Fått nytt arbete idag, som kurator! Behöver er input!!

Hej!
I kommunen där jag jobbar är elevhälsan organiserad i stadsdelen med en egen chef. Rektorerna är våra arbetsledare. Detta är både positivt och negativt, blir ett slags dubbelt ledarskap. Jag har då aldrig fått göra administrativa uppgifter som dela ut busskort, blanketter eller liknande - det är inte en kurators uppgift och inget jag skulle gå med på att göra!
De möten jag går på är framförallt EHT (elevhälsoteam), extern handledning, APT, yrkesnätverksträff där alla kuratorer i kommunen träffas, möten med föräldrar och såklart elever. Min största arbetsuppgift är samtal med enskilda elever, men arbetar också med tjej-killgrupper, är med i olika arbetsgrupper såsom krisgruppen, likabehandlingsgruppen. Jag har också kontakter med externa aktörer såsom socialtjänst, BUP, kvinnojour m.m.
Du får gärna skriva till min inbox om du undrar något mer, jag är inte alltid så bra på att kolla trådarna jag skrivit i :)    

MIN erfarenhet är att skolkuratorer suger. Så är det säker inte på alla ställen, men många som kommer till mig (är psykolog för ungdomar) har pratat mycket negativt om det. Mångas uppfattning är att man inte kan lita på skolkuratorer, att saker dom sagt i förtroende har kommit fram till både föräldrar och lärare (då saker som inte är livshotande eller jätteallvarliga). Vissa tycker inte om att kramas, men efter varje samtal har vissa kuratorer ALLTID kramat dom ändå, utan att respektera deras känslor. Många tycker helt enkelt att skolkuratorerna inte förstår dom. MEN, det betyder ju inte att alla är dåliga, men i vår komun verkar dom inte vara speciellt bra. Så tänk på att ALDRIG ens nämna något till någon lärare, det har kommit fram till rätt många av eleverna i vissa fall. 

Mångas uppfattning är att man inte kan lita på skolkuratorer, att saker dom sagt i förtroende har kommit fram till både föräldrar och lärare

Fast det där med tystnadsplikt gentemot föräldrar gäller bara barn över 12 år....Är de yngre måste föräldrarna godkänna innan att kuratorn har samtal och har rätt att veta vad samtalen handlar om. Jag brukar berätta detta för eleven när vi träffas första gången  så att de inte ska känna sig svikna sedan, utan vet vilka regler som gäller. Ett dilemma då jag tror att det hämmar vissa elever... Tror det är viktigt att resonera med eleven hur man tillsammans kan gå vidare, är det exempelvis något som man behöver prata med pedagogen / föräldrarna mer om kan man försöka motivera eleven till att man pratar tillsammans med pedagogen / föräldrarna.

Ni som arbetar som kuratorer, är ni alla socionomer eller har ni andra utbildningar i botten ?

Tack för ditt inlägg! Jag skulle aldrig få för mig att bryta min sekretess om det inte godkänns av eleven, eller om jag måste göra en anmälan till socialförvaltningen och då av väldigt starka skäl. Jag som arbetat länge på förvaltning har förstått vikten av förtroende för att man skall överleva.  Många av de pojkar och flickro jag pratat med saknar någon vuxen att ha förtroende för, vilket förvärrar deras situation avsevärt. Jag kommer inte att kunna hjälpa dem genom att bryta förtroendet, snarare kan de istället komma att lära sig att aldrig berätta för någon annan om sitt mående. Nu kommer jag inte att sitta på en beslutsfattande myndighetsstol och då tror jag att jag skall försöka minnas vikten av att främja elevens resurser, självförtroende och styrkor för att hjälpa eleven att "överleva". 

Själv har jag rätt dålig erfarenhet av kuratorerna i "min" kommun där jag arbetar. Den ena kan knappt svenska och eleverna undviker denne således. Den andra skriver anmälningar till höger och vänster, och ringer efter en stund och vill stryka vissa saker- trots att denne VET att jag inte får sudda och att det måste tas upp om det kommer till sociatjänsten.