Om barnet i magen har DS, behålla det?

När det finns så många barn i världen som behöver föräldrar tror jag det är svårt att få ett barn med ds bortadopterat... men jag hoppas jag har fel.....

När det finns så många barn i världen som behöver föräldrar tror jag det är svårt att få ett barn med ds bortadopterat... men jag hoppas jag har fel.....

Och jag vill inte avstå från att skaffa barn "ifall att" det är skadat.

För mig handlar det helt enkelt om att jag (av egoistiska själ) helst vill ha ett "normalt" barn som växer upp till en självgående vuxen som kan skaffa familj och leva som han/hon vill. Visst kan vissa med lätt DS leva ett jättebra liv och klara mycket själva, men alla kan inte det eftersom handikappet kan variera väldigt mycket i grad. Och hur vet jag att det är ett "lindrigt" skadat barn jag får? Ja, det kan man inte veta. Visst kan jag få ett barn med andra skador, men om jag nu helst inte vill ha ett skadat barn, varför utesluta kub då? Med hjälp av kub kan jag åtminstone utesluta EN skada. För trots allt är det väldigt liten risk att jag skulle få ett barn med någon sorts skada. Och jag vill inte avstå från att skaffa barn "ifall att" det är skadat. OM jag nu trots allt föder ett skadat barn så får jag ta den smällen då. Jag jobbar med förståndshandikappade och har all möjlighet i världen att ta hand om ett barn med sd. Jag har redan erfarenhet. Men helst VILL jag inte om det går att undvika... och det gör det ju. Men det är INTE lättvindigt jag gör det. Det kommer göra ont. Men jag gör det för mig, min sambo mina befintliga barns skull. Jag hyser verkligen all respekt åt dem som orkar och vill. Men det är inte lika självklart för alla att orka/vilja. Det är heller inte lika självklart att alla med DS föds med "lindrig" utvecklingstörning. En annan sak jag reagerar på är att alla med DS skulle vara så glada solskensbarn i alla lägen. De är precis som oss alla är superlätta att ha och göra med. Jag tycker inte det stämmer. En del buttra, en del glada, en del dryga och en del väääldigt envisa. En del även utåtagerande. Det finns alla sorter och man kan aldrig veta vad man får för en liten individ. Man kan inte sätta människor med DS i ett enda fack. En del lättlärda och nästintill självgående, med en del behöver massor med hjälp. Även som vuxna.

Det som inte dödar härdar...

Även selektiva abort pga fel kön då eller?

Vad roligt, JAG håller med dig. Det är så det är, du, jag, min granne, min arbetskamrat, mitt barn med DS, mina andra barn utan DS och min älskade make är alla olika. Vi är alla sura, glada, lessna, musikaliska, omusikaliska, kramiga, elaka, trötta, pigga och ibland alldeles underbara. Lycka till med ditt liv jag lever ett underbart liv FAST jag har ett barn med DS och inga av mina övriga barn lider av det heller.

Litet aber bara: Kub utesluter ingeting alls. Vill ni veta sâkert så är det FVP som gâller.

/anne.h, stolt morsa till fyra absolut perfekta barn ♥

ja, man går väl vidare med fvp om kubtestet visar dåligt resultat vad jag förstått.?

Du har mkt fel. det står folk i kö för att få adoptera barn med DS, det åker folk från andra länder till Europa för att få chansen att få ett eget barn att älska, ett barn med DS.

/anne.h, stolt morsa till fyra absolut perfekta barn ♥

Om man vill ja. "Problemet" med KUB/NUPP är att det är en stor felmarginal och resultatet âr egentligen bara en gissning. De enda gangerna det är intressant âr om resultatet âr "daligt", dvs nâr man erbjuds att ga vidare med FVP. Är resultatet "bra", dvs 1/300 och uppat sa âr det ointressant da de kromosomavvikelser som finns slå jâmnt över allt. Det spelar alltsa ingen roll om du fatt 1/302 eller 1/ 1002. Plus att nagon alltid är den dâr 1 av 1002. Vill man verkligen fôrsäkra sig om att barnet inte har nagon slags trisomi bôr man gôra FVP.

jo, men den risken kanske man är villig att ta då. Så vanligt är det ju trots allt inte med DS. Jag vill inte riskera missfall pga FVP.