För oss som lider av svår PMS, Pre-menstruellt syndrom PMD !

Tack så mycket. Det är otroligt tungt nu. Bebisen kommer om FEM dagar! Och jag kommer inte att få träffa honom.

 

Första dagen utan biverkningar, tog en sådan syrahämmande igår och kunde utesluta att skakningarna och illamåendet var ångest. Magen har vart kaos första veckan!

Har något ångesttryck över bröstet men det är en bra start än. Hoppas detta håller i sig och att jag kan se skillnad på generell ångest och den orsakad av pmd.

Jag blev väldigt förstoppad av Yaz. Något gör det med magen...

Jag mår otroligt dåligt nu och har nog ägglossning på g. Som jag nämnt innan i tråden (?) lider jag av depression och ångest sedan september men har varit depressiv sedan jag var 9. Kom i puberteten då och jag kan inte låta bli att tänka att det har samband med hormonerna.

Jag blev ju bättre med Sertralin men sedan jag fick tillbaka min mens efter förlossningen mår jag fruktansvärt innan mens. Jag vill inte höja dosen en gång till, vill inte. Nu vill jag vänta och se om det blir bättre när mensen kommer för då vet jag att det inte kommer hjälpa med mer ssri. Ska även träffa psykiater 19 maj och får då se om jag behöver annan medicin också.

Jag känner mig otroligt stresskänslig. Så fort jag bara tänker på vardagliga saker som ska göras börjar det krypa i kroppen och pirra ända ut i fingertopparna, sedan blir armarna tunga som bly och jag blir som handlingsförlamad.

Är trött, apatisk och orkeslös. Pallar verkligen ingenting. Min bebis river ut grejer på golven i alla rum. Jag orkar inte plocka upp efter honom, orkar inte städa, diska eller laga mat. Det blir mycket snabbmat och pizza och jag skäms och känner mig så misslyckad. Dammkokor överallt
Tvättade kläder igår, bebisen har lyckats riva ut dem så de ligger också på golven

Jag hatar att må såhär. Däremellan kan jag ha hur mycket energi som helst men just nu vill jag bara bort från allting. Jag fattar inte hur jag ska orka börja jobba i september?!

Ingen aptit har jag och svettas enormt. Blä

Så vare dags igen. Igår var jag tröttare än normalt men det var först idag som poletten trillade ned och jag insåg att det är ungefär en vecka innan mens (tror jag, svårt att veta exakt när den ska komma nu när jag har slutat med de där horribla p-pillren). Huvudvärk, helt sjuk löjligt trött och otroligt irriterad och ilsken. Våldade in understa hyllan på diskmaskinen när den inte ville in, har tagit både ett och femtio djupa andetag när sonen hållit på och bråkat med en, tjatat och tramsat och gnällt för ingenting som vanligt. Stubinen är inte ens en bråkdel av vad den brukar vara när det kommer till tjafs och trams.

Har någon av er testat johannesört? Jag ska sätta mig och läsa lite om det ihop med PMS senare när jag har tid, verkar det lovande så ska jag nog åka imorgon och köpta en förpackning Neurokan. 

Jag kämpar på första kartan av Yas. Har mått ok, lite sämre sista veckan men det släppte lite idag.

Kan konstatera att de värsta biverkningarna lagt sig men jag har däremot börjat att känna av en andfåddhet jag inte haft tidigare, känns tungt minsta lilla och jag har fått en del kraftiga hjärtklappningar och att det känns som om hjärtat slår volter.

Blir mycket skakig av första kaffet och ciggen på morgonen, tar ett par timmar innan det släpper, skumt.

Har haft så tidigare i mitt liv men aldrig kopplat det till P-piller. Kan ju inte vara säker på att det är dem dock.

Har PMS och vill DÖDA någon ! 
Min dotter har fortfarande inte fått sin bebis, och pratar fortfarande inte med mig heller. Min tonårsson dejtar en dubbelt så gammal kvinna och jag känner mig som i ett Jerry Springer-avsnitt.
HATAR min PMS!!! Går sönder!
Gaaaaaahhhhhhh! Tack! 

Mina sympatier-förstår PRECIS!!!!

Tack! 

Hur känner du, blir det bättre när du släpper lös dina känslor och får agera ut eller blir det värre då? Rent logiskt tycker jag att det borde bli bättre när man får släppa ut lite ånga men för mig är det tvärtom. Har jag väl börjat agera ut och vara arg så är det som det eldas på och bara blir värre!

