Startsidan
  • Logga in med Facebook
Logga in automatiskt
Glömt ditt lösenord?
  • Du är här:
  • Familjeliv.se
  • Forum
  • Kropp & själ
  • Medialt
  • Det är något otäckt med min femåring!
Medialt - Kropp & själ
  • Nytt inlägg
  • Sök inlägg
  • FAQ
Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet
Hela forumet
Medialt
Kropp & själ
  • Visa:
  • Senaste inläggen
  • Senaste trådarna
  • Omröstningar
  • Quiz
  • Obesvarade
  • Hetaste
  • Mina favoriter
  1. Göm
    trådstart

    Hjälp Spara till DeliciousDela på Facebook

    Det är något otäckt med min femåring!

    Tors 23 apr 2009 20:19 Läst 45740 gånger Totalt 637 svar
    Missamester
    Visa endast
    Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, har gått och skjutit på det här ett tag men nu måste jag få ur mig det. Jag tror själv på spöken, men samtidigt tror jag att nära 99,9% av alla spökerier har en naturlig förklaring trots allt. Har varit med om lite konstiga saker men inget som jag skulle kalla direkt övernaturligt, inte förrän nu....
    Varken jag eller min sambo (flickans pappa) förstår vad det här handlar om.

    De tre första åren av min dotters liv var ganska normala. Hon var snabb i utvecklingen och lite för smart för BVC:s tester, men frisk och glad. Vi märkte inte av att hon var det man närmast skulle kalla synsk, även om jag tycker ordet låter lite krystat.

    När hon var fyra så började hon skaffa låtsaskompisar. Helt normalt tyckte vi och brydde oss inte speciellt mycket. Med tiden blev låtsaskompisarna rätt många (7-8 st) och vi började säga åt henne att det räckte att hon pratade med sina kompisar när hon var ensam, hon behövde inte göra det på dagis osv. Då kollade hon allvarligt på mig och sa "Mamma, dom är ledsna. Dom behöver mig." Jag sa att det var ju tråkigt, men det räckte säkert med att hon tröstade dom litegrann då och då. Då sa hon "Men mamma, dom är inte som vi. Dom är ledsna och måste bo hos mig jämt." Det hade inte varit en sån konstig sak om det inte vore för att min dotter var så allvarlig och uppriktigt bekymrad när hon sa det, som om det var riktigt betungande att ta hand om de här låtsaskompisarna. Jag berättade allt för min sambo men vi beslutade oss för att avvakta och inte tjata något mer om låtsaskompisarna.

    Efter några månader hade det blivit lite lugnare tyckte jag, så jag frågade min dotter hur det var med låtsaskompisarna. Hon började storgråta och sa att de skrämde henne, att hon inte ville leka med dem något mer. Hon var riktigt rädd! Hon sa att hon inte "kunde komma undan" och att de letade efter henne, på dagis också. Jag blev rädd själv och vi bestämde oss för att ta henne till BUP. Inte för att vi misstänkte något fel, men för att hon måste få prata om det här och för att kolla att hon inte har svåra tvångstankar, något som går i släkten på min sida (dock inte jag själv).

    BUP gav inte så mycket men vår dotter blev gladare i alla fall. För ett år sedan var vi hos min pappa på besök. Han släktforskar och visade min dotter bilder på hur hans hus (som är fr 1700talet) hade sett ut för länge sedan. "Vem är pojken?" undrar vår dotter plötsligt. Vi alla frågar henne vad hon menar för det finns ingen pojke på bilderna. "Han är arg" säger hon sedan. "Och nu har han drunknat". Hon går ut och sätter sig i solen och vill inte komma in igen, vi bara står och gapar. Fattar ingenting! Några dagar senare ringde min pappa och berättade att han hade läst på i kyrkoböckerna om en sjuårig pojke som fastnat i ett kvarnhjul och följt med ner i strömmen, på hans gård... Jag bara ryser.

