Har du sömnproblem?

Har svårt att anpassa mig till 24timmarsdygnet och har svårt att somna om jag inte är trött. Äter Cirkadin för att få mer melatonin i kroppen (det naturliga hormonet som gör att man blir trött när det är mörkt ute =) Det hjälper hyfsat. Sover på bättre tider och kan periodvis orka ha normala arbetstider =)

Ja, vidriga mardrömmar. Vaknar ibland var tionde minut hela natten svettig av skräck.

Hjälp? Fick sömntabletter förr då jag redan som barn och ungdom hade sömnstörningar, men har inte fått hjälp sedan det hände som gav alla mardrömmar. Så det har som varit såhär i 1,5 år.

me 2. Äter dock inte melationin än, men borde ta mig i kragen och fixa innan jag avlider. För min del är det en variant av DSPS som jag dragit med sedan jag var 14. Sotter och vakatr i natt för att försöka vända rätt på dygnet nu.

DSPS:
en.wikipedia.org/wiki/Dsps

SÅg inte frågan om hjälp, så spammar lite =)

Har blivit idiotförklarad av i stort sett alla läkare jag träffat, utom en som tyckte att jag nog "behöve sova". Tjatade till sist till mig en undersökning på sömnlaboratoriet vars svar jag fortfarande inte fått veta. Fick då sova med en klocka på armen som kollade mina vakenperioder (mitt problem är att min kropp inte verkar fatta att den skall ha en biologisk klocka att följa, så jag är helt oförmögen att behålla en vettig dygnsrytm). Tyvärr var detta i anslutning till mitt bröllop och jag var dessutom gravid så det känns inte riktigt rättvist. Trodde det hela skulel lösa sig när barnet föddes , men ett halvår senare kan jag bara konstatera att enda skillnaden är att jag får ännu mindre sömn  (trots att bebis sover bra som tur är). Är väl som alltid: om man behöver sova sent på dagen för att man somnade 7 på morgonen så "är man ju bara lat och borde skärpa sig"........ *mutter*

Ja, det har jag..

Jag kan ligga i flera timmar och vända och vrida mig, trots att jag är jättetrött. Har RLS också och det är skitjobbigt.

Jag har fått Imovane utskrivet och dom fungerar bra, men jag sover stenhårt och vaknar ibland inte om nån av barnen vaknar på nätterna, sen blir jag "bakis" på morgonen efter..

Ja, tyvärr!

Har ett stort sömnbehov och allt började med ca 10 hela nätters sovande på nästan 3 år.. (barnen som "strulade"). Efter det har jag fått mer värk i kroppen av min sjukdom och jag vaknar oftast flera gånger varje natt pga värk eller stelhet. Har även nätter då jag har myrkrypningar i främst armarna och kan då oftast inte somnar förrän ca 05.00.

Jag har inte fått hjälp specifikt för just sömnproblemen, däremot äter jag mediciner för mina andra sjukdommar. En av medicinerna tar man för att "lugna kroppen" och lindra nattvärk och på så sätt är det en indirekt hjälp för mig att kunna sova bättre.

Ja. Jag har haft insomningssvårigheter sedan 12-årsåldern. Jag har fått zolpidem, insomningsmedicin. Funkar super, men behövs bara i perioder.

Ja, jag har haft sömnproblem hela mitt liv. Svårt att somna, mardrömmar, går i sömnen, pratar i sömnen etc. Kan ofta väcka mig själv helt skräckslagen och hyperventilerande.

Sökte hjälp i höstas och äter idag Atarax, är dock rädd för att bli beroende så tar det bara när det är absolut nödvändigt.

Läkaren som skrev ut medicinen till mig sade att den senaste forskningen säger att yoga och/eller meditation är det absolut bästa mot sömnsvårigheter i längden. Jag har börjat med yoga men inte fått upp någon ordentlig rutin riktigt. Tror att det handlar om att andas rätt och vara i nuet vilket man säkert lär sig om man praktiserar yoga och meditation rätt och regelbundet.

sover oroligt (mardrömmar), vaknar mycket, gnisslar tänder och har huvudvärk varje gång jag vaknar på natten så jag har svårt att somna igen.

Först fick jag mediciner (som min nya läkare har svårt att förstå varför jag fick). Har slutat med båda medicinerna nu eftersom de bara fick mig att må dåligt över viktuppgång etc. Sedan gick jag i gruppterapi för sömn och stressproblem. Meditation, avslappningsövningar etc.
Sedan så har jag kört mitt eget race. Men jag har fortfarande problem, speciellt då jag inte kan få bort mardrömmarna.

Nej! Jag sover som en stock de flesta nätter. Har dock blivit beroende av öronproppar då jag måste ha absolut knäpptyst när jag sover.

Japp.
Somnar helt enkelt inte pga smärta och oro.

Har lite olika sömnproblem beroende på bakgrundfaktorn. Är väldigt känslig för stress och om det är korttidsstress så leder det till att jag inte kan somna utan hjärnan är på högvarv och bara tänker tänker tänker så jag inte kan somna, kan ligga i sängen en hel natt utan att komma till ro. Om jag har något kul att se fram emot och behöver vara utvilad råkar jag ofta ut för det. Då funkar insomningstabletter bra, när jag väl somnar förblir jag sovandes. Är som tur väldigt känslig för sömnmedel så jag behöver bara ta 1/5-1/3 dos för att få effekt.

Sen kan långtidsstress ge mig andra sömnproblem som främst består i att jag inte förblir sovandes om jag väl lyckas somna. Då vaknar jag flera gånger på natt och är väääääldigt trött när jag stiger upp. Efter ett par sådanna nätter är man inte mycket till människa. Då har jag en långtidsverkande tablett som även fungerar lugnande. 1/4-1/2 normaldos räcker för att jag ska få en bra natt.

Är väldigt restrektiv med mina sömnmediciner, vill helst inte ta några alls men ibland så måste jag för mitt eget bästa. Vissa stressorer är svåra att undvika.

Nu när jag är gravid så får jag inte ta någon av de ovanstående tabletterna och sover väldigt dåligt. Att vakna en gång per natt för att kissa kan jag leva med men inte att vakna en gång i timmen.... Har dock nyligen hittat en sömntablett som är helt ok att ta som gravid och har lagom lång halveringstid, den tar jag vid behov, särskilt om jag måste vara utvilad till följande dag.

Ja, jag har aldrig haft en fungerande sömn och har dessutom väldigt stort sömnbehov. Helst hade jag velat sova 10h/natt, men vem kan/hinner det?

Har alltid haft svårt att somna (även om jag varit så trött att jag håller på att trilla ihop), men på senare år har det övergått till att jag vaknar på natten och tidigt på morgonen. Vaknar ideligen och har då svårt att somna om; ofta går det inte utan jag får helt enkelt gå upp efter 3-5 timmars sömn. Blir helt groggy och har svårt att klara jobb och annat då. Nu har jag äntligen fått hjälp och tar theralendroppar på kvällarna. Tar bara en ytterst liten dos (annars blir jag bakis dagen efter), men det räcker för att jag åtminstone skall kunna somna om efter ett tag. Somnar lättare på kvällen, men vaknar ändå ideligen under natten.

Den störda sömnen har blivit något så centralt i livet och har tagit mycket utrymme även vaken tid. Allt kretsar kring sömn och oro för att inte sova etc etc. Försöker träna etc etc och har testat olika KBTtekniker för att slappna av och somna om, men inget har hjälpt innan. Hemskt att behöva ta medicin för att få sova ju.

Sover dessutom med öronproppar och ögonmask, annars är det helt kört.