Jag lämnade ett förhållande som varade i nästan tio år- jag fick två barn med honom. Han var (är?) min allra bästa kompis men med facit i hand har jag nog aldrig varit kär i honom. Den första sexuella attraktionen och sedan djup kärlek- visst! Men mer som till en bror eller liknande (bortsett från det förstnämda off course).
Nu har jag dock träffat en kille som vänt hela min värld totalt upp och ner och jag är så ib i stjärnhimlen kär. Han är allt jag vill ha hos en kille! Eller han blir det när han växt till sig lite haha. Så ja- jag tror jag lever med mitt livs kärlek:)