    Vidare händer det att min dotter vet att vi ska få besök, trots att det är ett oväntat besök. Hon säger "Nu kommer dom snart" och leker vidare, fem minuter senare knackar det mycket riktigt på. När det ringer säger hon "det är X" och hon har aldrig haft fel. Hon verkar själv inte rädd eller bekymrad över detta.

    Min sambo blev sexuellt utnyttjad som barn, något vi inte berättat för våra barn. Ingen annan i släkten har berättat det för henne heller. Ändå sa hon till min sambo en gång att "du behöver inte vara rädd pappa, Loken är inte med dig." Vi frågade vem Loken var och hon sa att "pappa blev ledsen när Loken gjorde en sak". Sambons förgripare hette Lokenfeldt i efternamn.....

    Vidare vet hon var saker ligger hemma utan att hon borde veta det (typ braständare och andra vuxensaker). I och för sig är hon både ordentlig och har gott minne, men hon kan inte minnas SÅ mycket saker.

    På dagis hände det en olycklig incident för ett tag sedan. Alla barnen stod och tvättade händerna i tvättrummet när min dotter pekar in i spegeln ovanför handfatet och säger högt "Agnes tycker det är bra att vi tvättar oss". En fröken undrar vem Agnes är (finns ingen som heter så) och min dotter säger "Hon tittar på oss i spegeln" varpå hon böjer sig fram och tittar rakt in i spegeln, där Agnes ögon tydligen sitter. De andra barnen blir rädda och ser såklart ingenting. Fröknarna blir arga på min dotter som hittar på och själv reagerade jag, dumt nog, likadant när hon kom hem. Idag är jag inte lika säker... Min dotter har såklart fantasi, men ljuger gör hon inte. Hon är väldigt noga med rätt och fel.

    När vårt andra barn föddes, hennes lillebror, grät hon och sa att han var sjuk, att vi måste "titta i hans mage". Hon visste innan alla andra att han hade missbildad matstrupe....

    Det där med låtsaskompisarna finns kvar, men nu kallar hon dom inte låtsaskompisar längre utan "herrarna". Blir lite rädd. Har frågat vad herrarna är för något men hon säger att "de lever inte mer".

    Hon kan ibland, särskilt när vi tittar på teve, se upp och sakta snegla över sin egen axel och sedan titta tillbaka igen. När vi frågar vad hon gör säger hon att "den och den är här." Vart då, undrar vi. "i mig ibland och i dig ibland," säger hon då och sedan undviker hon frågan.

    Hon är glad och skrattar, sjunger och hoppar men helt plötsligt blir hon allvarlig och stilla. "Mamma? Vet du att nu dog det en". Vilken då undrar jag. Oftast svarar hon inte på det, men ibland beskriver hon avlägsna bekanta jag haft i min ungdom som nu dött. Och visst har de gjort det!

    Imorse var det droppen för oss alla här hemma. Min dotter står och brer en macka till frukost när kylskåpsdörren åker upp utan att någon öppnar den. Den glappar inte så det är märkligt alltihopa. Min dotter tittar dit och ser jättearg ut. Plötsligt skriker hon högt att "SLUTA!!!!!" Min man blir rädd och rusar fram till henne och frågar vad det är, men min dotter är som i en annan värld i kanske en halv minut. Sedan skakar hon till, tittar på min man som ett frågetecken, ler sedan stort och säger stolt"vet du pappa, nu fick de allt!"

    Hon ogillar kyrkogårdar eftersom "de vill prata med mig hela tiden, jag blir trött i öronen". Vilka som vill prata svarar hon inte på, säger ibland att det är "pratarna i huvudet".

    Ska tillägga att vi kört på alla taktiker här hemma, nästan korsförhört henne om "påhitten" samt bara ignorerat dem under lång tid, men min dotter fortsätter hålla på med detta.

