Hej. För att förstå mitt "bekymmer" får jag först förklara att jag är en person som väldigt sällan får känslor och har den som lämnat alla de gånger jag träffat/dejtat någon. Alla gånger utom en. Jag träffade mitt ex och allt klickade, har aldrig vart med om att det känns så rätt och bra med någon. Och hon berättade flera gånger samma sak, att hon väldigt sällan fick känslor för någon och aldrig blev ihop med någon. Men med mig så rusade hon nästan in i ett förhållande. Men efter ett tag tog det slut, hon gjorde slut med orden bl.a att hon brukade lämna efter ett tag, att hon tyckte hon behandlade mig illa och att hon inte passade i ett förhållande. Jag höll ju inte alls med men mitt ex är en väldigt bestämd tjej. Pga av saker i hennes förföutna då folk t.ex vägrat släppa henne och en närmast stalkat henne visste jag inte alls hur jag skulle bete mig och de försök jag gjorde till att prata med henne blev halvhjärtade och det rann liksom ut. Men för mig var det liksom fortfarande oavslutat på något sätt. Någon månad senare sprang vi på varandra och pratade lite, och sedan hade vi kontakt dagen efter och var på god fot med varandra, även om hon är av åsikten att man inte ska ha någon kontakt med ex för det bara förstör typ. Så ,vi hade ingen kontakt alls, jag hade inte koll på henne och försökte inte heller. Även om hon emelllanåt dök upp i huvudet. Som sagt, detta var första gången jag tappat någon ur mitt liv jag absolut ville ha kvar. Så häromveckan såg jag att hon skaffat facebook igen. Och när jag läste hennes namn högg det allt till och jag insåg att även om jag kommmi t över henne kanske jag inte helt släppt henne. Så dumt nog gick jag in på hemnes profil igår och det enda jag kunde se var att hon nu var i ett annat förhållande. Det kändes helt enkelt skit att se det, dels för att jag som sagt troligtvis ändå haft kvar henne i bakhuvudet. Dels för att allt hon sa blev meningslöst på ett sätt. Grejen är den att från det vi började träffas tills vi slutade ha kontakt gick det strax över ett halvår, inte så lång tid. Men sista gången vi hade kontakt var snart ett och ett halvt år sedan. Borde väl släppa någon gång? Kan ju även lägga till att efter vi gjort slut, som för mig kom väldigt oväntat, kändes det som hon nästan direkt glömt och kommit över mig. Och var kall och blev arg när jag kontaktde henne. Något som hon sedan bad om ursäkt för. En grej som kanske gör att det fortfarande känns är att jag aldrig "fick ut" det jag egentligen ville, var väl för snäll och förlåtande istället. En detalj till: någon vecka innan det tog slut så träffades vi en dag och senare på kvällen fick jag ett sms där det stod stt hon tyckte hon var en dålig flickvän men hon skulle lära sig flr hon tyckte så mycket om mig. Och dagarna innan det tog slut så verkade sllt bra, förutom kvällen dagen innan av förklarliga skäl. När vi hade kontakt efteråt sa hon att det inte brukar funka stt vara vänner för den ena har känslor medans den andre inte har det. Jag frågade lite senare om det var det som hänt, stt hennes känslor för mig försvunnit. Hon sa då att det var ett av de stora skälen. Men hur f*n kan känslorna gå från starka till borta på någon vecka/dag? Vilket fick mig att tro att den delen var skitsnack, och hon mest gjorde slut för min skull. Men då fattar jag inte efterföljande händelser.. Är kanske därför man inte släppt det helt, för att jag helt enkelt inte får ihop det hur jag än vrider och v Nder på det. Fast å trdeje sidan så tänk om det hon tyckte var så det var? Då känns det än mer konstigt, varför blev det så? Och varför kan hon sedan bli ihop med någon annan "bekymmersfritt"?
