Då jag genomgick ett planerat kejsarsnitt, så fick fick vi fotografera osv utan problem.
Maken var tuff på mötena innan snittet och frågade om det var OK att fotografera, filma osv.
Men under operationen så var han inte så tuff längre (han tyckte det var lite otäckt med blodet på golvet och på läkarens skor) och jag fick påminna honom om det.
Vi har i alla fall bilder på mig, ovanför duken

och då dottern är helt ute.
Dom är värda mycket för mig/oss, då vi inte har några bilder alls på vår son då han var nyfödd.
Han föddes med ett urakut kejsarsnitt (katastrofsnitt) och maken fick inte vara med.
Det är något som jag saknar och som hade hjälpt en att bearbeta traumat man genomgick.
Nu blev jag lite OT...