    Jag blir både orolig och glad över att min dotter är såhär. Ska vi söka hjälp? Vilken isåfall? Jag är så rädd för att hon ska bära en tung börda, att hon inte slappnar av när "pratarna" kommer igång.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-04-24 09:45
    Tack alla ni som gett svar. Skriver här istället för att svara i tråden... Vi har nu fått en ny tid på BUP med dottern, hos en psykoterapeut som ska försöka hjälpa henne att handskas med spökena (eller vad man ska kalla dem) och om inte det hjälper så tänker vi gå vidare och söka healing i någon form. Hör av mig igen och berättar hur det går!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-05-09 12:32
    Vi har nu varit på besök på BUP i tisdags och som väntat så gick det väl sådär :/ Vår dotter var väldigt avig och ville inte samarbeta, varför psykologen tog det som trots! Grejen är att vår dotter är ALDRIG trotsig, jag tror hon på något sätt kände på sig vad det hela handlade om. Vi hade berättat för henne att vi skulle träffa en psykolog som skulle prata lite med "herrarna" och det gick hon med på, men sedan satte hon sig på tvären i alla fall, vet inte varför :/. I alla fall så tyckte psykologen att vi skulle antingen medicinera (!) med sömnmedel eller att vår dotter skulle få gå i gruppterapi med livliga barn. Vet inte vilket som är värst! Jag vägrar helt enkelt att medicinera min dotter, det är ju inte där "felet" sitter! Hon sover bra om nätterna när hon inte har mardrömmar, och det måste finnas ett bättre sätt än medicinering. Att gå i gruppterapi funkar ju absolut inte, klart man ska ge det en chans men min dotter är ju inte livligare än andra barn. Min man tycker att vi ska ge terapin en chans, jag vill inte. Dottern vill ingenting, är rädd att hon tappat lite förtroende för oss för hon talar inte längre om för oss vad herrarna säger. :(

    Hur fasen går vi vidare nu? Vi har fått en återbesökstid på BUP.
    (OBS! Ditt användarnamn syns)
    Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
    1 känsla given:
    Wow (1)
    1. «
    2. ‹
    3. 2
    4. 3
    5. 4
    6. 5
    7. 6
    8. 7
    9. 8
    10. ›
    11. »
    1. Astarte
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 22:43
      #41
      X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
      Borde gå under kvacksalverilagen.sv.wikipedia.org/wiki/Kvack... kurser i reiki healing och det får man inte utföra på barn.
      Precis! Jag var inne på det också. Fast borde det inte bli så att om man varit hos läkare och det inte är någon sjukdom bakom, så borde det ju vara ok att gå till ett medium om man vill, det blir ju mer som religion?
    2. Ceropegia021
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 22:48
      #42
      X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
      Precis! Jag var inne på det också. Fast borde det inte bli så att om man varit hos läkare och det inte är någon sjukdom bakom, så borde det ju vara ok att gå till ett medium om man vill, det blir ju mer som religion?
      Ja ett medium försöker kanske inte ens ställa diagnos eller bota sjukdommar, vet inte hur detligger till då.
    3. logg81
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 22:58
      #43
      Vilken häftig liten tjej ni fått.
      Men det måste vara jobbigt för henne att inte kunna kontrollera det själv än.Kanske kan det vara bra som någon skrev att ta kontakt med någon som kan "stänga av" det så hon bara kan få vara barn...

      Jag har sett mycket jag inte kan förklara... Det där med ringandet är jag expert på. Jag vet vem det är innan jag svarar.... Jag har kanske tur, jag vet inte. Jag kan inte heller förklara hur jag vet vem det är. Jag bara vet...

      Den otäckaste händelsen är ändå denna...
       Vi (jag och min dåvarande) hade precis köpt en lägenhet... Hade kanske bott där någon vecka när jag vaknade en natt av att en man stod lutad över mej i sängen. Jag flög över min dåvarande sambo och släppte honom inte på hela natten. Efter det var jag iakttagen hela tiden. Jag kände mej aldrig ensam när jag var i den lägenheten och efter några månader flyttade jag till en egen lägenhet. Mycket pga av känslan jag hade. Det var ingen trevlig känsla. Mitt ex kände aldrig något. Däremot tyckte hans syster att det var något "kallt" över lägenheten.

