Klart hon kan skriva så, och givetvis får hon skriva hur hon vill; huruvida det är en bra idé eller inte kan man däremot diskutera. Jag tycker att om man väljer att återge talspråk i skrift, så ska det vara en poäng med det. Det ska finnas något i personens tal som är värt att förmedla. En viss dialekt, en sociolekt eller något annat särpräglat. Det ska säga något om karaktären. Och som Giftgrodan sa, det får ju finnas en viss konsekvens i det. Varför ja för jag, men inte va för vad.
Slutligen kan man diskutera om det över huvud taget är bra att redcuera jag till ja, eftersom det då, uppenbart, sammanfaller med ja.