Finns det någon mer än jag som drabbas av paranoia eller tar avstånd från det sociala under PMS-tiden ?


När jag har PMS känner jag att ALLA tittar på mig ... jag blir oerhört stressad och känner mig JAGAD överallt. Går runt med en slags nervositet inom mig, som om jag är beredd på att bli attackerad från alla håll. Drar mig även undan från folkmassor/sociala aktiviteter när det är såhär ... blir totalt inåtvänd pga. att det känns som om jag inte tål människor.   

Jag skulle säga att jag blir socialfobisk. Nu har jag perioder där jag lider av socialfobi, ofta i samband med depression, detta kan jag känna av när pmd:n är som värst.

Usch jag vet hur jobbigt det är  men det är ändå intressant att det finns fler som också känner av detta! För mig är det en blandning av social fobi och aggression gentemot människor! Jag har både lust att bara gömma mig ifrån alla runtomkring, och att bara skälla ut/skrika folk rakt i ansiktet (det gör jag förstås inte, men går runt och är ilsken inombords) Känner av detta just nu ... det börjar alltid någon vecka innan mens, och det förstör dagarna mycket

Jaaa, jag känner mig inte alls upplagd för att umgås eftersom jag känner mig så irriterad och less och arg. Tycker mest folk är jobbiga att vara ikring den perioden eftersom man måste liksom klä sig i en mask och låtsats vara glad och social och normal fast man helst vill kräkas över dem. Olämplig i sociala situationer minst sagt, på grund av mitt humör.

Kommer ihåg för ett tag sedan när jag var på väg till skolan på cykeln. Så möter jag en annan cyklist på samma sida av gångvägen, varpå han pekar med hela handen mot andra sidan gångvägen och hojtar "du ska cykla där!". Han hade ju helt rätt med fy sjutton var ilskan svallade i mig då, tyckte han var så jävla dryg och pretto och fjantig och nedlåtande! 

Vanliga dagar skulle jag inte ha känt något alls men när man har PMS så blir en sådan grej en total krigsförklaring, hahaha! ;) 

Nej, jag brukar explodera, tyvärr ibland i helt fel sällskap. Jag har svårt för idioter i allmänhet och även i vanliga fall. Men när jag har PMS så är det gånger hundra. 
Jag har ju ett jobb som kräver mycket diplomati (är geneeral för en stor svensk muusikfestival!) och räknar nog till hundra minst 10 ggr om dagen.
Mest är det min man som får lida av mitt raseri, och jag jobbar verkligen hårt med det. Jag äter muskelavslappnande/lugnande dessa dagar när det är som svårast och blir inte trött eller dåsig, jag blir "mig själv"!
Kan rekommendera stesolid/xanor i lågdos dagarna då det är som allra värst.Inte minst för familjens skull. 

Oj, där skrev jag lite slarvigt, men meningen är rätt...;)

Det är EXAKT så jag också känner. Tror mina bästa vänner hatar mig! Och nu kan jag berätta för dem, fast de flesta märker oftast innan jag själv VAD som är på gång. Och påpekar de så blir jag oftare glad än arg...

Gud - jag känner verkligen igen detta! Jag tar ALLT som kritik när jag har PMS-humöret, vilket leder till tjafs som i sin tur leder till gråt eftersom jag blir så himla känslig av PMSen. Känner mig även extra "farlig" på nåt sätt när jag har det humöret - eftersom jag enkelt skulle kunna skrika onödiga saker till folk som säger något som inte passar. Jag hade också tagit cyklistens kommentar fel vid PMS, hade med största sannolikhet blivit förbannad och tänkt massa elaka saker om honom, höhö

Vad bra att du tar det med glädje när de förstår vad som är på gång! Jag tycker också det är skönt att få förklarat för mig vad mitt förändrade humör beror på, man känner sig inte lika konstig/psykiskt sjuk då. Pojkvännen märker antagligen när mitt humör förändras, men han har aldrig sagt något om det självmant, utan bara när jag nämnt det. Han kanske är rädd att jag ska bli arg  Jag har iallafall nån app på mobilen som gör att jag får påminnelser av libresse.se när jag är på väg att få PMS-humöret (man ställer in menskalender på sidan och får sedan info om när man har PMS/mensvärk/mens) Det är bra tycker jag, känns lugnare att veta varför man mår som man mår.