod hon ingenting. Det var som att prata med en betongvägg. Det värsta är att min BM sa att det var denna människa som pratar om detta med alla i min stad. Vet att deras jobb är att övertala oss att föda vaginalt, men ändå. Jag bara skakade när jag väl fick henne att lägga på, ringde min barnmorska direkt och hon skulle försöka fixa en annan i teamet då jag måste ha ett möte med någon BM från sjukhuset. En stund senare började jag blöda (jag går hemma sjukskriven med hotande missfall!), jag bara grät och var helt chockad över denna människas beteende och hårda ord. Får se om jag får träffa någon annan... Detta är ett rent h-e.
  
  Jag åkte in på UL dagen efter för att se om fostret fortfarande levde (ja), och passade då på att hämta ut tidigare två förlossningsjournaler. Förstod att hon bara kunde prata med mig utifrån vad som står i journalen, så jag blev inte förvånad då det inte står någonting alls där om varken nekad smärtlindring eller hur förstörd jag blivit fysiskt där nere. Hon tycktes inte tro på något jag sa, så vad gör man?
  Tillit till barnmorskor - ha, ha, ha, ha...
3. Amrit
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 16:02
  
  #83
  
  Kristina30p: Jag fick också ut min journal och där står väldigt lite om någonting, väldigt missvisande om man bara läser den. Mitt första förlossningsbrev då min historia bara rann ut på papperet blev över tre A4-sidor tättskrivet kring mina upplevelser och allt som hände och nästan inget av det finns dokumenterat. De har till och med struntat i att dokumentera vilka läkemedel jag fått. Sånt gör mig väldigt nervös! För att få ut journalen var jag tvungen att träffa en BM som arbetar med förlossningsrädsla och det var ett hemskt samtal! Hon visade ingen som helst förståelse och var allmänt oempatisk och kom med uttalanden som "ja, ja första gången man föder barn vet man ju inte vad man har att vänta, men nu vet du ju" Som om min upplevelse var någon normalvariant och att jag kan räkna med att bli lika illa bemött denna gång?! Hon fick mig verkligen att känna att allt som hände låg på mitt ansvar och att de inte hade någonting med det att göra! Väldigt tur att jag har min BM och min samtalskontakt på mödravården som har försäkrat mig om och om igen om att mina upplevelser inte hör till det normala och att det som hände var helt oacceptabelt!
  
  Fattar inte varför man arbetar inom detta område när man inte bryr sig!!
4. Lantismamman75an
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 17:01
  
  #84
  
  Amrit skrev 2010-04-07 16:02:02 följande:
  Kristina30p: Jag fick också ut min journal och där står väldigt lite om någonting, väldigt missvisande om man bara läser den. Mitt första förlossningsbrev då min historia bara rann ut på papperet blev över tre A4-sidor tättskrivet kring mina upplevelser och allt som hände och nästan inget av det finns dokumenterat. De har till och med struntat i att dokumentera vilka läkemedel jag fått. Sånt gör mig väldigt nervös! För att få ut journalen var jag tvungen att träffa en BM som arbetar med förlossningsrädsla och det var ett hemskt samtal! Hon visade ingen som helst förståelse och var allmänt oempatisk och kom med uttalanden som "ja, ja första gången man föder barn vet man ju inte vad man har att vänta, men nu vet du ju" Som om min upplevelse var någon normalvariant och att jag kan räkna med att bli lika illa bemött denna gång?! Hon fick mig verkligen att känna att allt som hände låg på mitt ansvar och att de inte hade någonting med det att göra! Väldigt tur att jag har min BM och min samtalskontakt på mödravården som har försäkrat mig om och om igen om att mina upplevelser inte hör till det normala och att det som hände var helt oacceptabelt!Fattar inte varför man arbetar inom detta område när man inte bryr sig!!
  Fy vad ledsen jag blir när jag läser sånt här! Personligen så är jag jättemån om mina patienter på förlossningen. Därför gör det ont i hjärtat att läsa vad du och andra blivit utsatta för. Skall du föda på samma sjukhus nu? Stor kram till dig! ${#lang_emotions_heart}$
5. Amrit
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 17:37
  
  #85
  
  Lantismamman75an: Tack! Ja, jag kommer att föda på samma ställe igen. Själva förlossningen var ändå helt ok för mig, det var allt som hände precis då han var född och dygnen efter som satte sina spår och gör mig nervös inför denna gång. Men jag försöker som sagt gå in i denna nya förlossning med öppna ögon och med förhoppningen att det ska bli jättebra!!
  Jag är en väldigt sansad och lugn person men det gör också att jag inser att min upplevelse förmodligen var ganska illa om man granskar den utifrån (har en tendens att förminska sånt som hänt).
6. VickeLilltroll
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 19:55
  
  #86
  
  Vilken tråd - detta är banne mig det mest intressanta jag läst någonsin i dethär forumet.
  
  Tack alla ni som skrivit inlägg och delat erfarenheter och information.
  Särskild kram igen till TS - tänker på dig.
  