      Min mamma gick ut med min hund när jag flyttat (ex-sambon tog den andra hunden) och för att hundarna inte skulle sörja varandra fick hon även ta hans hund så de kunde promenera ihop. Mamma hade samma otäcka känsla som jag i hans lägenhet.
      Efter min hunds bortgång fortsatte hon att gå ut med mitt ex hund. Och en dag såg hon någon som gick genom hallen. Mamma höll på att skita ner sig...
      Det enda hon ville var att kasta hundskålarna och springa därifrån men samtidigt kunde hon inte lämna hunden utan vatten och mat. Hon var tvungen att gå genom hallen för att ta sig till hundmaten...
      Precis när hon vänder sig om för att gå ser hon samme man som jag såg i sovrummet.... och hör ett knäppande ljud.

      Hjärnspöken kanske många anser att det är... Men hunden stod och morrade och reste ragg (något hon aldrig gjorde) rakt in i en vägg... Man kan inte ge en hund hjärnspöken på en vägg...
      Hon beskrev även farbrorn exakt som jag sett honom i sovrummet.

      Efter något år var jag där och fikade och kände ingenting... Om det var mej, mamma eller hunden han inte gillade vet jag inte. Men rädd och bra skitnödig var jag iaf...

      Oj vad långt det blev...
      Jag hoppas iaf att ni får hjälp med er tös gåva. Och att hon kan lära sig att kontrollera den... När det inte är obehagliga känslor som kommer över en är det faktiskt rätt kul... om inte kan man alltid tävla med någon om vem det är som ringer
      Jag stavar inte taskigt! Min dator är faktiskt trasig!!!
    4. lingondripp
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 23:27
      #44
      Om ingen skrivit detta kanske det skulle vara en god idé att kontakta kyrkan? De kanske känner till någon som har samma egenskaper och de har ju åtminstone utbildning i andlighet. Lycka till och håll oss uppdaterade!
    5. EnHusMus
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 23:35
      #45
      Wow! Ja, vad säger man. Fick gåshud av allt berättande. Läskigt!
    6. lillvera
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 23:35
      #46
      Hej
      Gå in på www.mindtomind.nu Antingen kontaktar ni henne, hon kan ha idéer om hur ni kan hjälpa er flicka att inte bli så värnlös i kontakterna eller tipsa om någon i er närhet som kanske kan hjälpa er.
    7. Astarte
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 23:38
      #47
      Ett tips bara! Jag tycker man får tro vad man vill om andar och medium, det är bara sunt att vara nyfiken, men se till att läsa på lite om "cold reading" innan du går (om du går) dit, så blir du inte blåst så lätt! Jag har läst ganska mycket om det, och det är skrämmande vad man kan åstadkomma med bara psykologi!
    8. I have a kid
      Visa endast
      Tors 23 apr 2009 23:48
      #48
      X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
      Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, har gått och skjutit på det här ett tag men nu måste jag få ur mig det. Jag tror själv på spöken, men samtidigt tror jag att nära 99,9% av alla spökerier har en naturlig förklaring trots allt. Har varit med om lite konstiga saker men inget som jag skulle kalla direkt övernaturligt, inte förrän nu....Varken jag eller min sambo (flickans pappa) förstår vad det här handlar om.De tre första åren av min dotters liv var ganska normala. Hon var snabb i utvecklingen och lite för smart för BVC:s tester, men frisk och glad. Vi märkte inte av att hon var det man närmast skulle kalla synsk, även om jag tycker ordet låter lite krystat.När hon var fyra så började hon skaffa låtsaskompisar. Helt normalt tyckte vi och brydde oss inte speciellt mycket. Med tiden blev låtsaskompisarna rätt många (7-8 st) och vi började säga åt henne att det räckte att hon pratade med sina kompisar när hon var ensam, hon behövde inte göra det på dagis osv. Då kollade hon allvarligt på mig och sa "Mamma, dom är ledsna. Dom behöver mig." Jag sa att det var ju tråkigt, men det räckte säkert med att hon tröstade dom litegrann då och då. Då sa hon "Men mamma, dom är inte som vi. Dom är ledsna och måste bo hos mig jämt." Det hade inte varit en sån konstig sak om det inte vore för att min dotter var så allvarlig och uppriktigt bekymrad när hon sa det, som om det var riktigt betungande att ta hand om de här låtsaskompisarna. Jag berättade allt för min sambo men vi beslutade oss för att avvakta och inte tjata något mer om låtsaskompisarna.Efter några månader hade det blivit lite lugnare tyckte jag, så jag frågade min dotter hur det var med låtsaskompisarna. Hon började storgråta och sa att de skrämde henne, att hon inte ville leka med dem något mer. Hon var riktigt rädd! Hon sa att hon inte "kunde komma undan" och att de letade efter henne, på dagis också. Jag blev rädd själv och vi bestämde oss för att ta henne till BUP. Inte