Känner att jag behöver hjälp med att leva i nuet och inte älta allt gammalt. Har kommit till en punkt där ja känner att ja inte orkar själv just nu. så ja behöver lite hjälp på traven.
Har väl som person svårt för förändringar. Och även sambon har samma problem.
Familjen består av mej 25, sambon 32 o sonen 9månader. Sonen är född med funktionshinder, han är ändå "friskt" jämfört med många andra funktionshindrade/kronsikt sjuka barn. Men han kräver ca 4 timmar effektiv vårdtid/dygn o sen utöver de HAB, läkarbesök som tillhör hans funktionshinder.
Sambon jobbar i snitt minst 12 timmar/dag vardag o ibland en lr båda helgdagarna.
Jag tycker att hela min dag går ut på att passa tider, sonen ska kissas var tredje timma, tränas 3*20min, stretchas 3*10min, ögonlapp 3 timmar om dan, lavemang 1 timmar om dan. Just nu kräver han mer träning/stimulans ändå.
Detta ska ja då få ihop med allt de här vanliga bäbissakerna, som äta regelbundet, träffa kompisar, BVC, sångstund o allt sånt.
Är väl medveten om att det finns barn med större vårdbehov. Jag beundrar dom som utåt sett ser ut att klara det galant. Visst det finns inget val!
Har ni något förslag på hur man lever i nuet? Jag har svårt o släppa allt vi gått o går igenom. Hur gör man bäst?
Ska man "älta" o diskutera eller ska man lägga locket på o "skita" i allt?