  Victoria
7. Lilja86
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 20:54
  
  #87
  
  Kristina30p skrev 2010-04-07 12:32:45 följande:
  Helt plötsligt ringde det en barnmorska, hon hade hört att jag ville ha snitt och ville boka in samtalstid med mig. Det idiotiska var att hon stoltserade redan i början med att det var hon som förlöste mig senaste mardrömsgången. Jag blev chockad redan innan jag la på och sa tydligt att jag inte ville träffa henne. Hon ville veta anledningen till varför jag skulle ha snitt, och fastän jag tog upp alla punkter jag har förstod hon ingenting. Det var som att prata med en betongvägg. Det värsta är att min BM sa att det var denna människa som pratar om detta med alla i min stad. Vet att deras jobb är att övertala oss att föda vaginalt, men ändå. Jag bara skakade när jag väl fick henne att lägga på, ringde min barnmorska direkt och hon skulle försöka fixa en annan i teamet då jag måste ha ett möte med någon BM från sjukhuset.
  Usch vad hemskt! Hoppas att det går att fixa en annan barnmorska som du kan prata med. Kan inte tänka mig något mer vidrigt än att behöva förklara varför man vill ha snitt med en barnmorska som var med när man födde vaginalt men ändå inte förstår en. Jag kommer få panik om det kommer en barnmorska med hes rökarröst när jag kommer till förlossningen. Har man blivit illa behandlad av en specifik barnmorska vill man inte se henne eller han igen.
8. Lilja86
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 21:02
  
  #88
  
  Amrit skrev 2010-04-07 16:02:02 följande:
  För att få ut journalen var jag tvungen att träffa en BM som arbetar med förlossningsrädsla och det var ett hemskt samtal! Hon visade ingen som helst förståelse och var allmänt oempatisk och kom med uttalanden som "ja, ja första gången man föder barn vet man ju inte vad man har att vänta, men nu vet du ju" Som om min upplevelse var någon normalvariant och att jag kan räkna med att bli lika illa bemött denna gång?! Hon fick mig verkligen att känna att allt som hände låg på mitt ansvar och att de inte hade någonting med det att göra! Väldigt tur att jag har min BM och min samtalskontakt på mödravården som har försäkrat mig om och om igen om att mina upplevelser inte hör till det normala och att det som hände var helt oacceptabelt!Fattar inte varför man arbetar inom detta område när man inte bryr sig!!
  Det är riktigt illa när barnmorskor som arbetar med förlossningsrädda är oempatiska och uttrycker sig så där. Innan man fått barn första gången vet man inte vad man har att vänta från sin egen kropp men man ska kunna förvänta sig ett bra bemötande. Ibland undrar jag hur många barnmorskor som faktiskt har fött barn själva och vet hur det är att vara "på den andra" sidan så att säga. Har man fött barn själv borde man ha lite mer förståelse eller tänker jag fel?
9. Amrit
  Visa endast
  
  Ons 7 apr 2010 21:21
  
  #89
  
  Man kunde ju tycka att de skulle förstå och vara empatiska om de fött egna barn men ibland undrar jag om det inte är tvärtom?! Kvinnor som fött barn har ibland en förmåga att bara se sina egna erfarenheter och inte kunna ta in att andra kan upplea det på ett annat sätt. Har man inga egna erfarenheter alls så skulle man kanske lyssna mer uppmärksamt?
  
  Tycker att det lite hänger ihop med den allmänna synen i samhället att graviditet och förlossning inte är en sjukdom utan ett normaltillstånd som inte ska behöva "specialbehandling" (tänker då närmast på FKs regler om sjukpenning). "Barn har ju fötts i alla år så varför skulle det vara speciellt nu" om ni förstår vad jag menar!
10. Nise
  Visa endast
  
  Lör 10 apr 2010 18:43
  
  #90
  
  Har inte läst hela tråden men känner ändå att jag vill skriva.
  Hur kan dom neka en bedövning?
  Fick höra av en kompis att hennes kompis fick sitta i väntrummet i 12 timmar innan dom fick komma in eftersom det va fullt.
  ÄR DET ENS MÖJLIGT???
  Spelar väl ingen roll om dom tycker att det ser bra ut eller om dom tycker att det går bra ändå, DET ÄR VÄL FAN INTE DOM SOM KÄNNER SMÄRTAN och sen spelar det väl ingen roll om man ska föda sitt första eller sitt 10 e barn, som att det gör mindre ont om man vet hur det känns?!
  Vid min förlossning sist (3år sen) så läste dom inte ens brevet som man har med sig. Varför ska man då skriva ett jävla brev om man ändå måste sitta och återberätta allt????
  Och det värsta är att om jag skulle känna att jag ville byta BM under förlossningen så skulle jag inte våga..
  Det är jag för feg för...
  
  Ville bara tala om mina tankar.
1. «
2. ‹
3. 5
4. 6
5. 7
6. 8
7. 9
8. 10
9. 11
10. ›
11. »