för att vi misstänkte något fel, men för att hon måste få prata om det här och för att kolla att hon inte har svåra tvångstankar, något som går i släkten på min sida (dock inte jag själv). BUP gav inte så mycket men vår dotter blev gladare i alla fall. För ett år sedan var vi hos min pappa på besök. Han släktforskar och visade min dotter bilder på hur hans hus (som är fr 1700talet) hade sett ut för länge sedan. "Vem är pojken?" undrar vår dotter plötsligt. Vi alla frågar henne vad hon menar för det finns ingen pojke på bilderna. "Han är arg" säger hon sedan. "Och nu har han drunknat". Hon går ut och sätter sig i solen och vill inte komma in igen, vi bara står och gapar. Fattar ingenting! Några dagar senare ringde min pappa och berättade att han hade läst på i kyrkoböckerna om en sjuårig pojke som fastnat i ett kvarnhjul och följt med ner i strömmen, på hans gård... Jag bara ryser. Vidare händer det att min dotter vet att vi ska få besök, trots att det är ett oväntat besök. Hon säger "Nu kommer dom snart" och leker vidare, fem minuter senare knackar det mycket riktigt på. När det ringer säger hon "det är X" och hon har aldrig haft fel. Hon verkar själv inte rädd eller bekymrad över detta. Min sambo blev sexuellt utnyttjad som barn, något vi inte berättat för våra barn. Ingen annan i släkten har berättat det för henne heller. Ändå sa hon till min sambo en gång att "du behöver inte vara rädd pappa, Loken är inte med dig." Vi frågade vem Loken var och hon sa att "pappa blev ledsen när Loken gjorde en sak". Sambons förgripare hette Lokenfeldt i efternamn.....Vidare vet hon var saker ligger hemma utan att hon borde veta det (typ braständare och andra vuxensaker). I och för sig är hon både ordentlig och har gott minne, men hon kan inte minnas SÅ mycket saker. På dagis hände det en olycklig incident för ett tag sedan. Alla barnen stod och tvättade händerna i tvättrummet när min dotter pekar in i spegeln ovanför handfatet och säger högt "Agnes tycker det är bra att vi tvättar oss". En fröken undrar vem Agnes är (finns ingen som heter så) och min dotter säger "Hon tittar på oss i spegeln" varpå hon böjer sig fram och tittar rakt in i spegeln, där Agnes ögon tydligen sitter. De andra barnen blir rädda och ser såklart ingenting. Fröknarna blir arga på min dotter som hittar på och själv reagerade jag, dumt nog, likadant när hon kom hem. Idag är jag inte lika säker... Min dotter har såklart fantasi, men ljuger gör hon inte. Hon är väldigt noga med rätt och fel. När vårt andra barn föddes, hennes lillebror, grät hon och sa att han var sjuk, att vi måste "titta i hans mage". Hon visste innan alla andra att han hade missbildad matstrupe....Det där med låtsaskompisarna finns kvar, men nu kallar hon dom inte låtsaskompisar längre utan "herrarna". Blir lite rädd. Har frågat vad herrarna är för något men hon säger att "de lever inte mer". Hon kan ibland, särskilt när vi tittar på teve, se upp och sakta snegla över sin egen axel och sedan titta tillbaka igen. När vi frågar vad hon gör säger hon att "den och den är här." Vart då, undrar vi. "i mig ibland och i dig ibland," säger hon då och sedan undviker hon frågan. Hon är glad och skrattar, sjunger och hoppar men helt plötsligt blir hon allvarlig och stilla. "Mamma? Vet du att nu dog det en". Vilken då undrar jag. Oftast svarar hon inte på det, men ibland beskriver hon avlägsna bekanta jag haft i min ungdom som nu dött. Och visst har de gjort det!Imorse var det droppen för oss alla här hemma. Min dotter står och brer en macka till frukost när kylskåpsdörren åker upp utan att någon öppnar den. Den glappar inte så det är märkligt alltihopa. Min dotter tittar dit och ser jättearg ut. Plötsligt skriker hon högt att "SLUTA!!!!!" Min man blir rädd och rusar fram till henne och frågar vad det är, men min dotter är som i en annan värld i kanske en halv minut. Sedan skakar hon till, tittar på min man som ett frågetecken, ler sedan stort och säger stolt"vet du pappa, nu fick de allt!" Hon ogillar kyrkogårdar eftersom "de vill prata med mig hela tiden, jag blir trött i öronen". Vilka som vill prata svarar hon inte på, säger ibland att det är "pratarna i huvudet". Ska tillägga att vi kört på alla taktiker här hemma, nästan korsförhört henne om "påhitten" samt bara ignorerat dem under lång tid, men min dotter fortsätter hålla på med detta. Jag blir både orolig och glad över att min dotter är såhär. Ska vi söka hjälp? Vilken isåfall? Jag är så rädd för att hon ska bära en tung börda, att hon inte slappnar av när "pratarna" kommer igång.
      riksen är ju att om ni söker hjälp så hamnar hon antingen på lvu eller psyket... sorligt men sant... världen är inte så bra på att handskas med ockulta grejor
    9. Mjolle
      Visa endast
      Fre 24 apr 2009 00:14
      #49
      Fascinerande!

