Jag har haft hund sedan jag var barn och alla våra hundar har haft sällskap av en annan hund utom de två sista, de har dock haft kattsällskap, vilket funkat bra då de vuxit upp tillsammans och ser katten som en naturlig flockmedlem. Alla våra hundar har klarat hela dagar ensamma (detta var dock i enstaka nödfall, som regel var det någon hemma mitt på dagen och tog en promenad på en timma ca, så i praktiken 4-5 timmar åt gången sen 3-4 timmar efter promenad i så fall..) och inget hände, inget tuggades sönder, inget skällande etc. Det rörde sig om schäfrar.
MEN detta var VUXNA hundar, när de var valpar så lämnades de successivt längre och längre hemma för att lära sig, började med tjugo minuter och gick upp till en halvimme, sen en trekvart, en timma, 1, 2 etc. Det funkade bra och alla våra hundar har varit lugna och harmoniska.
Nu har vi en trippelkorsning och han kom till oss som ettåring och hade aldrig varit ensam i princip, och då han dessutom är av "skälliga" raser (Alaskan Husky/Lapsk Vallhund och Jämthund) så har det tagit oss tio månader att kunna lämna honom ensam i mer än en halvtimma, han har skällt järnet, trots kattsällskap, men det börjar bli bättre och nu kan han faktiskt vara själv ett par tre timmar och vara lugn, förut gnällde han när man gick ut och lämnade honom, men nu går han och lägger sig. Om man vänjer hunden vid att man kommer tillbaka så brukar det gå bra :)
Men BÄST är och förblir att man inte lämnar den själv utom i yttersta nödfall. Hunden är som någon redan nämnt, ett flockdjur. Skaffar man hund så tar man på sig ett ansvar att tillgodose dess behov, och där ingår även att man ska umgås med hunden i tillräckliga doser, stimulera den mentalt och fysiskt och så vidare.
Lycka till med er kommande valp :)
