Tål inte katterna längre

Jag tycker det ar orimligt att vilja ha bort sambons katter for dom ar jobbiga. Daremot kan det vara okej pga av allergi men da ska man ha testat alla knep som finns forst. Abslout inte okej att overdriva sin allergi for att fa bort katterna.

Jag tycker tvärtom. Trivs man inte med sambons katter måste man kunna prata med varann. Klöser katten sönder, hårar och kattlådan stinker och det inte går att göra något år det sliter det på förhållandet. Det blir en stress och irritation som är onödig. Har själv haft katter som jag flyttade in med till min nuvarande sambo. Han tog emot dom med öppna armar och gosade med dom. Däremot var han dålig på att hjälpa till att städa och tömma lådan. I och med det och att katterna blev äldre blev jag mer och mer allergisk. Till slut tog jag beslutet att vi skulle adoptera bort dom till en tant. Världens finaste katter, men de röjde runt och skapade oreda i vårt förhållande.. Är man inte överrens måste man ordna upp det även om det betyder att någon måste offra någonting. Akta dig så inte allergin blir värre att du aldrig kommer kunna vara nära djur. Det vore alldeles onödigt tycker jag.. :)

Aldrig okej att gora sig av med katter for att dom ar jobbiga eller man trottnar pa dom. Skaffar man en katt har man ansvar for den sa lange den lever. Valjer man att flytta ihop med nagon som har katt sa valjer man ocksa att bo med katterna. Jag hade aldrig accerpetat att min sambo vill gora sig av med mina katter.

Sen sa behover inte allergin bli varre , tvatom kan det bli battre av att bo med katterna. Sa var det for mig. Lakaren ville att jag skulle gora mig av med katterna men jag vagrade. Nu mar jag mycket battre och kanner i princip aldrig av nanting. Trottsammt med folk som gora sig av med katten sa fort man kanner minsta lilla. Eller annu varre hittar pa att man ar allergisk for man helt eneklt har trottnat.

Att ha djur ar ett anver, pa samma satt som det ar ett ansvar att ha barn. Inget man gor sig av men sa fort det blir lite jobbigt...

Självklart har man ett ansvar. Det var därför jag tog dom från första början. De var oönskade och skulle avlivas annars. Men jag kände att min allergi blev värre med tiden. Då är det inte värt att riskera min hälsa. Om min sambo inte hade velat ha katterna hade jag aldrig förstört vårt förhållande eller valt någon katt framför honom. Eftersom han inte valt att ha katt. Nu tyckte min sambo om mina katter så det var inga problem. Det var jag som mådde dåligt. nyste dygnet runt, ögonen rann och jag fick andningssvårigheter vissa nätter. (Vi sov inte med dom) och jag kunde inte ens klappa dom. Det är inte rätt att ha kvar katter som man inte kan ge kärlek. Men åsikterna är många.. Jag vet att mina katter har det bra idag och får allting dom önskar. :)

Varför inte gå till en läkare och prata om alternativa hjälpmedel vid lite allergi? Jag har hört talas om någon spruta man kan ta t.ex., kanske värt att kolla upp? (för att lösa allergibiten)
Sen som andra skrev... inte okej att göra sig av med djur för att de är jobbiga... Djur väljer ju inte sina ägare... Och för din sambos skull (och katternas) så tycker jag du ska anstränga dig lite mer för att det ska funka.
Blir allergin riktigt allvarlig och det inte finns några hjälpmedel så får ni diskutera omplacering så katterna kan få det bra någon annanstans.

Vi har själv 2 katter och så fort vi fick barn så upplevde jag också dem som lite extra jobbiga... nästan tidskrävande och att jag inte alls hade den tiden. Men efter ett tag insåg jag att de inte var jobbigare än vanligt, eller inte alls egentligen - det var bara jag som upplevde det som det eftersom det hade kommit en ny liten varelse som krävde all tid (därav fanns ingen tid över till annat).
Men allt löste sig, katterna är självständiga och duktiga och nu är snart barn nr.2 påväg :) Och ja... de hårar ner en massa, men då är det bara till att dammsuga lite oftare! Sen kan man se till så katterna har en bra päls med hjälp av rätt torrfoder och rätt omvårdnad så de hårar mindre.
Att kattlådan stinker får ni lösa med att se till så den hålls ren och fräsh varje dag. EverClean kattsand är superbra och kapslar in avföring och luktar t.o.m. "gott", nästan lite parfymerad Lavendel mfl.
Att de är utekatter innebär tyvärr att det kommer in lite smuts. Kanske går det att ha dem inomhus om vissa dagar är extra dåligt väder som innebär mer smuts?

Hoppas det löser sig. Om inte annat så ska ni tänka på katternas bästa också. Funkar det inte hos er så måste ni hitta ett nytt och bra hem till dem där alla förutsättningar finns.

Ok, tack för era svar. Det är bara att jag fick helt bryt idag, men det gäller ju att sortera ut vad som är vad. Vad är min irritation för att sambon inte dammsuger eller sköter kattlådan eller kan anstränga sig att boka tid för att vaccinera katterna. Eller att det är katterna som är jobbig, de är snälla små rara djur och jag har testat allergibehandling men det har inte hjälpt. Att det skulle bli bättre är jag tveksam till, vi har haft katter länge och det blir bara värre.  Sen så hade vi inte diskuterat det här med katterna så mycket, och min tanke var att vi skulle ha kvar gamla katten (nu 10 år) tills han inte hängde med längre, men en dag när jag kom hem från jobbet så fanns här helt plötsligt en katt till, en hittetkatt som hade följt med sambon hem när han varit ute och gått med  barnvagnen. Suck vad säger man när det sitter en liten mager stackare här på stolen, att lämna till katthem kändes tveksamt, jag vet ju hur svårt de har att placera katter. Och det är ju dilemmat, vem vill ha en katt, det är inte lätt och det ansvar man har för katten gäller även att hitta ett bra nytt hem till dem om det blir aktuellt och hur vet man att katten verkligen får stanna där, men gamlingen är för gammal att omplaceras tycker jag.

Om jag vore som du skulle jag börja med allergitabletter pronto och sedan aktivt jobba för en omplacering. Först och främst går familjens hälsa och i andra hand kommer husdjurens.

Avlivning skulle jag fundera på efter en längre tid utan att omplacering lyckats.

Trots att jag har katter själv anser jag att man ska omplacera djur som har blivit jobbiga och det riskerar att gå överstyr. Inte det första som skall tas till men jag ser inget fel i det som prioncip.
Livet blir annorlunda, mycket kan gå snett så jag lägger inga moraliska värderingar i den delen.
Hellre att omplacera om situationen är jobbig än att man ständigt går runt och är arg och irriterad.

Det blev rätt bra:) Ena katten hos svärföräldrarna och andra hos en arbetskamrat. Och alla trivs med varandra. Det enda negativa är att jag blir så allergisk trots tabletter när vi är hos svärföräldrarna, men hade de inte haft vår katt så hade de haft en annan katt.