      Min mamma är praktiker och vetenskaplig ut i fingerspetsarna. Spöken och övernaturligheter finns absolut inte, det finns ALLTID en naturlig förklaring.
      Själv ärvde jag inte den ådran. Snarare har jag en viss nyfikenhet och samtidigt en skepsis mot saker och ting.

      Om det du skriver är sant (tja, man vet ju aldrig?) är detta något extraordinärt. Det första jag tänker och reagerar på är att din dotter har en gåva långt utöver det vanliga.

      Att vissa genom att slå huvudet i något hårt plötsligt vinner nya funktioner i hjärnan - räkna lika bra som en dator och en massa annat - accepteras direkt. När ockulta/övernaturliga/skumma grejer finns stämplas folk som lite koko.
      Kanske inte så konstigt, då följeskaran till dessa fenomen kan tendera att vara lite speciell, folk som söker något alternativt, en annan mening i livet.
      Vi människor har extremt mycket mer kapacitet i våra hjärnor än vi oftast tror. Om det finns en andevärld eller liknande ser jag absolut det som omöjligt att en fåtal människor har en tillräckligt "öppen" medvetenhet så att de kan brygga över till den världen.
      Vad du skriver om din dotter verkar onekligen tyda på att hon har en sådan förmåga.

      Nåväl. Vad jag tänker på efter det är hur man egentligen skall hantera en sådan här sak.
      Nu har jag bara läst sidan 4 i tråden... men att gå till psykolog, psykiater eller läkare borde bara resultera i ett totalt ogiltigförklarande av dessa påstådda förmågor. Eventuella "bevis" kan ses som sammanträffanden. Medicinering kan föreslås.

