Just fått veta att jag kommer få planerat kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. Någon mer?

Hej på er

Försöker en gång till...

Jag känner så igen mig i era beskrivningar, jag är ännu inte gravid, vet inte ens om jag vågar försöka bli det. P g a min förlossningsrädsla.

Vad skrämde er och hur lyckades ni få era snitt första gången? Tydligen är olika landsting olika stränga, vilket tillhör ni? Jag bor i Västra Götaland men inte i Gbg som tur är för där sägs det vara värst.

/fundersam

Jag försöker just nu få beviljat ett planerat KS. Hade en extremt smärtsam första förlossning och har haft ett Aurorasamtal. Nu har jag också diabetes och ett ganska stort barn i magen så de kanske inser att varken igångsättning eller normal vaginal förlossning är så smart. BF är i mitten av juni och jag ska träffa läkare nu i veckan.

Jag har just fått datum för planerat snitt den 19 maj med mitt tredje barn. Anledningen till att jag ville ha snitt var att min andra förlossning tyvärr blev en skräckupplevelse med en oerfaren barnmorska som ej hade koll på hjärtljuden och larmade in 5 personer i rummet där det blev forcerad krystning. Min son kom ut på en krystvärk. Vet inte hur många stygn det blev men barnmorskan kunde inte sy mig utan fick tillkalla en läkare som sydde mig i två timmar.... Jag har pratat med min BM och varit på Aurorasamtal också. Efter en hel del press från läkaren och en utläggning om ALLT som kan gå fel fick jag mitt efterlängtade datum. Det känns jättebra och nu behöver jag inte gå omkring med en knut i magen längre. Rolloluppo: du får gärna berätta mer om planerat snitt - funkar amningen direkt, när tas katetern bort, hur ofta händer det att barnet hamnar på NEO eller inte kan andas... jag vill gärna höra dina erfarenheter

Min amning var lite trögstartad men den funkade, absolut. Katetern tas bort så fort du kan komma upp på benen själv efter snittet, och det vill dom att man ska göra så fort som möjligt. med mig försökte dom efter 8 timmar och det gick ju men det var det jobbigaste jag varit med om tyckte jag då. Fick ju hjälp men jag skulle klara mig själv helst. Att barnet hamnar på NEO har jag ingen erfarenhet av. Min son mådde bra och fick vara med mig direkt och lämnade aldrig mig mer än vid uppvaket just efter snittet var klart.

Har du några mer funderingar så svarar jag gärna

Mumle: skönt att du fått ditt snitt beviljat och kan njuta av graviditeten!

Luna: håller tummarna för att det går bra för dig med!


För min del ska jag ju genomgå mitt andra planerade snitt om 4 veckor, och det känns hur bra som hellst. För min del ligger bakgrunden i övergrepp mm så det var igentligen aldrig problem för mig att få mitt beviljat. däremot ville jag gärna prova att föda vaginalt denna gången för jag tror att det är en häftig upplevelse/erfarenhet... men efter ett antal samtal med stödpersoner samt besök på förlossningen ( där jag bara grät o stod och skakade) beslutade båda jag och läkarna att det inte var någon bra ide för min del....  och det känns jättebra nu när beslutet är taget.

Mumle:  min amning var också trögstartad, mest för att sonen inte kunde suga ordentligt mend et gick fint efter ett par dagars övning. jag snittades vid kvert i nio på morgonen dom tog ut katetern och jag avr uppe och durschade vid fem på em. dom vill som sagt ha upp en ur sängen så fort som möjligt för att minska risken för blodproppar. magen kändes lite konstig men det gjorde inte direkt ont, dom va rätt duktiga på att sticka till en värkmedicin.  Sonen va in på NEO i typ 4 timmar eftersom han hade lite fostervatten i lungorna men vi fick vara med och han låg hos mig hela tiden även när han blev övervakad där inne.

Hej,
Jag bor i Västra Götaland (Gbg) och fick planerat snitt pga förlossningsrädsla. Jag behövde bara gå på ett Aurorasamtal och det var absolut inga problem. Ser dom att man är riktigt "skräckslagen" så får man planerat snitt.. Så jag tycker inte du ska tvivla på att skaffa barn bara för att du är rädd. Jag kände exakt likadant men det löste sig :)
Ska snittas imorgon..

Jag har också fått beviljat snitt pga förlossningsrädsla. Har BF 15 maj men kommer att snittas den 30 april. Det är med andra ord inte långt kvar och jag börjar bli riktigt nervös nu .

Här är en till med beviljat snitt pga fl rädsla.
Fick min första med akutsnitt efter 18 timmar på fl.

Har PL snitt 12/15.

Skönt o höra om er andra som lyckas genomföra eran dröm om familj och barn på erat sätt. Måste bara fråga, var ni rädda redan innan ni blev gravida eller infann sig den rädslan först när förl närmade sig? Om ni var rädda innan hur kom ni "över" det eller vad gjorde ni för att ens våga bli gravida.

När man läser mga trådar här på FL så verkar det som om mga har särskilda skäl för sina snitt, typ blivit utsatta för övergrepp eller en traumatisk förstaförlossning bakom sig. Men som förstföderska och man "bara" är rädd, hur fasen gör man då liksom för att ens våga?

Några tips till en som inte ens "släpper till i sänghalmen"