Tjolahopp vilken soppa det kan bli av allt ...
Jag lugnade ner mig i lördags och insåg att jag måste acceptera läget för det lär inte ändras och jag mådde skit av allt och stirrade in i väggen. Inatt har jag haft förvärkar konstant och ringde förlossningen i Linköping för rådgivning. Jag nämner planerat snitt och akut om det drar igång och anteckningarna de finner är från läkaren jag pratade med i torsdags och där har hon skrivit "önskar ej föda vaginalt" sen undrade bm vad hon menar med det? Hur ska de gå vidare? Tja, inte vet jag, läkaren i torsdags sa ju att det skulle ändras till akut snitt ... *suck, jag orkar inte*
Iaf, jag fick komma på bm-koll idag, till min rara bm som suckade över hela situationen och tyckte allt var ledsamt för min/vår skull. Det var ju inte alls så här det var tänkt ... Läkaren hann dessutom ringa upp mig innan jag åkte och jag ville egentligen inte prata med henne men det är hon som är ansvarig. Hon erkände att hon tolkat fel och missförstått och bad om ursäkt flera gånger för att hon orsakat mig sån oro och förtvivlan. Nu finns ju ingenting att göra eftersom tiderna är uppbokade men hon skriver tydligt i min journal att det är jag som bestämmer och drar förlossningen igång så är det akut snitt som gäller. Annars får vi hålla till godo med tiden vi fått.
Efter samtalet känner jag mig som en skitstövel och detta sa jag till min bm. Läkaren bad ju uppriktigt om ursäkt och beklagade flera gånger att hon missförstått så mycket. Min bm sa att jag inte ska känna så. Jag har ju haft oro inför kommande förlossning sen innan jag blev gravid, det lugnade ner sig när jag fick planerat snitt och så blir det så tokigt ändå och allt rämnar. Min bm förstod att jag har mått jättedåligt (hon är så snäll och rar!) och jag blir tjutfärdig av det också. Nu när jag äntligen lugnat ner mig och har börjat skratta lite smått igen
Tja, någon förlossning på G var det inte heller. Hon gjorde gynkoll och nådde inte ens livmodertappen så det är rena jäkelskaper från krabatens sida i magen. MEN, fördelen som min bm sa är att har jag haft förvärkar sammanhängande så länge så är det ett tecken på att bebis är "klar" att komma ut så det är bara att hålla tummarna att det drar igång
Nu har jag ju även fått en förkänning på hur värkar kan kännas så blir det värre än vad jag hade från igår och inatt så skulle jag ringa in direkt. Samma om vattnet skulle gå.