      Ett rätt lämpligt första steg känner jag kunde vara att söka upp en lämplig präst eller motsvarande. Nu har jag ingen aning om hur svenska kyrkan är på detta fält, men någonstans borde det finnas någon lämplig. Kanske katolska kyrkan är lämpligare? Uteslut ingen om du vill gå vidare med detta.

      Slutligen, jag kommer skicka ett PM till dig. Kolla gärna din inbox! Kommer att följa tråden.
    10. Hjartesjalen
      Visa endast
      Fre 24 apr 2009 08:41
      #50
      Jag hade absolut bett ett medium komma hem o kolla laget, prtata med dottern o se vad som kommer fram. Det skulle ju vara ett kant bra medium som vet vad hon/han sysslar med i sa fall, o att ni inte berattar ett uns for denne vad det hela handlar om.
    1. «
    2. ‹
    3. 2
    4. 3
    5. 4
    6. 5
    7. 6
    8. 7
    9. 8
    10. ›
    11. »
Gå till toppen av sidan

Svara i tråden:

Du är inte inloggad, du måste vara inloggad för att svara på inlägg eller starta trådar!

Logga in här!
Laddar...
Du har loggat in med Facebook Connect,
för att gå vidare måste du välja ett användarnamn.
Användarnamn
Hämta min profilbild
Fortsätt
Inte medlem? Logga in för att starta trådar eller skriva inlägg i forumet.
Logga in snabbt och anonymt
med ditt Facebook-konto
eller
E-post:
Lösenord:
Logga in automatiskt på denna dator
Logga in
Glömt ditt lösenord?

Innehåll

Vi rekommenderar

Testfakta Stort test av febertermometrar.

Gravidkalendern Följ graviditeten, vecka för vecka.

Min förlossning Allt om andras förlossningar.

Fråga experten

BarnmorskanStäll din fråga

Barnmorskorna Jenny och Aleksandra har lång erfarenhet. I samarbete med Pampers.

BVC-sköterskanStäll din fråga

Carmen och Helena är BVC-sköterskor på Lillugglans BVC. 

FörlossningsrädslaStäll din fråga

Lena är förlossningsspecialist. I samarbete med Ekens barnmorskemottagning.

Missa inte ANNONS

Sverigemamman 2011

En rapport från 9000 svenska mammor

Maximera din pension.

Carina Blomberg är trygghetsekonom på AMF och svarar här på dina frågor om pension.

