Jag har varit tillsammans med världens underbaraste tjej i snart två månader. Vi har träffats lite längre än så och känt varandra i många år. När jag fick henne var det som en dröm som gick i uppfyllelse då hon är fruktansvärt vacker och underbar medans jag är det raka motsatta. Vi har haft det bra de senaste månaderna tycker jag. Jag trivs med henne.
Hon har en son från ett tidigare förhållande, han är cirka 1,5 år. Han har tidigare inte träffat sin Pappa efter deras separation men de senaste veckorna har de fått kontakt igen och min flickvän har öppnat upp sitt hem för Papppan enligt min mening. Han har varit där ungefär två gånger varje vecka de senaste tre veckorna och bara inte gjort någonting alls. Han har kommit runt 14 på dagen och stannat två - tre timmar efter läggdags för pojken för att, enligt min flickvän, bara pratat om allt och allt som hänt och druckit kaffe. Men det var inte detta jag skulle skriva om, utan något annat. Jag vill dock påpeka att jag har accepterat detta fullt ut och respekterat hennes önskan om att hon vill ha Pappan i sonens liv.
Vi är båda 24 år och vi bor båda två hemma, än om våra situationer är olika. Hon bor i en 5:a med sina föräldrar efter separationen och söker aktivit lägenhet, hon studerar sedan i Augusti. Jag bor med en av mina föräldrar i en liten lägenhet och försörjer mig via SOC.
För lite mer än en vecka sedan fick vi reda på att min flickvän blev gravid. Detta trots att hon har en spiral insatt och just därför blev hennes reaktion stark. Hon blev ledsen men sa sig vara säker på att hon ville göra abort. Detta för att enligt henne vi båda saknar arbete, för att hon är uppe i studier, för att hon anser att min ekonomi är för dålig, för att hon tycker att hennes son är för liten för ett syskon och för att vi båda bor hemma. Jag anser att hon inte tar hänsyn till mig i allt detta.
För det första, så har hon mått väldigt illa den senaste veckan att hon varit helt sängliggandes och jag har inte fått träffa henne. Jag har erbjudit henne att komma och ta hand om henne men hon har sagt att hon inte vill eftersom att hon mår dåligt. Men hennes son Pappa har varit där, visserligen bara för att lämna deras son som han fått hämta på dagis för att hon inte kunnat. Men varför fick han göra det och inte jag?
För det andra, så saknar vi arbete båda två. Det har hon rätt i. Jag har erbjudit mig att vara Pappaledig medans hon studerar så får jag ersättning för det men det vill hon inte. Hon menar att hon vill vara mammaledig och vill ha tid för sin bebis, något hon inte hade haft nu eller haft möjlighet till. Dessutom så ska jag få praktik från SOC nu vilken vecka som och jag vet att jag kommer få jobb där sen då jag är lättlärd av mig. Jag har hyresskulder på en lägenhet jag stod på för 2 år sedan och hon påpekar även det, att det är något jag borde bli av med samt andra betalningsanmärkningar jag samlat på mig. Dem är inte höga utan jag har ca 160.000 kr och det är snabbt avbetalt om jag får ett jobb men hon säger att jag måste vara realistisk och inse att jag kanske inte blir anställd.
För det tredje, så bor vi båda hemma. Hon bor i en stor stad med bostadskris och vill bo kvar där och söker aktivit lägenhet, hon har ca 1,5 år kvar i den kommunala bostadskön och planerar att bo kvar hemma tills dess. Jag anser att om man verkligen vill, så kan man lösa allt. Jag bor i en mindre stad utanför hennes och här får man lätt lägenheter om man är grön från Kronofogden och har inkomst, vilket hon har. Hade hon flyttat hit här hade vi haft en bostad och vi hade kunnat leva tillsammans och starta en familj.
När jag argumenterar för henne så blir hon bara arg och säger åt mig att sluta vara så envis och trångsynt men jag tycker att hon borde ta hänsyn till mig och mina känslor också.
Och inte nog med det så hatar jag hennes bästa kompis. Hon stöttar hennes beslut i detta och håller med henne fullt ut. Bästa kompisen trodde jag likså också var min vän men nu har hon gått bakom ryggen på mig.
Hon har bokat in en abort om ca 2 veckor och jag kommer göra allt för att hon inte ska göra den. Jag måste försöka prata med henne på ett bra sätt. Kanske har någon ett förslag på vad jag kan säga??
