Höstvisa
Text: Tove Jansson Musik: Erna Tauro Sång: Kjell Hansson
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dej älskade, skynda att älska...
Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Att se med den vaknande kärlekens ögon
Att se med den vaknande
kärlekens ögon,
att ögon trots allt kan mötas
så varsamt frågande,
troget svarande
högt över ordens armod …
Att stunder finns
när ångestens knutar lösas
i naken blomning,
att tvenne främmande världar
trots allt kan försonas
i ensamhetsalltet –
banornas snäva trollkrets
ett ögonblick bruten,
förstående tecken
och värme, värme som tinar
vinterstelnade hjärtan,
Blyghet, renhet, allt
som helar, sonar …
Ja, vad har livet mer …
Ja, vad har själen mer att begära
här i livet!
Ingenting mer.
G U N N A R E K E L Ö F
---------------------
Hur kan kärlek komma som en vårflod?
den finns ju där
stilla förankrad liksom en brunn –
Det är sitt flöde den bär hem
det är sin flod den förankrar –
Hur kan kärlek komma
den finns ju där
den är en brunn
som störtar till sin bädd
den är en flod
som vilar i sin brunn
/R. Enckell
----------------------
Jag älskar dig
med styrkan av min livsångest
med markens rop efter regnets kyssar
med höjden av min glädje
med djupet av min sorg
Jag dricker ditt ljus
jag dricker ditt mörker
Mina ögon vakar som fågelskuggor
över ditt sinne som är strimmigt
av årstidernas vattenfall
Jag älskar dig
med mina händers frihetslängtan
älskar dig från kaktussnåret
kring mitt kaos
älskar dig med avståndets djärva mod
med närhetens fega ångest
Jag längtar ständigt efter dig
så som natt och dag längtar efter varann
jag åtrår dig
så som livet åtrår evigheten
/M. Wine
--------------------
Ja, när de rätta mötas,
Är allt i sitt rätta lag.
- Kärleken håller sin värme
Och varar till dödens dag.
Erik Axel Karlfeldt
--------------------------
Sådan är kärleken
Sådan är kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.
Sådan är kärleken
vi ville välja
- men hade inget val
/ B. Setterlind
-----------------------------------------
Häftigt klappar mitt hjärta
Häftigt klappar mitt hjärta
när jag tänker på min kärlek till dig.
Jag uppför mig inte som andra.
Nu hoppar mitt hjärta omkring i bröstet p mig!
Det tillåter mig inte längre
ens att välja klänning,
eller dölja mig bakom solfjädern
eller sminka mina ögon,
eller parfymera mig!
”Dröj inte, gå genast hem!”
Säger jag mig själv
var gång jag tänker på min älskade.
Spela inte tokig med mig, mitt hjärta!
Varför klappar du så upprört?
Håll dig lugn, var stilla,
vännen kommer till dig.
Och min behärskning
Hindrar att folk säger:
”Se där en kvinna
som kärleken har förvirrat.”
Alltså, mitt hjärta, när du minns honom,
Var stark och svik mig inte!
/3000 år gammalt egyptiskt poem
Tolkning A R N E H Ä G G Q V I S T
------------------------------
I dina händers mjuka fågelbo
I dina ögons klara morgonljus
mitt hjärta vaknar – allt är ljus.
I dina läppars höga kärlekssång
min glädje brusar – allt är sång.
I dina händers mjuka fågelbo
min oro somnar – allt är ro.
E R I K B L O M B E R G
---------------------------
Som hon går
Se hur kärleken går.
Se hur hon snubblar.
River sig i snåren.
Stannar, ser sig om.
Det är för sent att ropa.
Hon kan inte höra.
Det är för sent att hejda.
Hon går som hon går.
/S. von Schoultz
----
Min gåva
Jag vill göra smycken och leksaker åt dig
Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.
R OB E R T L O U I S S T E V E N S O N
------------------------
Morgon
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
likt ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt, en festlig dag –
då sträcker jag full av växande jubel
Öppna famnen mot stundande dag –
ty dagen är du
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
K A R I N B O Y E
-----------------------
Du är så vacker för mina ögon,
Som tusen liljor uppå en kvist,
Nu har jag kommit till den tiden,
Då jag får tala om för dig min brist.
Ensam till att gå här och vandra,
Blir tiden för mig oändligt lång,
Men kommer till mig vännen lilla,
Blir tiden för mig oändligt kort.
F O L K V I S A
----------------------------
Because She Would Ask Me Why I Loved Her
If questioning would make us wise
No eyes would ever gaze in eyes;
If all our tale were told in speech
No mouths would wander each to each.
Were spirits free from mortal mesh
And love not bound in hearts of flesh
No aching breasts would yearn to meet
And find their ecstasy complete.
For who is there that lives and knows
The secret powers by which he grows?
Were knowledge all, what were our need
To thrill and faint and sweetly bleed?
Then seek not, sweet, the "If" and "Why"
I love you now until I die.
For I must love because I live
And life in me is what you give.
Av Chrispoher Brennan (1870-1932
-----------------------------
"I folkviseton" av Nils Ferlin
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
-----------------------
"Idyll" av Karin Boye :
Din röst och dina steg
faller mjuka som dagg
på min arbetsdag.
Där jag sitter
är det vår omkring mig
av din levande värme.
Du blommar i min tanke
du blommar i mitt blod,
och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer
slår ut i tunga rosor
är du rädd att bli fånge,
är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor
en djup hemlig helg.
