Central hypotyreos?

Hejsan!
Jag har precis fått min diagnos efter mycket om o men..det har tagit ca 6 månader med prover och uteslutande av det ena o det andra.
Man måste såklart vara på alerten och inte ge sig när det gäller detta. Denna sjukdomen är dold och syns inte direkt på utsidan...men fy va det känns när man har dåliga dagar!
Mitt Ths är lågt och likaså mitt t4 och t3 därför är det ännu viktigare att undersöka varför.
Det kan vara så att binjurarnas funktion är dålig eller att i värsta fall har något som stör hypofysen. Eller att hypofysens funktion är nedsatt bara.
Min diagnos är Central Hyportoros...det känns bra att ha fått ett ord på vad jag har och en tablett om dagen ska fixa mig. Hoppas jag....
Jag har legat inne på neurologisk avdelning och de har uteslutit stroke , borrelia, och hjärntumör blandannat....bytt läkare 3 ggr för jag inte fick respons. Endikrinologerna är riktigt bra på vad de gör så kolla om du får remiss till en sådan...
Barnmorskor o allmänläkare har alldeles för lite kunskap om detta ämnet.
Har bla hört att jag är depprimerad och behöver tänka positivt..haha det var ju dagens skämt, nyförlovad och lyckligare än någonsin liksom...
Stå på dig och sök speciallistvård ! Endikrinologer vet vad vi har.
Kram o lycka till Mvh Linda

Tyvärr får man kämpa som attan när man har hypo (vilket man har svårt att orka med). Det är få läkare som kan nånting och även om de är experter så kan de behandla en helt fel. Det man får göra är att söka läkare efter läkare tills man hittar en som kan hjälpa. Det gäller att inte ge sig och inte acceptera när de friskskriver en fastän man känner att man är sjuk...

Störst chans att få hjälp är just endokrinologer (även om det finns många stolpskott där också) eller hos äldre läkare på VC. Har de varit läkare i 30-40 år så har de sett vården innan Levaxin och kan då ibland lite mer.

Jag har faktiskt fått hjälp tillslut! Jag gav upp vårdcentralen och sökte privat och fick hjälp. Ungefär samtidigt fick jag faktiskt en remiss till endokrin från vårdcentralen. När jag väl kom dit hade jag ätit medicin i 1,5 månad. Eftersom jag mådde bättre av det höll endokrinologen med om att det faktiskt rörde sig om hypo trots att TSH var lågt. Jag har blivit uppsatt på kö till en magnetröntgen av hypofysen också för att se så det inte är något mer galet.

Jag har ätit medicin i snart tre månader nu och mår bättre trots att vissa symptom håller sig kvar. Jag hoppas dock att de också ger med sig!

Hur gick det Beckaa, vad fick du för svar på magnetröntgen?

Jag fick tid för magnetröntgen i juli och den visade en 13 mm stor cysta på hypofysen. Det var inte direkt vad jag tänkt mig! Den opererades bort i oktober.

Nu håller vi på att följa upp hormonhalterna efter operationen. Innan operationen hade jag så låga östrogenhalter att jag klassades som att vara i klimakteriet. De har dock blivit bra och mensen har kommit tillbaka! Dock har sköldkörtelvärdena blivit sämre igen, så min hypofys klarar antagligen inte av att producera TSH som den ska. Jag ökade dosen förra veckan och väntar på effekten av det.

Men vilken resa det har varit för att komma dit jag är idag. Det är galet! 1,5 år från det att jag sökte vård första gången och med många bakslag längs vägen med läkare som inte tar symtom på allvar så länge värdena ser någorlunda normala ut.

Mmm, jobbigt är bara förnamnet när man brottas med detta i sjukvården.... På mej upptäcktes det under min andra graviditet på hösten -08, tjatade till mej levaxin hösten -09!

Eftersom jag fortfarande mår piss lyckades jag komma till specialist som beställde en skiktröntgen som jag fick svar på nu i fredags att jag hade 4mm tillväxt på hypofysen.... med enda förklaringen att jag ska höja levaxinet å ett nytt prov om 4v!
Men hallå! Varför är den större, vad beror det på, är det nått som är farligt....jag fattar inget!
Hittar inget som förklarar förstorad hypofys?!?!

Till råga på allt är att jag har fått enorma PMS besvär med horribla humörsvängningar som inte är acceptabelt när man har barn....man funderar ju om hypofysen påverkar det med?!?

Skitjobbigt just nu :(

4 mm tillväxt tolkar jag som en cysta, inte att hypofysen är förstorad, eller har de uttryckligen sagt att det är hypofysen som växt?

Nja det var svårt att tolka det på telefon...
Men det är nog som du säger att det är en utväxt!
Vilken var det dom opererade bort, cystan eller hela hypofysen?
Kan man vara utan hypofys?
Måste man ta bort cystan?

Tror du att mina PMS kan orsakats av cystan eftersom mina hormoner lever rövare?

Många frågor blev det, ska nog be att få min journal hemskickad.
 

Det var cystan de tog bort. Att vara helt utan hypofys är ingen höjdare. Det finns dem som föds utan hypofys, men då måste man tillsätta alla hormoner hypofysen producerar och det är nog ingen höjdare att försöka få hormonbalansen i kroppen att stämma då!

Man måste inte ta bort cystan. Tydligen är det relativt vanligt att man har en cysta på hypofysen men den upptäcks ofta inte förrän man får problem av något slag och man gör en MR. Man ser till varje enskilt fall och gör en bedömning kring om cystan tros påverka hypofysfunktionen eller inte innan man bestämmer sig för att operera bort den eller låta den vara kvar. I det senare fallet brukar man få gå på regelbundna kontroller för att se att den inte växer ytterligare.

Huruvida cystan påverkar PMS kan jag inte svara på, men i mitt fall påverkade cystan i alla fall ägglossning. Jag var utan mens i flera år men två månader efter operationen kom den.

Hopas att  du återhämtat dig bra, själv opererades jag i juli 2012 för en 3,5 cm stort hypofysadenom, hormonstörningar till max efteråt, tålamod nej men det går framåt extremt långsamt med lite dippar då och då,  tar sprutor med tillväxthormon varje kväll sedan två månader tillbaka och livet börjar långsamt komma tillbaka,  huuh :)

Jag har kommit tillbaka ganska bra! Jag lyckades till och med bli gravid för ett år sedan och har nu en dotter på tre månader. Jag medicinerar fortfarande för ämnesomsättningen men kroppen hängde med förvånansvärt bra under graviditeten och jag har till och med sänkt dosen en aning efter förlossningen. Läkarna har en förhoppning om att kunna trappa ut helt men jag har inte velat ha någon brådska även om jag tror att kroppen sköter det bäst själv under förutsättning att det funkar. Just nu orkar jag inte må dåligt bara för att. I juni är det dags för ny magnetröntgen för att se hur det står till efter operationen. De där hormonerna kan verkligen ställa till det, hoppas att det fortsätter åt rätt håll för dig!