Ser du ner på ensamstående? Eller tycker att det är misslyckade??

Nej, det gör jag inte! Eller, jo, det är klart som en del skriver... Om en ensamstående mamma bor med fyra fem barn med olika pappor, kan jag nog tycka det är lite dumt...

Men annars tycker jag nog det är ganska starkt att vara ensamstående! Att klara hushåll, barn och oftast ett jobb, helt själv!!!

Inte generellt som grupp, däremot har jag svårt att förstå de som har 3,4 eller 5 barn med olika mammor/pappor. Man måste inte skaffa ungar med varje person man "ger sig i lag med".

Nej.

Nej, inte på grund av att de är ensamstående illafall.

Hakar på...

Ser ner på? Nej, det går inte generellt att säga, men ett misslyckande är det väl för det mesta. Det är väl inte så många som har som målsättning att vara ensamstående. Att en familj spricker är ett misslyckande, men ibland det enda rätta i den situationen. Det är hur man hanterar den situationen som avgör vad man är för människa.

Jag har mycket svårt att förstå de som skaffar barn med någon de knappt känner eller som gör det mot sin partners uttryckliga vilja. Att man då blir lämnad redan under graviditeten eller när barnet bara är några veckor är inte så konstigt. Om jag ser ner på dem har dock mer med att göra hur de hanterar situationen.

De jag verkligen ser ner på är de som inte kan se förbi sin egen bitterhet och sina egna känslor för sitt ex utan låter barnen hamna i mitten av sina bråk. De som inte kan se barnens bästa och behov av båda sina föräldrars närvaro, engagemang och stöd utan ägnar sig åt att bråka med sitt ex och inte fattar/bryr sig vad de utsätter barnen för. De som flyttar 70 mil från den andre föräldern för att de själva inte trivs på orten eller träffat en ny. De som bråkar om vilka som ska få gå på barnets skolavslutning för "jag vägrar sitta i närheten av den bitchen (ex:ets nya)". m.m.

Nej, absolut inte. Däremot måste jag erkänna att jag ser ner på människor som inte har nog med inlevelseförmåga att förstå att ett förhållande kan ta slut pga en miljard olika orsaker, att det inte behöver vara någons fel och att det är helt okej att inte stå ut med en partner man inte längre älskar för ungarnas skull.

Nej, verkligen inte. Det är väl snarare en välfärdssuccé att som kvinna inte tvingas bli bunden i ett äktenskap och vara hushållskärring och pass up bara för att gamla roller krävde det. Jag begriper inte hur det kan vara ett misslyckande att inte ha en relation, det är ju fan så mycket värre med alla som ska ha en relation bara för att de tror något annat är misslyckat. Sen sitter de där, fast i sina usla relationer som inte ens är värda namnet. Herregud, DET om något är ju ett misslyckande.