Har en bekant som verkligen har otur. Hon är en genomgod människa som aldrig gjort någon människa något ont, men själv kraschar hennes lycka om hon så mycket som viskar att hon är glad.
Om vi tar den senaste tiden så har hon dels misslyckats med påbörjade högskolestudier, haft ett antal förhållanden som gått i kras. Hela hösten har hon varit så deprimerad i perioder, och ensam. Nu hade hon hittat en man somhon var lycklig med och för bara några dagar sedan så sade hon att hon inte vågar säga högt att hon är glad för då går säkert allt i kras igen. I förrgår kväll kraschade förhållandet och hon kraschade med bilen, som tur var oskadd, men inuti är hon långtifrån oskadd.
Jag tycker så synd om henne och jag kan inte låta bli att fundera över varför en del människor hela tiden blir nedslagna så fort det börjar ljusna för dem, medan en del människor skiner lyckan över hela tiden; allt i deras liv fungerar som på räls.
är det verkligen slumpen?? eller är det någon högre makt som straffar vissa och i såna fall VARFÖR?? Vad vill den högre makten i så fall säga med detta ideliga straffande??
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-07 12:01
Vet inte vad jag ska säga när jag pratar med henne senare idag. har sagt så många gånger till henne att det kommer att ordna sig, hennes tid kommer också - men det kan jag ju inte säga längre....
