Var kan man arbeta om man blir blind?

Vid Linköpings universitet, när jag läste där, var en av professorerna i historia blind. Jag vet inte om han jobbar kvar där, men uppenbarligen kan man vara professor i allafall.

???

Om den kommentaren gällde blinda som jobbar som massörer så hade hon flera vänner som gjorde det, i Sverige. Någon av dem var förresten sjukgymnast när jag tänker efter.

Jag känner folk som är förskollärare.

Och om man gillar bilar så är det inte helt kört ändå. Jag vet en kille som är bilförsäljare/mekaniker. Ibland får man helt enkelt nöja sig med det näst bästa. Själv älskar jag motorcyklar, men har inte fått tag på någon karl med Mc-kort än. (Förutom min styvpappa då, så det är väl näst bäst där med)

När det gäller vilda kids är det nog skitsamma om man är blind eller inte, det är både jobbigt och roligt ändå. Däremot dresserar jag nog min unge mer än vissa andra. Inte så att han blir begränsad, men om han vill visa mig något så vill jag t.ex. att han ska ta min hand och visa, inte bara peka. Nu ser jag ju oftast vad han pekar på och om jag inte gör det så fattar jag ändå för det mesta, men jag vill att han ska förstå ändå. Och han har nog gjort någon slags koppling, för när jag vill ha något som han har och han inte vill ge mig det så flyttar han över det till sin andra hand och ger mig den tomma handen och säger "botta". Han bryr sig inte ens om att gömma saken bakom ryggen som han gör med pappa. Gullunge. Däremot tror jag inte att jag skulle förlita mig på att J alltid svarade om jag ropade på honom. Barn är ju barn och har de hyss för sig så har de. Så jag ser det som mitt ansvar att hålla reda på honom, inte hans att hålla reda på mig. Nu är han ju så pass liten, men tills jag litar på att han vet vad som gäller så får han hålla mig i handen när vi går över gatan t.ex. Och jag tycker att han är ett barn och ska få vara det, utan massa ansvar. Jag har valt att sätta ett barn till världen, inte en liten miniassistent eller ledsagare som det faktiskt, sorgligt nog ofta blir för barn till blinda föräldrar.

Men för att återgå till jobb. Man kan jobba med nästan vad man vill, begränsningarna finns inom en. Men det är visserligen inte så kul när alla man känner säger "men, är du inte riktigt klok" när man talar om sina drömmar. Jag tror att många blinda även blir begränsade av andras fördomar. De har fått höra hela livet att "det där funkar inte" och till slut tror de ju på det. Men klart man kan bli konditor om man vill det. Mjöl och tvättmedel har förresten inte samma konsistens, så risken är nog rätt liten. Däremot har jag en kompis som skulle blanda saft och hon tyckte det var något konstigt. Då var det tomatkross i tetrapack hon stod och hällde ner i tillbringaren. Så, så kan det gå. Jag tycker fortfarande det är skitkul.

Jag har funderat över det eftersom jag själv är tandläkare och röntgenspecialist och då funkar det inget vidare att vara blind...

Vad sjutton skulle jag jobba med då? Forskning? Hur? Det är nog svårt om man blir blind som vuxen.