  • Startsidan
  • Forum
    • Mina favoriter
    • Mina trådar
    • Info & Regler
    • Nytt inlägg
    • Medlemsgrupper
    • Kategorier
    • Allmänna rubriker
      • Senaste inläggen
      • Ekonomi & juridik
        • Ekonomi
        • Familjerätt
        • Företagande
        • Juridik
        • Konsument/Inhandla
        • Lån & skulder
        • Spartips
        • Övrigt
      • Familjeliv.se
        • Efterlysning - media
        • Familjeliv - sajten
        • Familjeliv - tidningen
        • Familjeliv förslagslåda
        • Helgvärd
        • Information
        • Ny på Familjeliv
        • Träffar
        • Tävlingar
        • Övrigt
      • Fritid & hobby
        • Dator & Teknik
        • Foto & Video
        • Internet
        • Motor
        • Photoshop
        • Pyssel
        • Scrapbooking
        • Släktforskning
        • Spel
        • Sport & Fritid
        • Teknik
        • Övrigt
      • Hus & hem
        • Bakning
        • Dryck
        • Heminredning
        • Hus
        • Lägenhet
        • Matlagning
        • Trädgård
        • Övrigt
      • Husdjur
        • Akvarium
        • Burfåglar
        • Hundar
        • Hästar
        • Kaniner
        • Katter
        • Reptiler
        • Smågnagare
        • Övrigt
      • Kropp & själ
        • Barnhälsa
        • Filosofi
        • Frivilligt barnlösa
        • Glädje
        • Graviditetshälsa
        • Hälsa
        • Kosthållning
        • Medialt
        • Mode
        • Psykologi
        • Relationer
        • Rädsla/skräck
        • Singel
        • Skönhet
        • Sorg
        • Svininfluensan
        • Tatuering & Piercing
        • Träning
        • Vikt
        • Övrigt
      • Nöje
        • Bloggliv
        • Böcker
        • Film/TV
        • Humor
        • Högtider
        • Kultur & Konst
        • Musik
        • Nöje
        • Poesi
        • Reseberättelser
        • Resor
        • Shopping
        • Övrigt
      • Samhälle
        • Anonyma diskussioner
        • Arbete
        • Etik
        • Irritation
        • Jämställdhet/Genus
        • Natur & Miljö
        • Nyheter
        • Politik
        • Religion
        • Samhälle
        • Språk
        • Studerande
        • Vetenskapligt
        • Välgörenhet
        • Övrigt
      • Sandlådan
        • Egotrådar
        • Ironi & satir
        • Lektrådar
        • Tro det eller ej
    • Adoption
    • Fråga experten
    • Förälder
    • Gravid
    • Känsliga rummet
    • Medlemstrådar
    • Pappagrupp
    • Planerar barn
    • Sex & samlevnad
    • Svårt att få barn
    • Änglarum
  • Min förlossning
  • Testa dig själv
  • Gravidverktyg
  • Första tiden hemma
  • Lekliv
  • Faktaguider
  • Bloggar
  • Galleri
  • Medlemmar
  • Medlemsgrupper
  • Planerar barn
  • Väntar barn
  • Förälder
  • Matliv
  • Resliv
  • Fråga experten
  • Chattliv
  • Köp & Sälj
  • Shoppingguiden
  • Tävla & vinn
  • Testpanelen
  • Hetaste debatterna
    • Fler som skrattar och tjockisars klädval?
    • Kom hem från jobbet, hittade mannen med HANS ex! :'(
    • Ge mig EN bra anledning till abort
    • Sexuellt svartsjuk på våran katt
    • Min dotter stal massa godis från affären!
    • Gett min son fel ersättning i 3 veckor!!!!!
    • Hur ser soc på detta? Långt
  • Mest lästa bloggarna
    • Anna's blogg
    • Mama Elle
    • Antitanti i Vitabergen, södermalm
    • Mina diktkort
    • Från cup till dl
  • Mest sedda klippen
    • MOV09244.MP4

INNEHÅLL

Forum
Allmänna rubriker
Adoption
Fråga experten
Förälder
Gravid
Känsliga rummet
Medlemstrådar
Pappagrupp
Planerar barn
Sex & samlevnad
Svårt att få barn
Änglarum
Avdelningar
Planerar barn
Väntar barn
Förälder
Matliv
Resliv
Fråga experten
Köp & Sälj
Shoppingguiden
Tävla & vinn
Testpanelen
Bloggar
Hem & Fritid
Hälsa & Vård
Kultur
Media
Personligt
Politik
Samhälle

Galleri
Bildduellen
Bilder
Video
Faktaguider
Astma och allergi
Barns hälsa
Barnsjukdomar
Bli med barn
Cancer
Graviditet
Kvinnors hälsa
Sex
Övrigt
Fråga experten
Allergiexperten
Barndietisten
Barnmorskan
Barnpsykologen
BVC-sköterskan
Fråga Försäkringskassan
Förlossningsrädsla
Förskolepedagogen
Parterapeuten
Pensionsrådgivaren
Sexologen
Träningsexperten
Information
Om Familjeliv
Annonsera
Kontakt
Info & Support
Säkerhetspolicy
Om cookies
Om Familjeliv Annonsera Kontakt Info & Support Säkerhetspolicy Om cookies
© 2003-2012 - All rights reserved     Familjeliv Media AB     Valhallavägen 117 K     SE-115 31 Stockholm